Jag drar mig till minnes en intervju med en tjänsteman på Almi som överfölls av någon rabiatfeminist som Sveriges Radio skickat ut. Feministen hade minsann statistik på att hans kontor avslagit fler kvinnors än mäns ansökningar och tänkte sig nu ställa den patriarkale mansgrisen till svars. Tjänstemannen harklade sig, gjorde en konstpaus och förklarade på så enkel svenska att till och med rabiatfeministen fattade poängen att det finns en gräns för hur många caféer och boutiqer som kan överleva långsiktigt inom ett visst geografiskt område.
Lågmäldheten och den uppriktiga viljan att göra sig förstådd gjorde att han bjöd på ofrivillig komik av högsta nivå. Lägg därtill en svarslös rabiatfeminist som laddat upp för att trycka ner karljäveln i skorna men som efter det torra svaret inte kunde komma på något bättre än att fråga om han trivs med sitt jobb.
Kanske fick de i efterhand skit för det, ty de driver ju idag ett sexistisk projekt kallat styrelsekraft, där du får gratis utbildning om du är av rätt kön.
Men, det finns kvinnor som kan. Jag är nära släkt med några av dem och är det något de inte pysslar med så är det att gå runt och självömka sig. Jag har en faster som trots uppnådd pensionsålder fortfarande driver en liten koncern med järnhand. Mest som hobby antagligen, hon behöver knappast pengarna. Gullig och charmig till tusen, men jag skulle göra rätt mycket för att undvika att sitta på hennes motsatta sida vid förhandlingsbordet. Jag skulle inte vilja kalla kärringen psykopat, däremot tror jag hon inte gör någon skillnad på att bedriva affärer eller utkämpa krig. Och ingen kan ta ifrån henne att hon lyckats med det mesta hon förutsatt sig.
Men uppenbarligen är det betydligt fler män än kvinnor som riskar allt för att skapa lönsamhet och välstånd. Sedan, som en föregående skribent också påpekat, har man redan välståndet kan man ju leka på lite.
TS är väl dock inne på att de kvinnliga exemplen han ger, inte skapat sitt välstånd själva. Men vad spelar det för roll? De skadar väl knappast någon att de sysselsätter sig med något vettigt även om det kanske inte är lönsamt.
Vad skulle de göra istället när barnen börjar klara sig själva? Gå hemma och knapra lyckopiller? Söka jobb inom offentlig sektor?
Lågmäldheten och den uppriktiga viljan att göra sig förstådd gjorde att han bjöd på ofrivillig komik av högsta nivå. Lägg därtill en svarslös rabiatfeminist som laddat upp för att trycka ner karljäveln i skorna men som efter det torra svaret inte kunde komma på något bättre än att fråga om han trivs med sitt jobb.
Kanske fick de i efterhand skit för det, ty de driver ju idag ett sexistisk projekt kallat styrelsekraft, där du får gratis utbildning om du är av rätt kön.
Men, det finns kvinnor som kan. Jag är nära släkt med några av dem och är det något de inte pysslar med så är det att gå runt och självömka sig. Jag har en faster som trots uppnådd pensionsålder fortfarande driver en liten koncern med järnhand. Mest som hobby antagligen, hon behöver knappast pengarna. Gullig och charmig till tusen, men jag skulle göra rätt mycket för att undvika att sitta på hennes motsatta sida vid förhandlingsbordet. Jag skulle inte vilja kalla kärringen psykopat, däremot tror jag hon inte gör någon skillnad på att bedriva affärer eller utkämpa krig. Och ingen kan ta ifrån henne att hon lyckats med det mesta hon förutsatt sig.
Men uppenbarligen är det betydligt fler män än kvinnor som riskar allt för att skapa lönsamhet och välstånd. Sedan, som en föregående skribent också påpekat, har man redan välståndet kan man ju leka på lite.
TS är väl dock inne på att de kvinnliga exemplen han ger, inte skapat sitt välstånd själva. Men vad spelar det för roll? De skadar väl knappast någon att de sysselsätter sig med något vettigt även om det kanske inte är lönsamt.
Vad skulle de göra istället när barnen börjar klara sig själva? Gå hemma och knapra lyckopiller? Söka jobb inom offentlig sektor?