Vilken dag lol. Ofattbart att ta del av alla Johannas motsägelsefulla påståenden och samtigt inse att möjligtvis kommer klara sig från ansvar vad gäller mordet på Aki. Mest talande i fallet tycker jag dock är Johannas frånvaro av sorg. En människa i hennes situation borde känna sorg över så mycket. Mycket är henne förlorat. Hon säger själv att hon tagit piller som trubbar av henne, ändå gråter hon flera gånger, men alltid på fel ställe. Upprepade gånger börjar hon gråta när något hon just sagt blir motbevisat. Andra gånger när jag tycker att frågorna är av känslig natur rör hon inte en fena.
Ibland hör jag ( läser) ett uppriktigt uttalande. Det liksom slinker ur henne. Hon framstår som väldigt omänsklig.
På tal om indicier. Hur stark indiciekedja behövs? Att hon motsäger sig själv stup i kvarten, gärna meningar efter varandra, kan ju inte räcka.
Om rättsläkaren i sitt vittnesmål kan avgöra att det utan tvivel är så att Aki Inte druknade i Hjälmaren och att ingen annan funnits där så återstår väl inget annat än att Johanna är skyldig till hans död?
Johanna själv har ju uppget i vittnesmålet idag att ingen annan varit där ( och ätit upp entrecoten
).
Detta i samband med övrig bevisning ( förfalskad livförsäkring), kan det räcka?
Jag har hela tiden varit säker på att det inte räcker. Men nu är jag inte så säker längre. Det framstår alltmer som möjligt att hon skulle kunna kunna dömas för mordet på Aki.
Tar hon tillbaka uttalandet att hon var ensam riskerar hon att hennes större barn och deras respektive (som jag förutsätterär de som antas varit med på forandet av Aki) tar bladet från munnen.
Det börjar kännas lite som att hon är "damnd if she do and damned if she don't"
så blir man av med dem. De är ändå bara ett problem. Flashback going Darwin.
