år 1700, fick barn på barnhem ledigt när ett barn dog?

Fast nu så arbetade barnen på den dagen begravningen var så jag tvivlar på att det var en söndag, fast vem vet.

Det hela låter bara konstigt, åh nej någon på min arbetsplats dog... nu kommer jag få vara ledig för att gå på en begravning för någon jag knappt hade pratat med..

Det handlade inte om arbetsplats och om de pratat med varandra eller inte. Nu är inte stadshistoria mitt område direkt men när det gällde landsbygden, vilket vid tiden utgjorde ca 90-95 procent av befolkningen så existerade inga barnhem i över huvud taget. I den mån det gjorde det i städerna så var det religiösa inrättningar. Det handlade inte om att tjäna pengar utan om att tjäna gud. "Ledigt" för att gå till kyrkan var såldes inget problem. Det var liksom inte ett val.

Jag vet faktiskt inte på rak arm vilka veckodagar de hade begravning. I regel vill jag minns att det var när tjälen gick ur marken, eller så snart som möjligt. Utan bårhus börjar förruttnelsen snabbt.

Dessutom ska du nog inte ta så jättehårt på vad de säger i ett barnprogram.

I den mån man haft kommunala inrättningar kan ju barnen fått ledigt från arbetet för att ha gått på begravningen om något barn dog.
Jag har också hört om föräldralösa barn som hamnade på fattigstugan (detta var ju den enda kommunala inrättning som i princip fanns). Men som sagt, så fort dom kunde göra nytta var det arbete som gällde.

Kommunreformen kom 1864, så det var senare. Fattigstugorna var inga institutioner utan bara tak över huvudet för dem som fick bo där. Där fanns inget organiserat "arbete" som TS pratar om. På landet auktionerade man ut ungarna till lägstbjudande. Men åter igen så handlar det inte om arbetsplatser som TS pratar om utan då var det ju frågan om att komma till någon gård där man fick lära sig att jobba med gårdssysslorna som dräng eller piga. Det var nog inte så kul att växa upp på den tiden..