Filosofins natur, är den bra eller dålig?

Kan du utveckla det här? Jag tänker att definitioner är nödvändiga för att förstå premisserna och för att klargöra snarare än för att dölja slutsatserna.

Några exempel:
Du vill leda i bevis att man spelade hårdrock på stenåldern. I stället för att se hårdrock som en modern levande tradition så ställer du upp en definition. Hårdrockare håller på med skelett. På stenåldern spelade man musik på skelettdelar. Alltså spelade de hårdrock.

På samma sätt kan du ge en abstrakt definition av science fiction som gör att böcker skrivna långt innan denna moderna genre uppstod räknas med. Det räcker ju med lite fantasier eller något.

Detta att vara för konkret eller för abstrakt i sin definition har att göra med det aristoteliska problem jag länkade till.https://en.wikipedia.org/wiki/Genus%E2%80%93differentia_definition

Ett vanligt argumentationsfel, kanske det vanligaste i filosofiavdelningen på Flashback, är att påstå att det inte finns någon fri vilja, och sedan komma - gärna smygande efter en lång diskussion - med definitioner som gör fri vilja omöjlig.

Inom nationalekonomi och företagsekonomi är det närmast legio att dölja slutsatserna i premisserna. Man kan t ex definiera allting som en marknad, och därmed komma fram till att det borde vara en marknad.

I det mänskliga språket använder vi begrepp utan att definiera dem. Då får sin mening genom sitt sammanhang. En definition blir därför ofta onaturlig.

Inom vetenskapen är det vanligt att man i stället för att definiera ett begrepp, använder en helt ny term, just för att förhindra att speciella definitioner kontaminerar vardagsspråket.

Exemplen är otaliga, men min subjektiva uppfattning består: att kräva definitioner eller smyga med dem är ofta fula tricks och ett missbruk av filosofin.

Jag tror inte att jag håller med dig. Anledningen till att jag tycker att definitioner är vettiga är att det är tydligt på vilka grunder man kan förkasta någons slutsats. Vi kan vara överens om att inte vara överens, men då vet vi i alla fall på vilka grunder vi inte är överens. Du definierar fel och jag håller inte med. Givet premisserna (definitionerna) förkastar jag slutsatserna.

Det är såklart en konst att definiera begrepp på konstiga sätt för att nå en poäng som man vill nå men om resonemangen är tydliga är det väl inget direkt fel i det? Om din definition av hårdrock är att de håller på med skelett och du drar slutsatser utifrån det. Helt okej, men det är förmodligen inte en definition vars följande resonemang kommer att vinna någon betydande mark. Det betyder inte det är fel att definiera saker på konstiga sätt, det är bara helt efterblivet sett från någon annans perspektiv.

Det är en styrka och en svaghet. Styrkan är att premisserna blir tydliga. Svagheten är att alla inte definierar på samma sätt vilket leder till att teorin inte blir koherent på ett enkelt sätt.

Ja, visst finns det tillfällen då en definition kan vara användbar. Men filosofin utgår ofta från allmänna föreställningar, och något går då förlorat om man inför särskilda filosofiska definitioner. Som gulgul tog upp: "är x inte vit så är det inte en svan." Vi kastar alltså ut hela svanen med badvattnet. Men jag riskerar att hamna i cirklar här; det finns avisigdor och missbruk, men det finns också plats för definitioner såklart.

För att återgå till Feynman: "We can't define anything precisely". Det påminner lite om vad en filosof som anses vara mycket stor har sagt - fast jag tycker att han är en clown och skitpratare 99% av tiden. Derrida, och hans undanglidande begrepp difference. Det som inte låter sig fastställas.

"In the essay "Différance" Derrida indicates that différance gestures at a number of heterogeneous features that govern the production of textual meaning. The first (relating to deferral) is the notion that words and signs can never fully summon forth what they mean, but can only be defined through appeal to additional words, from which they differ. Thus, meaning is forever "deferred" or postponed through an endless chain of signifiers. The second (relating to difference, sometimes referred to as espacement or "spacing") concerns the force that differentiates elements from one another and, in so doing, engenders binary oppositions and hierarchies that underpin meaning itself."
https://en.wikipedia.org/wiki/Diff%C3%A9rance

Ställd inför kvantfysikens obegriplighet gav Feynman helt upp försöket att 'förstå' den på ett filosofiskt eller traditionellt sätt, och koncentrerade sig i stället på hantverket att ställa upp hur konstigt den faktiskt betedde sig. Med denna inställning kom han bland mycket annat fram till Feynmandiagrammen. De kan tolkas som att partiklar går baklänges i tiden och då är sina egna antipartiklar.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Feynmandiagram
vilket, om man betraktar diagrammen, leder till djärva saker som
https://en.wikipedia.org/wiki/Retrocausality
som man kanske helt enkelt avfärdat som orimligt, iallafall om man hållit sig till en filosofisk-metafysisk fördom om att världen måste vara kausal.

Vad tycker ni om filosofins ifrågasättande natur?

Jag tycker att den är precis vad människor behöver. Inte specifikt för filosofiska ämnen, utan i allmänhet. Människor är allt för snabba att dra dåliga slutsatser. Om typ allt.

Om att försöka nå den där innersta sanningen eller definitionen.

Sökandet efter någon sorts innersta sanning är något jag alltid dragits med, har alltid grubblat på djupa frågor vare sig jag vill eller inte. Så det är ju bra att det finns fler som gör det, så vi kan komma framåt snabbare.
Det är ungefär som det vetenskapliga sökandet efter hur saker och ting fungerar, och även filosofin ger oss nya sätt att hantera världen.

Håller ni med Feynman om att det är en slags paralys, tankeförlamning?

Ofta är det så, men det betyder bara att man tagit fel spår eller gett upp för tidigt eller börjat gå i cirklar. Samma princip som med vetenskap.

Slutar det med att ingen vet något?

Bara om man gör fel. Det finns bra och dålig filosofi.

När ska man dra gränsen för hur djupt resonemangen går?

Det beror på vad man är ute efter. Någon absolut gräns finns inte.

Är filosofins natur bra eller dålig - och för vem?

Den är bra. Mest för oss som vill förstå bättre och kunna mer.
Filosofi är ofta det bästa mentala verktyget.