Min upplevelse är att matematisk intuition och räkneövningar går hand i hand. För att få en matematisk intuition, så krävs det ofta att man räknar igenom ett par uppgifter och löser lite problem som anknyter till området. Problemlösning är också det enda sättet att kontrollera att man förstått ett matematiskt koncept: om man inte kan lösa problem eller utföra beräkningar inom ett område kan man inte riktigt säga att man förstått det.
Samtidigt gäller även det omvända: för att kunna lösa problem behöver man oftast en intuition. Vissa problem är helt baserade på intuition, och när man kommer högre upp sina matematikstudier börjar man märka att även bevisen bygger på intuition: många detaljer utelämnas på grund av att man antar att läsaren intuitivt förstår vilka detaljer som utelämnas.
Den skenbara motsägelsen mellan intuition och räkning bygger på att många lärt sig matematik genom repetetivt räknande. De har fått lära sig att ju fler tal man räknar, desto bättre blir man, och kan därför sitta i timmar och traggla hur många, i princip identiska, uppgifter som helst. I mer avancerad matematik försvinner i princip allt detta. I regel så studerar man ett par problem noggrant, och fokuset ligger på att bygga upp en förståelse och intuition rörande matematik.