Språkfel på Justitiekanslerns hemsida

Jag syftar på det specifika fallet.

Grammatik är det regelsystem för språk som beskriver hur morfem (orddelar) kombineras för att bilda ord och dessa i sin tur kombineras för att skapa förståeliga satser och meningar.

Det är väl inte en förståelig sats/mening om innebörden blev förlorad i det semantiska snedsteget? Hur kan en sådan individ fortfarande uppfylla villkoren för grammatisk korrekthet? Om min ekvation inte ger resultatet jag avsåg, har jag räknat fel. Om jag inte uttrycker det jag avsåg, har jag väl i liknande mening gjort mig skyldig till ett grammatiskt fel?

»Förståeligt« i den meningen att orddelarna, orden och satserna inte avviker från regelsystemet. Du nämner ju själv »semantiskt snedsteg« och har då själv fört det hela till en annan disciplin än »grammatik«. Om du bara låter det du skriver komma dig till del, så har du svaret.

Jag menar att det ena ger upphov till det andra. Ordsammanslagningen gav inte det önskade resultatet. En korrekturläsare, med full vetskap om den avsedda innebörden, hade ju rättat skribentens mening.

Fast det är inte en fråga om »grammatikbrott«.

Det är å ena sidan sant. Men upprätthålla om ordningen hålls är väl ett grammatikbrott? Den meningen är alltid felaktig. Det är lika fel som att yttra: se till om ordningen hålls. Den enda skillnaden i det aktuella fallet är att meningen som sådan är korrekt i ett annat, besläktat sammanhang.

Nu rörde frågan: »granska att« eller »granska om«. Meningsbyggnadsfel tillhör naturligtvis grammatikområdet.