Citat.//
Jakten på lejonet Cecil och pöbeln
Jag vill börja med att skriva att jag inte vet någonting om vad som hänt på plats eller hur en sån här jakt normalt går till. Jag är ingen direkt troféjägare så jag har inte alltid förståelse för sån här jakt, men jag försöker se över gränserna.
Ingen har väl missat att det älskade lejonet Cecil blivit tjuvjagat i Zimbabwe?
Första gången jag läste om det för ett par dagar sedan så var det (ej ordagrant) fraser som "tjuvjakt", "pilbåge är vanligt vid tjuvjakt", "skadeskjutit det älskade lejonet med pilbåge och sen jagat det i timmar".
Jag reagerade nog som folk oftast gör, med viss avsky och en tanke på hur tragiskt det är att det inte finns resurser nog att skydda dessa djur, trots att det finns människor som sitter på enorma resurser.
Sen accelererade drevet och på Facebook (herre gud varför gick jag med igen?) har pöbeln lynchstämning. Samtidigt dök det upp uppgifter om att en jägare blivit gripen och att han påstår att han betalat U$55 000 för att få jaga detta lejonet, vilket han trodde helt lagligt.
Nu blir jag djävulens advokat.
Låt oss anta att hans historia är helt korrekt och hans uppsåt var att jaga lejon helt lagligt.
Han står i amerikat och tränar med sin pilbåge. Han kanske till och med är en jäkligt bra pilbågsskytt och har jagat med båge i många år och nu ska han få uppfylla sin dröm, att åka på jakt i Afrika och han har till och med råd med ett lejon. Han får kontakt med någon som säger sig representera ett naturreservat i Zimbabwe och priset är saftiga U$55 000 (en snabb googling ger att listpris för ett lejon i Sydafrika är $23 000). Som amerikan och tandläkare är det en överkomlig summa och det hela blir inte sämre av att lejonet ifråga är ett returlejon med ett väldigt speciellt utseende - han har pengarna och vill ha en trofé som sticker ut från mängden. Det är ungefär samma tanke som när tyskar/danskar betalar hutlösa summor för en guldbock i Skåne. Att pengarna dessutom går i retur för att hjälpa reservatet (och bland annat mer sexuellt aktiva lejon) är ju en fantastiskt bonus.
Väl på plats kanske allt känns helt perfekt. Det är inga smutsiga gatubarn som dyker upp på en cykel vid flygplatsen utan en vanlig jeep och en representabel jaktledare står och väntar. Efter en härlig middag och träff med spårare/guider så är Afrika-stämingen på topp och imorgon... imorgon ska han få uppleva sitt livs jakt!
Vi gör ett hopp till skottsituationen.
Pilen skickas iväg men något går fel. Adrenalinet kanske pumpar hos skytten, djuret kanske byter riktning; det finns många saker som kan hända och alla som varit med om situationen och har ett samvete vet hur uppskakande det är.
Guiderna börjar omgående spåra djuret - de vill dölja den tjuvjakt de bidragit med och kanske samtidigt göra slutkunden nöjd.
Jägaren tror att det är ett högst ordinärt eftersök som dragit igång och är glad att det finns kompetent folk omkring sig.
Efter många timmar befrias djuret från sitt lidande.
Hade allt gått lagligt till hade historien varit över här, men jägaren har medvetet eller omedvetet tjuvjagat.
Det är där vi är just nu.
Det dyker upp några tankar i debatten som uppbådet verkar ha svårt för. Jag kan ha fel i saker och det accepterar jag fullt ut, men jag tycker det finns saker att diskutera istället för att lyncha den här killen i förväg.
*Jakten med pilbåge.
För oss som läst på om jakt med pilbåge så är den, korrekt utförd, enormt svår, har låg nivå på skadeskjutning och att projektilerna är fullt jämförbara med en kula i fråga om skada de ger. Jag kan inte se hur pilbåge skulle vara ett lämpligt sätt att tjuvjaga om man har en kort tid i Zimbabwe, när man måste kliva in på ett styvt hagelhåll för att kunna komma till skott.
