Den här artikeln borde vara ett exempel i ordlistan när man slår upp "svenskfientlighet".
Jag vet inte ens vart jag skall börja. Vilken vedervärdig jävla artikel, rent ut sagt!
För det första står vi inte mitt i den värsta flyktingkatastrofen sedan andra världskriget om man ser till typen av flyktingar. Begreppet "ekonomisk flykting" fanns knappast på 40-talet. Det har däremot blivit lättare att ta sig hit, och folk har genom internet blivit informerade om vad man får i Sverige utan att behöva göra ett skit.
För det andra: vem fan har sagt något om att de som kommer måste se ut som oss och gilla köttbullar? Det vi, med all rätt, begär är att man lämnar sina vidskepligheter och sin skit som skapat oron och kaoset i ens hemländer när man kommer hit, till ett modernt samhälle. Kan man inte se skillnaden är man inte lite jävla dum.
Hon är less på illusionen av det perfekta Sverige "att hon kan dö", och jag är less på dumma unga svenska flickor som vuxit upp med den vita skulden och som ursäktar allt som är svenskt samtidigt som de välkomnar allt annat som fint och felfritt, trots att det ibland kan vara skälet till varför vissa personer har flytt hit från första början.
Varför skulle inte 13 procent (minst, min käre vän, vänta bara tills nästa val) tycka att Sverigedemokraterna skall sitta i riksdagen? Vi har bevisligen en stor andel människor som tycker att invandringen är helt åt helvete idag, och det tycker Sverigedemokraterna också. Vad skall dessa människor annars rösta på? Moderaterna med sin "öppna era hjärtan"-politik som bygger på att Reinfeldt minsann flugit över Sverige och sett hur mycket plats vi faktiskt har, eller Socialdemokraterna med svetsaren i spetsen som senast vi hörde från honom erkände att man misslyckats med integrationen i Sverige (det vill säga precis det som Sverigedemokraterna sagt de senaste åren och därför kallats för rasister), men samtidigt skyller en del av problemen på svenska företag som inte anställer invandrare i tillräckligt stor utsträckning. Att de kanske inte uppfyller kraven på kompetens, eller ens kan tala det svenska språket tillräckligt bra för att kunna sköta ett jobb i Sverige, spelar tydligen mindre roll.
Sånt här får mig att koka inombords. Exakt vad skulle vara så jävla förkastligt bland oss svenskar? Vi har inte befunnit oss i krig på 200 år, vi är förmodligen världens mest jämställda land där kvinnor med potential tillåts utvecklas och bidra till samhället (inte för att Emma Lindström har potential, men enda skälet till att hon får uttala dessa åsikter utan att bli offentligt piskad är för att vi lever i Sverige) och vi har ett av världens bästa välfärdssystem, vilket torde bevisas av de mängder av ekonomiska flyktingar som väljer att ta sig ända upp hit i norr. Vi tycker att det är "demokratiskt riktigt" att ha Sverigedemokraterna i riksdagen, eftersom det ju trots allt är demokrati som gjort att de fått ett visst inflytande, och förhoppningsvis kommer få mer allteftersom. Vad föreslår hon? Att vi skall sluta lyssna på folket? Skall vi bli som en av de diktaturer som folk flyr ifrån, eller vad i helvete menar hon? Dessutom har inget annat land i hela världen har gjort så mycket för "människor som tigger", på samma sätt som vi har gjort en jävla massa för flyktingar som kommer hit, och ändå skall vi finna oss i att bli kallade rasister.
Ett dubbelmord i Trollhättan som begicks av en person som hyste högerorienterade åsikter. Det var vad som krävdes för att Sverige skulle påbörja någon slags hatkampanj mot "det rasistiska Sverige", som under de senaste 30 åren har mottagit flyktingar i massor. Nu skall vi minsann lära oss hur rasistisk gemene svensk är. Samtidigt glömmer man bort gruppvåldtäkten i Mariannelund 2011 där man sinsemellan pratat om det svenska offret som en "dålig flicka". Man glömmer våldtäkten och mordet på Elin Krantz 2010, eller den somaliska tjejliga som systematiskt valde sina rånoffer utifrån etnicitet och därefter misshandlade dem för skojs skull under 2007 i Stockholmsområdet. Man glömmer Alexandramannen som "missuppfattade" den svenska öppenheten och trodde att bristen på tabun betydde att det var fritt fram att göra vad man önskade med svenska kvinnor, och gruppmisshandeln i Helsingborg på en person som uttalat sig nedsättande om böneutrop och därför slås till medvetslöshet av ett gäng muslimer. Man glömmer den grova misshandeln av Carl Erik Cedvander i Göteborg som gjorde honom svårt invalidiserad medan gärningsmännen flinande satt i rättssalen och tog kort på sig själva som de senare lade upp på Facebook, och det oförklarliga övervåldet vid rånet i Jordbro 2012 som bestod av att den somaliske gärningsmannen hällde tändvätska på offret och sedan tände på. De vill heller inte kännas vid den brutala misshandeln av två svenska män som endast gjort sig skyldiga till att säga till ett par stökiga invandrare att sluta göra sig skyldiga till skadegörelse på ett par blomkrukor på Norrmalmstorg 2004, som för övrigt filmas av en invandrare som varken känner gärningsmännen eller offren men som tycks ha väldigt kul åt det faktum att två svenskar tilldelas bland annat sparkar i ansiktet när de halvligger på marken (citat: "Double Jam, brorsan!").
