Ökat antal skilsmässor en konsekvens av feminism

Aldrig slagit dig att det alltid är en karl involverad i andra änden av dessa "oansvariga" reproduktioner?
Varför är det mer OK betala för dess mäns misstag?

var inte detta jag frågade efter bevis om utan påståendet:

"Hur förklarar du att fler kvinnor än män vill gifta sig?"

Ursäkta att svar dröjt en stund, jag har lagat mat till familjen och diskat efteråt. Nu leker hustru och barn utanför, medan jag pustar ut en stund.

Feminism är en politisk ideologi, och därtill utopisk samt tämligen marxistiskt inspirerad. Feminismen är en problematisk ideologi emedan den bygger på att slita sönder de band som istället bör stärkas mellan man och kvinna. Könskampen betraktas som en grundläggande samhällsdrivkraft. Detta kan jag som värdekonservativ givetvis inte acceptera. Det finns således goda skäl att i huvudsak svara jakande på TS:s fråga.

I övrigt tror jag vi får hålla den allmänideologiska diskussionen i därför lämpad tråd.

Därför att det är kvinnorna som "insett" sitt misstag och vill byta karl.

"Att försöka" är förstås vackert, men ersätter på intet sätt "att lyckas".

Uven! Du borde faktiskt vara en lite för klok uv för att sitta och strössla tramsbegrepp från FB runt dig.

Vilken politisk ideologi har inte utopiska drag? Din egen inte minst! Den går ju verkligen inte att förverkliga för fem öre.

Vad är incitamentet för att lyckas och är defintionen av det att man håller ihop familjen. På bekostnad av vad och varför?

Konservatismen är uttalat anti-utopisk, just för att förverkligandet av utopier alltid leder till elände och katastrof.

I moderna s.k. västsamhällen är antalet som skiljer sig upp emot 50% och trenden ser inte heller ut att minska. Vad som dock inte förtäljs i denna statistik är antal förbrukade relationer fram till den första juridiska skilsmässan, d.v.s. misslyckade förhållanden. Nu har jag förvisso inget underlag för detta men om jag skjuter från höften så gissar jag på att varje person förbrukar i snitt tre seriösa förhållanden innan man ens komma till sitt första giftermål. D.v.s. den mer korrekta statistiken av skilsmässor skulle kunna anses vara upp emot 80%.

Inte förrän man tar klivet in i yrkeslivet får man chansen att skymta verkligheten och den hierarki som råder där. Människan är en människa och därmed till synes väldigt primitiv. Ju större ansamlingar människor desto primitivare ter hon sig. För att hantera större grupper människor behövs mer och mer regler och system men framförallt hierarkier.

Nu säger jag inte att detta är särskilt vackert. Visst vore det väl utopiskt om alla fick bestämma lika mycket och vi hade direktdemokrati. Lika vackert vore det om det inte fanns krig och svält, men ja, som sagt. Så länge det finns människor så behöver vi anpassa verkligheten därefter och inte efter några fluffiga drömideal.

Hierarki kan skapas på två sett; artificiellt eller naturligt. Den artificiella hierarkin kan vi se inom t.ex. arbetslivet där en person utan några logiska argument bestämmer över personer som kanske är bättre lämpade att leda än chefen i fråga - d.v.s. en tillsatt ledare efter parametrar eller faktorer som är aktuella för just den tiden och platsen på jorden. Den naturliga hierarkin kan jämföras rakt över med den naturliga dito som råder i just naturen bland djuren. Det är parametrar som för en människa som är sig själv och sitt naturliga väsen frånvända. Parametrar som för människor som växt upp i stadsmiljö och inhämtat alla sina intryck från tunnelbanor och universitet är helt främmande.

Den naturliga hierarkin är som benämningen förtäljer den naturliga och kommer därmed även vara den som består i vått och torrt medan den artificiella kommer att skifta i takt med att ett samhälle utvecklas (till det bättre eller sämre). Hierarki är som bindemedel mellan människor (där det naturliga givetvis är att föredra mot det konstgjorda) och är lika oundvikligt som köttet i en hamburgare. Testa att fösa samma två, tre eller fler människor och säg åt dem att bete sig som om de alla hade samma tolkningsföreträde och beakta därefter det oundvikliga kaoset.

