Orrenius har aldrig försökt tysta någon. Tvärtom är han en av de journalister som lagt sig vinn om att alla ska bli hörda. Exempelvis ställde han upp på en intervju för Avpixlats föregångare PI där han är kritisk mot andra journalister. Han har vid flera tillfällen upprepat att SD ska granskas som alla andra. Att "inte skriva om SD för det stödjer dem" (som var en legitim ståndpunkt för många journalister före 2006) var han kritisk mot.
En del i den här tråden verkar vara mer paranoida än Julia Caesar själv. Jag tror den här SD-vänliga bloggaren kommer sanningen nära. Läsvärt i dessa tider när alla harmas över motståndarens beteende.
http://fnordspotting.blogspot.se/2015/08/om-ett-samtal-med-niklas-orrenius.html
En del i den här tråden verkar vara mer paranoida än Julia Caesar själv. Jag tror den här SD-vänliga bloggaren kommer sanningen nära. Läsvärt i dessa tider när alla harmas över motståndarens beteende.
http://fnordspotting.blogspot.se/2015/08/om-ett-samtal-med-niklas-orrenius.html
Citat:
Personligen finner jag det emellertid mer sannolikt att Orrenius varit ute efter att göra ett fördjupande reportage om debattörer som Julia Ceasar. Ett fördjupande reportage i vilket Julia Ceasars anonymitet respekteras och i vilket hon får berätta om varför hon skriver det hon skriver. Såväl Ceasar som Orrenius kan med andra ord mycket väl haft hederligt uppsåt med sin krönika respektive sin journalistik. Att det trots detta slutade som det slutade säger i så fall mycket om den avgrundsdjupa misstänksamhet som blivit följden av den hätska polariseringen av samhällsklimatet.
Om det inte vore för det där samtalet med Niklas Orrenius förra året, hade kanske även jag varit en del av det drev som idag har drabbat honom. Det där samtalet fungerande emellertid som en ögonöppnare, en påminnelse om att man inte skall gräva ned sig alltför djupt i skyttegravarna. I en tid då det finns väldigt många debattörer som jag finner det fullständigt meningslöst att ens försöka föra en konstruktiv diskussion med, överraskade mig Orrenius genom att visa att han inte var en av dessa.
Om det inte vore för det där samtalet med Niklas Orrenius förra året, hade kanske även jag varit en del av det drev som idag har drabbat honom. Det där samtalet fungerande emellertid som en ögonöppnare, en påminnelse om att man inte skall gräva ned sig alltför djupt i skyttegravarna. I en tid då det finns väldigt många debattörer som jag finner det fullständigt meningslöst att ens försöka föra en konstruktiv diskussion med, överraskade mig Orrenius genom att visa att han inte var en av dessa.
Att extremister oavsett om det är på vänster och högerkanten bygger upp åsiktsregister över människor som värsta Stasi och tom skryter om det är ej ok. När man som journalist köpt in sig i deras register så legitimerar man åsiktsregistrering.
