Arbetslöshet ekonomiska teorier

Hur skulle ekonomisk liberalism, marxism och merkantilism göra för att minska arbetslösheten i Sverige. Eftersom vi satsar på Europas lägsta arbetslöshet år 2020 hur skulle då dessa ekonomiska teorier gå till väga?

Lite hårddraget.

Ekonomisk liberalism: Sänk lönerna till svältnivå. Avskaffa alla bidrag. Alla tvingas in i arbete. När alla är i arbete måste lönerna höjas, för att det uppstår konkurrens om arbetskraften.

Marxism: Förstatliga alla företag och anställ alla. Det funkar ett tag i a f.

Merkantilism: Återinför tjänstehjonstadgan i den form som fanns då vi tillämpade merkantillism. All arbetslöshet försvinner. Så gör även det modena samhället. Vi går tillbaka till år 1825.

Sätt er nu i knät så skall farbrorn berätta hur det ligger till för alla små barn:

Liberalism: Låter alla individer bestämma fritt så mycket som möjligt i sitt eget liv. De anses bäst informerade om sina egna viljor och behov. Fri lönesättning som individer själva kommer överens om ger rätt prissättning på arbetskraft och varken arbetsbrist eller ofrivillig arbetslöshet lär finnas i någon större utsträckning. Låglöneyrken växer fram för de som är i en sådan fas av livet att de inte är så produktiva eller kan så mycket.

Marxism: Individen får inte bestämma över sitt eget liv. Löner (om sådana finns) bestäms centralt av byråkrater, kommittéer och liknande. Alla kanske får anställning, men det som görs efterfrågas inte. Priser i samhället (som lönen) sätts centralt. "Den osynliga handen" i ekonomin sätts ur spel när priser inte längre återspeglar verklig kostnad och det värde som skapas. Alla som inte är oliktänkande och sätter sig emot får jobb, där man dock inte producerar något av värde. Detta fortgår tills det blir ekonomisk kollaps på grund av alla felprioriteringar som gjorts, då man inte längre kan använda universalmåttstocken pengar för att göra sina ekonomiska kalkyler.

Merkantilism: Lägger metaller på hög så allt blir bara bättre... Skyddar egna utvalda aktörer med monopol och handelstullar, förbjuder viss handel som anses "fel" och inte gynnande för landet, trots att marknadens aktörer bedömer att de skulle tjäna på det. Löner begränsas om det behövs för att gynna "landet" (handlarna/överheten?).


Om man vill ha lägsta möjliga arbetslöshet utan att rasera hela samhället på kort tid, så ser iallafall jag enbart ett alternativ. De andra är inte ens med vid racets start, egentligen. Eller det är de kanske, men de springer åt fel håll...

Klassisk marxism anser inte att full sysselsättning är möjligt i ett kapitalistiskt samhälle. Kapitalismen tjänar på att det finns en armé av arbetslösa (ett trasproletariat) som kan underminera fackföreningarnas maktposition och hjälpa till att pressa ner lönerna. Marx tänkte sig att det var en dragkamp mellan kapitalister och fackföreningarna, när facket flyttade fram positionerna så minskade kapitalisternas vinster och arbetslösheten steg, vilket undergrävde facket o.s.v. i en sorts vågrörelse fram och tillbaka. Enda sättet att få stopp på detta enligt Marx var genom att avskaffa kapitalismen och införa socialism, vilket automatiskt skulle ske när kapitalismens kriser bara blev värre och värre och arbetarklassens klassmedvetande stärktes.

Medan i himlariket som bestod av ett marxistiskt samhälle (läs Sovjet) så kunde man få äran att sitta och sköta en trafiklykta manuellt så att man fick känna sig behövd.

Medan man i ett kapitalistiskt samhälle kan få jobb som telefonförsäljare och försöka lura på folk sådant de inte behöver, eller hos en del företag sådant de inte ens tror de tackar ja till att köpa.

Ja tyvärr finns sånt. Fast vad man än tycker om saken så innebär det att man jobbar med att skapa ett behov, alltså ett riktigt jobb. Inte att men sitter 8 timmar om dagen och gör något totalt meningslöst.


Luktar lönebidrag och kan knappast beskyllas kapitalismen. Snarare ytterligare att exempel på socialistiska låtsas jobb.

Liberalism:
Fri lönesättning. Arbetsköparna konkurrerar om det levererade värdet.
Desto mer värde man levererar desto mer är arbetsköparna beredda att betala. Det blir tydligt för var och en att det värderas att leverera värde. Det är det som leder till höjd levnadsstandard för individen.
Arbetskraften optimeras därmed (givet att folk tenderar att byta dit de får mest betalt). Och samhället får den mest optimalt använda arbetsstyrkan.
Detta ger den högsta levnadsstandarden, iom att alla arbetar på nära optimala positioner.
Exempel i verkligheten: Singapore.

Marxism:
Staten tar in allt värde i skatt. Alla anställs offentligt.
Alla allokeras ett jobb av överheten (tänk Gudrun Schyman).
Det blir ovidkommande hur jobbet sköts. Ersättning utgår iaf. Det blir bekvämast för individen att göra så lite som möjligt.
För att få sig en bättre position spelar det ingen roll hur jobbet sköts. Det som har betydelse är relationen uppåt i hierarkin.
Resultatet är extremt låg produktivitet. Maximal korruption. Allt man kan stjäla av staten är en ren vinst, och ingen saknar det man stjäl. Mycket låg levnadsstandard.
Exempel i verkligheten: Sovjet, Nordkorea.

Det är värre än meningslöst. Man sitter 8 timmar om dagen och stör folk och försöker lura av dem pengar.

Jag syftade på att telefonförsäljarföretag ibland har en bristande moral och anser att du köpt deras produkt även om du inte tror det. Olika katalogsvindlerier är de mest kända där man skickar en faktura till småföretag för att de påstås beställt en annons i någon katalog och de är för rädda att få betalningsanmärkning för att protestera.