att hitta ett hekto ute i skogen som jag glömt av 
En gång hittade jag ca 15 gram brunt i soffan, min kran hade suttit och delat upp ett hekto till slängar ett par timmar tidigare.
Eftersom jag var ärlig och ringde upp kranen direkt så fick jag behålla fyndet.
Eftersom jag var ärlig och ringde upp kranen direkt så fick jag behålla fyndet.
Citat:
Kom på att jag har en annan historia som jag tycker passar in här, även om det inte handlar om cannabis. Den handlar om ett fynd som min vän gjorde.
En av mina barndomsvänner gillade att injicera diverse droger, mestadels tjack och heroin.
Det var en vacker sommar dag och vi var runt tjugo år. Vi hade precis hämtat några gram gräs och var på väg hem till honom för att avnjuta ett par jointar på balkongen.
Min vän bodde då i ett av stadens sämre områden, och för att komma hem till honom var vi tvungna att gå igenom en park som tillhör hans bostadsområdet.
När vi var halvvägs genom parken föreslog han att vi skulle ta en genväg och gå rakt igenom ett större parti buskar istället för att gå runt om, sagt och gjort så håller vi på att traska igenom buskaget när vi hittar en del där en uteliggare hade slagit läger. Där var tidningar utlagda som någon slags madrass och där låg även ölburkar, spritflaskor och annat skräp slängt lite överallt.
Plötsligt stannar min vän upp och plockar upp något från marken, eftersom han gick framför mig och vi var ungefär i mitten av buskaget så gick jag rakt in i honom.
Jag skällde lite på honom (jag ville därifrån innan uteliggaren "kom hem") och undrade vad fan han stannade för.
Då vänder min vän sig om mot mig med världens största leende, jag minns fortfarande hur lycklig han såg ut (det var inte ofta han log eller var glad).
I handen håller han en spruta där det fortfarande satt en nål kvar på pumpen, färdig att använda alltså. Man såg att sprutan var använd och sliten, det var något äckligt klet som jag gissar var gammalt blod i pumpen.
jag blev illa till mods av att han ens rörde en spruta som tillhört en luffare och skrek förtvivlat att han skulle slänga den innan han råkade sticka sig.
"Sluta vara en mes, det är bara att koka den!" var svaret jag fick.
Jag trodde att han skämtade och att han tog med sig den hem som ett slags skämt då han märkte hur äcklad jag blev av händelsen.
Han skämtade inte. Under tiden jag rullade första spliffen stod han vid spisen med en kastrull där han slängde ner sin nyfunna kanyl. "Fyfan vilken tur att jag hittade denna, vill inte ha kontakt med sprutbytet" sa han. Efter en monolog om hur staten och sjukvården var onda och ute efter missbrukare, så satt han med nålen i venen och tryckte i sig en rejäl dos tjack.
Fyfan vad lycklig han var över sitt fynd, men det var även det äckligaste jag någonsin har sett.
Jag vet inte om han fick några sjukdomar och såg inte ens om han rengjorde pumpen.
Efter denna händelsen så bröt jag kontakten med honom och han dog ca ett år senare i en överdos.
En av mina barndomsvänner gillade att injicera diverse droger, mestadels tjack och heroin.
Det var en vacker sommar dag och vi var runt tjugo år. Vi hade precis hämtat några gram gräs och var på väg hem till honom för att avnjuta ett par jointar på balkongen.
Min vän bodde då i ett av stadens sämre områden, och för att komma hem till honom var vi tvungna att gå igenom en park som tillhör hans bostadsområdet.
När vi var halvvägs genom parken föreslog han att vi skulle ta en genväg och gå rakt igenom ett större parti buskar istället för att gå runt om, sagt och gjort så håller vi på att traska igenom buskaget när vi hittar en del där en uteliggare hade slagit läger. Där var tidningar utlagda som någon slags madrass och där låg även ölburkar, spritflaskor och annat skräp slängt lite överallt.
Plötsligt stannar min vän upp och plockar upp något från marken, eftersom han gick framför mig och vi var ungefär i mitten av buskaget så gick jag rakt in i honom.
Jag skällde lite på honom (jag ville därifrån innan uteliggaren "kom hem") och undrade vad fan han stannade för.
Då vänder min vän sig om mot mig med världens största leende, jag minns fortfarande hur lycklig han såg ut (det var inte ofta han log eller var glad).
I handen håller han en spruta där det fortfarande satt en nål kvar på pumpen, färdig att använda alltså. Man såg att sprutan var använd och sliten, det var något äckligt klet som jag gissar var gammalt blod i pumpen.
jag blev illa till mods av att han ens rörde en spruta som tillhört en luffare och skrek förtvivlat att han skulle slänga den innan han råkade sticka sig.
"Sluta vara en mes, det är bara att koka den!" var svaret jag fick.
Jag trodde att han skämtade och att han tog med sig den hem som ett slags skämt då han märkte hur äcklad jag blev av händelsen.
Han skämtade inte. Under tiden jag rullade första spliffen stod han vid spisen med en kastrull där han slängde ner sin nyfunna kanyl. "Fyfan vilken tur att jag hittade denna, vill inte ha kontakt med sprutbytet" sa han. Efter en monolog om hur staten och sjukvården var onda och ute efter missbrukare, så satt han med nålen i venen och tryckte i sig en rejäl dos tjack.
Fyfan vad lycklig han var över sitt fynd, men det var även det äckligaste jag någonsin har sett.
Jag vet inte om han fick några sjukdomar och såg inte ens om han rengjorde pumpen.
Efter denna händelsen så bröt jag kontakten med honom och han dog ca ett år senare i en överdos.
Fy fan så räligt! Och fy fan så tragiskt öde
Citat:
Detta var en riktig solskenshistoria jämfört med ditt sista inlägg.
Där ser man - ärlighet varar längst även i dylikt sammanhang
När det gäller denna killen så var det nog ingen som var förvånad när han gick bort av en överdos.
Tragiskt var det såklart, men det var faktiskt sorgligare att se hur han var när han fortfarande levde.
Var antagligen dags för den eviga vilan efter livet han redan i den åldern hade levt.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
