Då gör man som Magdalena Ribbing föreslår:
Antingen tackar man ja och går med på temat och kommer utklädd.
Eller så tackar man nej på ett artigt sätt.
I 20-25års åldern brukar man känna sig väldigt vuxen då känns maskerader löjliga. Sen blir man lite äldre och slutar ta livet på så så stort allvar.
I ärlighetens namn vore det inte roligare om dina vänner respektives kom som Lilla Sjöjungfrun, Lara från Tombraider och Wonder woman än som Anna, Hanna och Ida i samma vita blus igen?