Antidepressiva, lätt att få ut?

Ska skriva ett arbete om depression i skolan och min kontakt på BUP har tagit semesterledigt i två veckor... så jag får ställa ett par frågor i detta eminenta forum istället.

Ni som har erfarenhet av detta, och har fått kontakta sjukvården för en depression, upplever ni att det var lätt att få SSRI och dylika preparat utskrivna? Upplever ni att dessa hjälpte er - och har de orsakat några besvär för er?

Ja, de är väldigt lätta att få utskrivna. För folk med lättare depressioner räcker det oftare med att gå till husläkaren. De vanligaste SSRI-preparaten är Fontex, Cipramil, Seroxat, Zoloft, Cipralex, samt dess generika (alltså typ kopior, ofta med samma namn som den aktiva substansen).

Svårare depressioner bör behandlas av psykiatrin. Jag har gått hos psyk i 8 år, men jag har bara ätit ett SSRI, Seroxat. Sedan har jag fått "starkare" antidepressiva. Märkte ingen effekt eller biverkningar av Seroxaten. Men jag har dessvärre ett genetiskt fel som gör att jag tål extremt mycket av många substanser (detta är bevisat genom blodprov). Några av de antidepressiva som jag har käkat:

Seroxat (SSRI):
Inga som helst verkningar eller biverkningar.

Remeron (NaSSA):
Ingen större märkbar antidepressiv effekt, men försöker jag sluta med dem mår jag skitdåligt.

Efexor (SNRI):
Märkbar antidepressiv effekt, men först i mycket höga doser (600 mg, rekommenderad maxdos är 375 mg, som dessutom bara bör konsumeras under en begränsad tid). Därför har jag svårt att få utskrivet 600 mg, eftersom det normalt är farligt.

Aurorix (MAO-Hämmare):
Inga som helst verkningar eller biverkningar.

BTW, jag flyttar denna tråd till Psykologi & psykiatri...

Läkare skriver tyvärr alldeles för lätt ut SSRI, det räcker med ett besök på några minuter där man nämner att man mår lite dåligt. Och sen är dom ofta dåliga på att följa upp och även att berätta om biverkningar. Detta är mina erfarenheter.

Det där håller jag med om! Läkarna är j-vligt dåliga på att följa upp resultatet av medicineringen! Iof. har jag viss förståelse i mitt fall, då haft ny läkare typ varannan gång. Psykiatrin där jag går har bara haft tillfälliga läkare och hyrläkare i brist på fasta psykiater. Jag kan ju lite om medicin och har i princip bara kunna gått in till läkaren o sagt:
-Jag vill ha Efexor 300 mg, Xanor 2 mg, Imovane 7,5 mg och Haldol 4 mg!
-Jaja, här har du... svarade dom, o skrev ut det!

Nästa gång hade dom slutat. Nu har jag dock fått en fast läkare (bara hoppas att han stannar), som bl.a ska utreda min onormala substans-metabolisering.

Skrämmande.

Men visst är det så. Jag fick helt bestämma vilka mediciner jag ville få utskrivna.

-Remeron och zoloft ska ju vara en bra combo, det vill jag prova.
-Ok, något mer du vill ha?
-Nej tack, det är bra så.

Ord för ord vid mitt senaste besök för ett par år sedan.


Inte fan ska man få bestämma själv vilken medicinering man vill ha. Inte undra på att nästan en Miljon svenskar går på antidepp.

Känns som dom är mutade av läkemedelsföretagen för att tvinga på folk dyra SSRI-preparat. Jag provade Zoloft och Cipramil för många år sen och de hjälpte inte ett dugg men en hel drös med biverkningar fick jag. Och för inte så länge sen så började jag må kasst igen och det var samma visa igen SSRI direkt, vilket jag vägrade ta emot igen så då fick det bli Stesolid istället som är en supermedicin på kort sikt men ett elände i längden. Slutade med att jag fick 100 Stesolid 5mg, 100 Iktorivil 2mg, 100 Sobril 10mg/ månad plus Stilnoct. Det var inte kul att sluta med den mixen kan jag säga. 6 månaders "snabbnedtrappning" blev det. Men nu mår jag bra igen utan nån medicein alls. tjohoo!

På tok för lätt, precis som med insomningstabletter.

Hade "lyckopillerna" använts som det var tänkt, enbart i samband med samtalsterapi, så tror jag de hade fungerat perfekt...

Men vem fan har råd med relevanta psykologsamtal?

Eftersom jag troligen haft en latent deppression i flera år och självmedicinerat med diverse illegala alternativ ställde jag mig väldigt tveksam till att börja med antidepp till en början.

Den första medicinen som skrevs ut var Remeron-S för att komma till rätta med mina sömnrubbningar. Detta problem hjälpte den väldigt bra emot för mig, somnar som en klubbad säl efter 1-2h och sover lätt 8h därefter. Har inte kännt några biverkningar av den eller insättningsproblem.

Fick två månader senare tillika börja med Zoloft då min sociala fobi och mina tvångstankar inte blev bättre. Denna SSRI:s insättningsbiverkningar var fruktansvärda. Jag hade panik i två veckor, inbillade mig att jag fått seretoninsyndrom, hjärntumör, tourettes och allt möjligt. Jag kände ett ständigt illamående, svettades som en bastubadande finne, såg suddigt osv. När jag klev upp på 50mg blev det efter någon vecka bättre och jag känner nu inga större biverkningar. Har dock fått väldigt intensiva och realistiska drömmar. Läkarens information var mycket bristfällig angående biverkningarna, han nämnde endast att vissa kunde bli lite pigg och illamående av den.

Känner mig faktiskt lite bättre för var dag som går, börjar få tillbaks humorn, det är inte lika hemskt att gå till jobbet på morgonen. Panikattackerna kommer dock ibland tillbaka, men jag har fått ett litet recept på Stesolid och det ger en grundtrygghet. Denna medicin var det dock ganska mycket svårare att få ut, men jag sade att jag hellre ville ha den på recept lagligt än att stödja kriminella syndikat.

Att få terapi verkar däremot vara väldigt svårt. Det ser ut som om läkarna vill prova medicinering i första hand, i kanske mer än ett halvår, innan ens en remiss kan komma på tal.

Det var/är mina erfarenheter. Hoppas det kan hjälpa dig med ditt skolarbete.

jag fick Seroxat utskrivet efter 15-20 minuters samtal med mentalskötare och jourhavande doktor, därefter hörde jag inget från någon av dem förrän jag kontaktade dem eftersom ångesten hade blivit värre (vanlig bieffekt av medicinen). jag fick förklaringen att min journal hamnat mellan stolarna. jag var självdestruktiv och blev då inlagd på sjukhus.

under tiden jag var inlagd på sjukhus fick jag en dag permission ensam och försökte ta livet av mig. det var min första kontakt med psykvården och säkert så det ser ut för många andra. så myten om att man blir hemskickad med en burk antideppresiva är väldigt sann.