fick reda på att tjejen knullat min kompis för 14 årsen, va göra nu?

Du menar förtränga!

Ingenting. Det är preskriberat nu.

Aj då. Beklagar!

Det här är ett scenario jag har funderat på ibland. På ett sätt så känner jag att det är gammalt, alla gör misstag och det är viktigt att förlåta. Samtidigt så betyder inte förlåtelse att man glömmer. Det är ju det som är så jävla svårt. För oavsett om man verkligen vill förlåta så gnager det där i bakhuvudet. Tilliten är puts väck.

Känner du att hon på något sätt har stulit dessa 14 år ifrån dig? Att allt varit byggt på en lögn?

Jag har inget bättre råd än att prata med nära och kära om det. Du kan nog inte älta dig fram till ett bra beslut på egen hand. En terapeut eller liknande kan säkert vara ett bra hjälpmedel för dig.

Fattar fan inte hur man kan skaffa fyra barn med någon utan att berätta en sån här grej. Sanningen kommer ju alltid fram som bekant...

Lider med dig ! Faan vilken jobbig sits hon satte dig i genom att berätta detta nu, 14år senare. Hur fan! tänkte hon, har hon ofta otur när hon tänker ?

Har ingen lösning men delar gärna med mig av mina tankar när jag läser vad du berättar. Lever själv inte i förhållande just nu sen x antal år, har dock blivit bedragen flertal ggr.

I detta fallet är det definitivt så att man går efter principen, "det du inte vet, har du inte ont av", men hon kunde inte hålla sig. Vill hon förstöra undrar jag då, har hon tröttnat och vill driva dig till att lämna henne för att själv slippa vara den som tar steget, "får skulden".

Det var längesen det hände och är på sätt och vis preskriberat, om hon nu bara hade hållt tyst. På sätt och vis tycker jag att hon ljugit för dig varje dag under 14år genom att inte berätta, även om du inte ställt frågan. Man går liksom inte runt och ställer den frågan i tid och otid, "- Har du varit otrogen? ", "-Har du legat med nån av mina vänner under de 17 år vi varit ihop?" "- Är det nåt du borde berätta?"

Jag tycker att många kvinnor jag stöter på, inte bara partners alltså, berättar helt onödig info för mig, som definitivt faller inom kategorin, "det jag inte vet, har jag inte ont av". Detta skapar funderingar och ibland misstankar som annars inte hade funnits eller iallafall hade varit lättare att slå bort och avfärda. Istället finns risken till svartsjuka, som tjejer ofta klandrar killar för att ha och säger sig inte stå ut med.

"-Nä men berätta då inte för mig, om jag inte ställer frågan!", tycker jag! Att det ska vara så svårt att fatta det . Jag vill inte veta allt dem gjort någonsin i sitt liv, med vem eller vilka, om det verkligen inte är nödvändigt. Ärlighet kallar en del det, ja visst det är det, men till vilken nytta ? Undvik hellre bara lögner och att gå bakom ryggen på mig så är jag nöjd.

Är man lite smart och ödmjuk berättar man sanningen, så mkt som krävs och utelämnar onödiga detaljer.

Ge detta tid innan du bestämmer dig, 17år är lång tid och ni har säkert haft många lyckliga stunder ihop, och ni har ju skapat fyra st barn ihop
Gå till familjerådgivning ihop, du ensam eller skaffa dig/er en samtalskontakt som kan hjälpa dig bearbeta detta.

Edit : Strunt i det med hämnd. Däremot kan du gott meddela din fd vän att du numer vet vad han gjort mot dig, och skall få bara med sig den vetskapen och skammen resten av sitt liv Gör dock ingen stor sak av det, meddela honom och bryt sen kontakten igen. Så kan han få sitta hemma på sin kammare och ransaka sig själv. Kanske kan skapa nån form av lugn inom dig och kännas som att du får lite upprättelse

Har ni det fint ihop är det väl bara att fortsätta med det. Utan att säga det till henne kan du ju unna dig ett ligg plus några till i ränta som hämd. Kommer det upp till ytan så hänvisar du till hennes snedsteg. Har det inte kommit upp till ytan talar du om det om 14 år. Det är straff i proportion till hennes svek även om det drar ner dig till hennes nivå.

Ett fint fungerande förhållande med gemensamma barn bör du inte skrota om du kan få det att fungera dock. Tänk efter noga innan du tar ett förhastat hämdbeslut.

