Citat:
Ursprungligen postat av
SwedishMilkmaid
Såg precis dokumentären och jag känner för hans bästa kompis. Han är ju oskyldig men i och med hans koppling till Philip så kommer det alltid finnas folk som mumlar att "man vet ju inte".
Det måste vara svårt att få grepp om att den personen som var ens bästa vän egentligen inte var den man trodde, och man måste gå igenom så många minnen och leta ledtrådar.
Jag hade en kollega som tankade diesel i sin privata bil på företaget och hade gjort så länge.
Han fick sparken samma dag.
Vi var många som var i chock länge efter det. Det var inget hemskt brott så klart men just att alla började ifrågasätta sitt eget omdöme.
Han hade jobbat där i 20 år och många kollegor hade varit där lika länge och hade aldrig kunnat gissa att detta skulle hända.
Därför tycker jag dokumentären var viktig.
Den typen av människor som Philip tillhör är ju experter på att dölja alla tecken på sina sjuka saker. Och att alla kan bli lurade.
Kan verkligen förstå att hans bästa vän var tvungen att äta medicin pga detta. Det är ett enormt trauma dom har varit med om allihop.
Och sen brevet han hade skickat: då reste sig håren på mina armar alltså. En totalt livsfarlig människa som bara tänker på sig själv.