Källkritik och ovetskap

Satt och funderade här på hur mycket vi egentligen tar andras ord för givet och hur vi är inlärda att sålla ut viss information utefter vad som uppfattas äkta och oäkta. Men med tanke på att de flesta människor saknar kunskap inom det mesta blir vi ju väldigt lätt manipulerade. Hur kan vi garantera att något vi någonsin lärt oss faktiskt stämmer? Består allting verkligen av atomer, hur kan jag säkerställa det? Jo, det råkar stå PhD innan Dr. Pelle som berättade det för mig. Det är såklart en gigantisk konspirationsteori som jag själv inte tror på, men jag kan ändå inte veta. Låt oss ta ett mindre exempel, hur kan jag veta att Sverige verkligen tog emot 160 000 flyktingar förra året eller vad det nu var, det kan väl lika gärna vara 300 000, inte fan skulle jag märka någon skillnad. Sen kan man argumentera att: "jo men om en forskare sprider osanning kommer en annan forskare säga ifrån". Ja, det stämmer. Men hur vet vi att vi kommer börja lita på den forskare som har faktiskt rätt? Ta chemtrails som exempel, ännu en foliehattsteori, men låt oss säga att det inte var det, då står motståndarna där och kämpar förgäves för att sprida sanningen. Jag tror på månlandningen, men tror jag inte på den ganska godtyckligt egentligen? Alla var övertygade om att jorden var platt en gång också. Så min fråga till er är, hur kan man egentligen veta någonting överhuvudtaget? Det enda man kan veta är väl att matematiken och vårt eget medvetande existerar. Hur ska man förhålla sig till den här ovetskapen?

Du har helt rätt... det går inte att för gemene man/kvinna att avgöra om något är sant eller falskt.
Det beror på att 99.9 % av alla som levt och lever, är och har varit IDIOTER ! (mindre inelligenta )
Det är anledningen till att det finns tv-program som "spökjägarna".
Det är anledningen till att det finns folk som spår i kaffesump och tror på Voodoo och tomtar och troll... Utan någon bevisning annat än det mormor berättade vid lägerelden.
Och folk i allmänhet saknar intelligensen att ifrågasätta.
Världen är en samling idioter med rösträtt som tror på tomtar och troll och skäggiga gubbar i kaftan och tofflor. Religion och Tro är en hobby precis som att flyga modellflygplan, odla rosor, eller klättra i berg och skall ALDRIG NÅGONSIN FÅ GÖRA SIN RÖST HÖRD I POLITKEN.
...men vem fan orkar bry sig.... Så länge folk kan fredagsmysa med tacos och smågodis, grilla flinta på lördag, och handla elektronikskit bakfulla på söndagar så är dem redo att svälja vilken skit som helst.

Mvh. IQ 130

För att överhuvudtaget veta någonting behöver man ha fundament, kritiskt tänkande, och förstå vad som är grundläggande i forskning. Forskare har en tendens till konfirmations-bias(tror jag är ganska väl belagt), att bekräfta sina egna teser, hellre än att avfärda dem. Fundament för kritiskt tänkande hittar man i flera ämnen, filosofi(särskilt det som i Sverige kallas praktisk filosofi).

Man får alltså undersöka varje bevis i kedjan ner till fundamentet och premisserna. Är ju bra med lite kunskaper i psykologi, t.ex. kring olika typer av bias, och lydnad, hur folk är benägna att lita till auktoriteter.
Mer av den gamla amerikanska hippie-rörlelsen "distrust authority" hade varit önskvärt. Även disrespect authority, hade varit bra. Det är ju bara att se på vilken som är den gemensamma visionen för världen, dvs. att exploatera nedåt i en allt brantare hierarki.

Liksom stora läkemedelsbolag kan ha vissa intressen som gör att "det bästa" kanske inte är det bästa, kan man betrakta annan forskning och vetenskap på samma sätt. Frågorna är alltså, i vems och vilkas intresse är detta?, Vad bygger det på?
Känslor som hindrar konstant tillväxt till ägarna, är ondska och patologiska.

God tro är ingen tro. Från ingen tro bygger man ett fundament och undersöker detta samt premisserna från olika perspektiv(historiskt, psykologiskt, filosofiskt, osv)
Man upptäcker då att det inte finns någon värdig gemensam vision och att mänskor mestadels är förvirrade, eller hycklare.

Det finns mer väl belagda vetenskapliga sanningar och mindre väl belagda. Det är lätt att kategoriskt placera in olika "sanningar" i ena eller andra lådan. Hade alla haft tid att forska och lära sig mer om sig själva om och världen, hade ju detta lett till något som mer på allvar hade kunnat kallas för demokrati.

All utbildning ska vara frivillig, utan (ur ett historiskt sett) löjeväckande intagningskriterier, gratis(och utan annan plikt än att verifiera kunskapen genom prov) hela livet.

IQ(som alltså inte validerar 1.0 mot det man menar med intelligens) är inte det samma som förmåga till kritiskt tänkande.

Allt handlar väl om vilka krav vi sätter på säker kunskap. Jag håller med dig, och har funderat i samma banor. Och nog finns det vissa saker som ingen människa ens kan veta säkert.

Ett bra sätt att resonera som jag tycker funkar bra även i normativa frågor o dyl, är ju att tänka i termer av skäl. Jag kanske inte kan veta X säkert, men jag kan ha goda eller mindre goda skäl att försanthålla X. På samma sätt kan jag kritisera någon annans skäl att tro på exempelvis chem-trails. Ett skäl är konkret och objektivt på ett sätt som trosuppfattningar och antaganden inte är.

Alla forskningsartiklar bygger i princip på egna slutsatser blandat med referenser till tidigare publicerade artiklar. För att slutsatserna i en artikel skall vara tillförlitliga behöver både den aktuella artikeln och alla artiklar den beror på vara logiskt riktiga.

När jag själv blir fundersam över något som påstås så har det hänt att jag valt ut relaterad artikel i ämnet och läst igenom denna. Jag antar sedan att kvaliteten på den utvalda artikeln är representativ för artiklarna den i sin tur beror på, åtminstone som en nedre gräns. Duktiga forskare brukar nämligen inte vilja referera till forskare som är sämre än de själva.

Det är svårare att granska data som använts. Man kan även där anta att den som är noggrann i sitt skrivande troligen är noggrann med sitt dataunderlag, även om det inte måste vara så.