Det måste vara 100 ggr effektivare att göra en dämpare av ett oljefilter och skjuta med en suboptimal, men tystare, kaliber. Även utan dämpare så kan riktningen vara svårbedömd om det handlar om enstaka skott. På SVTs morgonnyheter är dagens rubrik "... tjuvjakt med piiilbåge.". Jag får en känsla av att de värderar pilbåge som synonymt med djurplågeri och tjuvjakt.
*Själva tanken att jaga hotade djur som lejon.
Många har svårt att tänka sig att man faktiskt jagar lejon öht. Det är onekligen hotade djur, men behovet av pengar för att skydda dem är stort och det är uppenbart att det inte finns tillräckligt med pengar eftersom tjuvjakt fortfarande pågår i full skala. Om ett returlejon (eller beta-lejon) bara går och dör en naturlig död så försvinner en inkomstkälla.
Man får tycka vad man vill om jakt på hotade djur, men rätt utförd så bidrar den onekligen med pengar utan att hota arten.
Vissa säger att man kan skänka de där $55 000 direkt istället för att skjuta djuret. Yes, det kan man och vissa skänker säkert såna summor, men nu är läget annat. Det behövs bevisligen pengar för att motverka tjuvjakt (men även betala veterinärer mm). Jakten bidrar med en hel del pengar till detta.
En naturlig död i djurvärlden är ju sällan särskilt trevlig och jag slår vad om att det hade varit dålig reklam för safariturerna om Cecil fått sitt liv avslutat av ett gäng hyenor som sliter itu honom levande.
*Vem fan åker till Zimbabwe?
Min personliga tanke som inte varit med i debatten.
Jag kan inte mer om landet än att de har en diktator vid styret, att de har lynchat vita, har en enorm inflation och jag har fått för mig att de backat rejält i utvecklingen.
Vågar man verkligen åka dit efter lynchningarna som pågått där?
Kan den här jägaren få en rättvis prövning i domstol öht? Kommer han ha sämre odds att klara sig om han är vit?
*Alla de som gnäller.
Om alla i lynchmobben hade bidragit med 20 spänn en gång i månaden till hotade arter så hade det här aldrig hänt öht. Istället trycker de "like", skriver "vilket jävla svin" och känner sig delaktiga som fan. Hycklare säger jag!
//Slutcitat.
Tja, vad säger ni?
Jakten på lejonet Cecil och pöbeln
Jag vill börja med att skriva att jag inte vet någonting om vad som hänt på plats eller hur en sån här jakt normalt går till. Jag är ingen direkt troféjägare så jag har inte alltid förståelse för sån här jakt, men jag försöker se över gränserna.
Ingen har väl missat att det älskade lejonet Cecil blivit tjuvjagat i Zimbabwe?
Första gången jag läste om det för ett par dagar sedan så var det (ej ordagrant) fraser som "tjuvjakt", "pilbåge är vanligt vid tjuvjakt", "skadeskjutit det älskade lejonet med pilbåge och sen jagat det i timmar".
Jag reagerade nog som folk oftast gör, med viss avsky och en tanke på hur tragiskt det är att det inte finns resurser nog att skydda dessa djur, trots att det finns människor som sitter på enorma resurser.
Sen accelererade drevet och på Facebook (herre gud varför gick jag med igen?) har pöbeln lynchstämning. Samtidigt dök det upp uppgifter om att en jägare blivit gripen och att han påstår att han betalat U$55 000 för att få jaga detta lejonet, vilket han trodde helt lagligt.
Nu blir jag djävulens advokat.
Låt oss anta att hans historia är helt korrekt och hans uppsåt var att jaga lejon helt lagligt.