Riktigt fult av henne att inte rakryggat erkänna kort efter handlingen! Att säga det efter all denna tid är djupt egoistiskt då det säkerligen lättade hennes samvete på bekostnad av att sätta dig i en livskris.

För er och inte minst barnens bästa: gå till familjerådgivning och få hjälp av en terapeut att rensa bort det som skaver nu. Finns privata men också kommunalt drivna mottagningar i de flesta kommuner. Kostar då typ 200 kr. Ni löser detta.

Reta sig på något som hände för 14 år sedan! Skärp dig nu!!!

Här har vi en person utan någon koll på psykologiska effekter.

Vi pratar om 14 år. Du dömer henne utan att tänka en sekund på hennes situation. I TS fall borde det vara preskriberat för länge sedan. I gamal förhållanden så pratar man ut. Man bearbetar. O om det går så går man vidare i förhållandet. Inte säkert att det går. Men man ger inte upp ett gammalt förhållande utan att försöka.

Men fundera lite på tjejen som i dag är en kvinna.
Eftersom hon nu till slut berättade så är detta något hon har burit på i 14 år. Kan garantera att hon under alla dessa år försökt bearbeta själv samt levt med skammen av vad hon gjort.
Kan även garantera att polaren själv mår skit över detta. Jag gör det än i dag då jag som 19-åring inte höll fingrarna från en polares brud. Även om vi i dag inte är vänner så är detta en av få saker jag ångrar i livet, 25 år senare.

Ta av dig offerkoftan. Det är inte TS som har gjort fel!

"Preskriberat", jaha? Så man kan alltså bete sig hur som helst så länge man klarar att hålla det hemligt en längre tid..? Hur lång tid tar det innan jag kan anse mina eskapader vara preskriberade? Jag vill ju så gärna berätta för min fru men jag mår så hiiiimla dåligt, det är nog bäst jag väntar tio år så att hela vårt liv tillsammans med barnen är en enda jävla lögn. Ja, det är bästa lösningen. Absolut.

Är du säker på att detta är enda gången?

Min erfarenhet är att personer som är otrogna har en tendens att vara det mer än en gång tyvärr.
Det kan vara en engångsföreteelse som hon sedan har mått dåligt för och inte upprepat. Men det behöver inte vara så.

I vilket fall som helst behöver ni prata ut ordentligt, jag skulle vända mig till familjerådgivare då det är väldigt svårt att reda ut konstruktivt på egen hand.
Och glöm alla hämdtankar, tänk på dina barn och "take the high road" som man säger. Att du har ett rent samvete är jäkligt mkt värt!

Lycka till!

Jag hade aldrig kunnat fortsätta.

Hon kan ju ha varit med fler som hon inte berättat till dej.

Hitta en bättre kvinna istället. Och din fd polare om det hade varit jag vet jag inte om jag inte hade hämnats på något sätt fast det gått lång tid.

Egentligen omöjligt att ge råd eftersom allting i slutändan handlar om hur man känner. Personligen hade jag bara skitit i det. Tycker inte att det är något att hänga upp sig på alls faktiskt. Det är nog oerhört många som varit otrogna någon gång. 17 år är dessutom lång tid, för många tar det slut långt innan dess.

Eller så var det kanske dags att bryta upp i vilket fall som? Hur hade du känt det om du inte hade fått reda på det här? Är det helt givet att ni skulle hållit ihop i så fall? För det är kanske så du bör tänka. Är det enbart för den här grejen som du funderar på att bryta upp eller hade du kunnat göra det i alla fall? Kolla tillbaka på de senaste 5 åren. Har de varit bra? - förlåt & gå vidare. Har de varit dåliga? - bryt upp.

Ska man avläsa trådstarten så är det väl egentligen kört redan. För har de där tankarna börjat mala på det sättet så är det ju upplagt för bekymmer. Jag har själv haft hämndbegär & psykiska problem, även om det handlade om helt andra grejer. Det är helt hopplöst när tankarna bara maler dag ut & dag in. Kan ju vara en idé att bryta upp bara för att bli av med dom tankarna. På så sätt blir det ju du som "förstör" förhållandet så att skulden fördelas lika & man kan gå vidare. Att bryta upp & sedan fortsätta anklaga henne för att ha förstört förhållandet funkar ju inte. Det är du som tar beslutet.