Precis som behovet av hierarki är som störst i stora grupper av människor är det även som minst viktigast ju färre och i en parrelation är hierarkin långt ifrån den viktigaste faktorn för en långvarig och hälsosam relation - but never the less är det en faktor som krävs för att kugghjulet ska gå runt.
I takt med att samhället har gått ifrån häst och vagn till el-uppladdade hybridbilar har även hushållets hierarkier utvecklats från en överdominant karl till en anarkiskt maktfördelad parrelation - pest eller kolera. För den som enbart inhämtad sin världsuppfattning från högskolan är sanningen den att antalet skilsmässor ökat på grund av att kvinnor nu inte är ekonomiskt beroende av sina män samt att det nu går att skilja sig utan att anses som en varböld i samhället. Visst spelar dessa faktorer in men det är långt ifrån hela sanningen.

I en modern "västrelation" förväntas inte bara kvinnor ta mer plats, det har även gått så långt att män förväntas backa från att ta beslut och vara dominanta. OBS! Det finns gott om relationer där det är kvinnan som är dominant (står överst i hierarkin) och relationen funkar utmärkt - detta för att båda parter är i sina naturliga hierarkiroller varpå samspelet funkar som det ska. Detta är en struktur som accepteras och uppmuntras av samhället ska tilläggas. Men, men. I de allra flesta relationer där det statiskt sett är mannen som den mer dominanta och står överst i hierarkin blir relationen i större utsträckning pannkaka då det moderna samhället har lärt oss att detta inte är korrekt. Mannen tillåts av normerna helt enkelt inte att föra och leda i dansen så som han naturligt sett skulle göra. I detta skede kan det även vara värt att påpeka att andra normer än rådande även dessa skulle exkludera andra strukturer; ett samhälle som förtrycker kvinnor skulle därmed försvåra en relation där det är kvinnan som skulle vara överst i hierarkin och samtidigt sätta stressande press på män som förväntas leva upp till en roll de inte alltid är bekväma i.

Som alltid - mitt i mellan, lagom är bäst. Det är ingen ide att gråta och beklaga sig om att det var bättre förr - för det var det inte. Min inte heller kan man med sunt förnuft påstå att 80% brustna relationer och normer som förnekar män att iklä sig sin naturliga roll vara framtidsmålet heller. Feminismen må ha haft ett bra syfte, att jämna ut de största olikheterna, men modern feminism är en extremism som med fria händer hade fört oss tillbaka till 1800-talet på två sekunder.

Här finns mycket kvar att diskutera, ett väldigt intressant ämne, jag väljer dock att avrunda och hålla mig till just detta. Feminismen för utvecklingen bakåt då den påtvingar en artificiella hierarki som inte synkar med den naturliga dito.

Det är oerhört länge sedan vi i väst ens begrep det minsta av naturlighet. På den punkten är snarare 99% totalt oförstående inför vad det är och kan vara. Så det kan du glömma bort. Vi valde mammon och struktur och kall effektivitet samtidigt som vi lät politik influera konstnärligt skapande.

Ni ville ju ha kvinnorna som era kompisar, var nöjda då. Ni kan ju spela dataspel och skämta och sova över hos varandra och allt möjligt. Sedan att ni är som småbarn så fort det kommer till känslor är baksidan av det hela.

Du finner det inte intressant att 99% av alla "naturliga" människor där ute inte delar dina åsikter kring vad DU tycker ska vara naturligt?

Vem är du? någons lags Gud över mänsklig "naturlighet"?

Att en majoritet är slavliknande och simplifierade är en väldigt gammal sanning. De står självklart inte för sanning och liknande. Hela mänsklighetens historia handlar om att enskilda starka människor gått emot massan och då utvecklat mänskligheten. Det ligger i sakens natur, feminist.