hej allihopa. det är min första post här på forumet
Nu till mitt problem. jag är uppväxt här i sverige, talar endast svenska (exept engelska) och jag är halvfinsk. jag umgås inte med invandrare, men jag pratar som en.
Många av mina kompisar klagar på det, och jag är inte medveten om att jag pratar med brytning. grammatiken är det inget fel på, förutom slarvfel men jag kan svenska, men det är dialekten. de säger att jag låter som en turk. och många tror jag är någon hobby turk
haha, för nån vecka sen, var det en som var säker att jag pratade TYSKA, så han och hans kompis försökte prata tyska med mig. när jag sa att jag bara pratar svenska, trodde han att jag ljög därför att jag pratade med en så kraftig brytning.
Min mamma pratar med brytning (hon kommer från finland) men det är knappast finsk brytning jag pratar.
vad ska jag göra? har nå några tips? att försöka medvetet att prata utan brytning är nästan omöjligt, då jag inte är riktigt medveten om det.
tack.
Vafaan e du finne så e du, visa lite siisu nu och stå för din dialekt.
Sedan om det förstnämnda e omöjligt kan du ju alltid beställa tid med en talpedagog. det e väl det som skådespelare gör när dom behöver slippa bort sina talfel Etc. för att få mera skådisjobb...
samma sak här , fast hel finsk och talar med någorlunda brytning ( inte finsk dialekt) , men det konstiga är att ibland kan man prata som en riktig invandrare men andra dagar som vilken svensk som helst. antar det beror på vilket humör man är på :P så jag tror det är temperamenten som avgör hur jag talar för min del.