Samtidigt är man, på grund av sin "godhet", för de demonstrationen "mot rasism" som hölls i Bollnäs efter en brutal gruppvåldtäkt av araber och afrikaner mot en svensk kvinna, där den förkrossade pappan till offret beskriver manifestationen som "ett slag på käften", och då vill jag inte ens föreställa vad den stackars kvinnan kände. Man är för Aftonbladets och Expressens artiklar som påstår att Sverige aldrig har varit så tryggt som nu, precis efter att två svenskar brutalt har knivmördats på IKEA av en asylsökande som valde sina offer utifrån deras etnicitet. Man vill inte kännas vid det terrorattentat, som förvisso misslyckades, som skedde i Stockholm 2010, och på något sätt gör det faktum att slumpen gjorde att inte hundratals människor avled den här dagen att man inte riktigt vill kalla det för ett riktigt terrordåd. Man är för alla krönikor fullproppade av svenskfientlighet som publiceras var och varannan vecka i massmedia och man tycker det är skrämmande med de medborgargarden som bildas som reaktioner på de förortskravaller vi har varje år lagom till sommaren, men verkar inte alls skrämmas av kravallerna i sig som gör att medborgargardena bildas överhuvudtaget, utan man tycker att det är trötta skattebetalande svenskar som har fått nog som är det egentliga problemet.
Jag spottar på människor som Emma Lindström, och jag skiter i att jag gör mig skyldig till näthat, uttrycker man sig så här jävla provokativt får man fan räkna med att folk inte kommer att önska en något gott. Hon och hennes identitetslösa själ kan dra åt helvete, för vi är många i detta land som vet vad vi är och var vi kommer ifrån. Vi är många som inte skäms ett dugg över vårt ursprung, och med all rätt, för vi har ta mig fan inte gjort något fel. Vi befinner oss inte bara i ett av världens vackraste länder, med norrsken och renar uppåt och skånska lapptäcken beklädda av små torp fulla av lokalhistoria nedåt landet, utan vi befinner oss även i ett av världens mest politiskt välfungerande och säkra länder - ända fram tills nu. Numera har vi nämligen förföljelse av judar och diskriminering av kristna, begrepp som vi aldrig ens hört talas om för drygt 20 år sedan. Vi har alla rättsfall som jag nämnde ovan, som bara är ett axplock av alla rasistiska dåd som begåtts mot svenskar de senaste 30 åren. Vi har "vanligt folk" som på allvar föreslår att valfusk och demokratiskt oärliga metoder är lösningen för att få bort Sverigedemokraterna från politiken. Vi har ett så sjukt debattklimat att folk som påstås kämpa för demokratin, samtidigt kan göra sig skyldiga till odemokratiska handlingar utan att fördömas av sina politiska själsfränder - istället hyllas de.
Jag skall vara ärlig, jag har blivit genuint deprimerad över hur mitt hemland förfaller och raseras under främst de senaste 10 åren. Jag vill tro att Sverige och svenskarna är starka när det väl kommer till kritan, men de senaste årens prövningar som trots allt inte förändrat synen hos de flesta svenskarna har fått mig att sluta hoppas. Jag har absolut ingenting emot invandring, faktum är att jag älskar andra kulturer vilket är skälet till att jag ägnat mycket av min tid åt att resa till en rad olika länder på jorden. Det är kanske också det som fått mig att inse att varje folk har en unik och egen kultur, och svenskar är inget undantag. Den ständigt aktiva kampanj som pågår där man vill utrota allt som är svenskt och samtidigt förklara allt svenskt som något som egentligen är utländskt i grund och botten, skrämmer mig. Vanligtvis brukar man se utrotning av ett folk som något negativt, men jag tror Sverige och svenskarna är det första exemplet i historien där svenskarna (däribland Emma Lindström) själva önskar utrota sin historia, sitt arv och därför sin själ.
__________________
Senast redigerad av bristpafantasi 2015-10-29 kl. 21:19.