Har aldrig vart med om en klyvning i praktiken, men i teorin är lagen utformad för att belöna samförstånd. Klyvning kan framtvingas av en enskild delägare, men då träder ett antal skyddsmekanismer in. Dels ska värdet på klyvningslotterna vara lika (lagen talar om Graderingsvärde (11 kap. 4 § Fastighetsbildningslag, 5 kap. 9 § Fastighetsbildningslag). Sedan skall även allmänna krav för fastighetsbildning uppfyllas (3 kap. Fastighetsbildningslag) som säger att en fastighet skall vara "varaktigt lämpad för sitt ändamål". Detta innefattar tillgång till väg, bebyggelse för att uppfylla ändamålet, vatten, el, avlopp osv.
Som exempel, 3 personer är samägare till ett fritidshus. En person vill framtvinga klyvning. Fastigheten har enbart ett boningshus och marken är sådan att ytterligare boningshus svårligen kan konstrueras eller fås byggnadstillstånd för. I ett sådant fall är det svårt att hävda att det går att klyva ut två nya fastigheter ur den ursprungliga som alla är lämpade för fritidsboende och således blir klyvningen troligen underkänd. Om marken och omständigheterna är sådana att det går att klyva ur tre nya fastigheter och nyttja för fritidsboende så kommer fortfarande graderingsvärdet in då en av fastigheterna vid klyvning får anses ha avsevärt högra graderingsvärde då byggnaden hamnar på den.
Om graderingsvärdet är väsentligt högre för en klyvningslott kan detta hanteras genom ersättning till de övriga lottägarna.
Dessa delar är dock i stor utsträckning dispositiva i den bemärkelse att om alla delägare är överens om en viss klyvningsindelning och att acceptera eventuella servitut för tillgång till väg, vatten etc. skall klyvning godkännas. Detta är vanligt och i linje med Svensk rättsnorm att så länge alla är överens så har man fria händer att göra som man vill, så länge det inte otillbörligen skadar tredje part eller allmänintresset. Men lagen skyddar normalt de ovilliga i tvångssituationer.