Han står i amerikat och tränar med sin pilbåge. Han kanske till och med är en jäkligt bra pilbågsskytt och har jagat med båge i många år och nu ska han få uppfylla sin dröm, att åka på jakt i Afrika och han har till och med råd med ett lejon. Han får kontakt med någon som säger sig representera ett naturreservat i Zimbabwe och priset är saftiga U$55 000 (en snabb googling ger att listpris för ett lejon i Sydafrika är $23 000). Som amerikan och tandläkare är det en överkomlig summa och det hela blir inte sämre av att lejonet ifråga är ett returlejon med ett väldigt speciellt utseende - han har pengarna och vill ha en trofé som sticker ut från mängden. Det är ungefär samma tanke som när tyskar/danskar betalar hutlösa summor för en guldbock i Skåne. Att pengarna dessutom går i retur för att hjälpa reservatet (och bland annat mer sexuellt aktiva lejon) är ju en fantastiskt bonus.
Väl på plats kanske allt känns helt perfekt. Det är inga smutsiga gatubarn som dyker upp på en cykel vid flygplatsen utan en vanlig jeep och en representabel jaktledare står och väntar. Efter en härlig middag och träff med spårare/guider så är Afrika-stämingen på topp och imorgon... imorgon ska han få uppleva sitt livs jakt!
Vi gör ett hopp till skottsituationen.
Pilen skickas iväg men något går fel. Adrenalinet kanske pumpar hos skytten, djuret kanske byter riktning; det finns många saker som kan hända och alla som varit med om situationen och har ett samvete vet hur uppskakande det är.
Guiderna börjar omgående spåra djuret - de vill dölja den tjuvjakt de bidragit med och kanske samtidigt göra slutkunden nöjd.
Jägaren tror att det är ett högst ordinärt eftersök som dragit igång och är glad att det finns kompetent folk omkring sig.
Efter många timmar befrias djuret från sitt lidande.
Hade allt gått lagligt till hade historien varit över här, men jägaren har medvetet eller omedvetet tjuvjagat.
Det är där vi är just nu.
Det dyker upp några tankar i debatten som uppbådet verkar ha svårt för. Jag kan ha fel i saker och det accepterar jag fullt ut, men jag tycker det finns saker att diskutera istället för att lyncha den här killen i förväg.
*Jakten med pilbåge.
För oss som läst på om jakt med pilbåge så är den, korrekt utförd, enormt svår, har låg nivå på skadeskjutning och att projektilerna är fullt jämförbara med en kula i fråga om skada de ger. Jag kan inte se hur pilbåge skulle vara ett lämpligt sätt att tjuvjaga om man har en kort tid i Zimbabwe, när man måste kliva in på ett styvt hagelhåll för att kunna komma till skott.
Det måste vara 100 ggr effektivare att göra en dämpare av ett oljefilter och skjuta med en suboptimal, men tystare, kaliber. Även utan dämpare så kan riktningen vara svårbedömd om det handlar om enstaka skott. På SVTs morgonnyheter är dagens rubrik "... tjuvjakt med piiilbåge.". Jag får en känsla av att de värderar pilbåge som synonymt med djurplågeri och tjuvjakt.
*Själva tanken att jaga hotade djur som lejon.
Många har svårt att tänka sig att man faktiskt jagar lejon öht. Det är onekligen hotade djur, men behovet av pengar för att skydda dem är stort och det är uppenbart att det inte finns tillräckligt med pengar eftersom tjuvjakt fortfarande pågår i full skala. Om ett returlejon (eller beta-lejon) bara går och dör en naturlig död så försvinner en inkomstkälla.
Man får tycka vad man vill om jakt på hotade djur, men rätt utförd så bidrar den onekligen med pengar utan att hota arten.
Vissa säger att man kan skänka de där $55 000 direkt istället för att skjuta djuret. Yes, det kan man och vissa skänker säkert såna summor, men nu är läget annat. Det behövs bevisligen pengar för att motverka tjuvjakt (men även betala veterinärer mm). Jakten bidrar med en hel del pengar till detta.
En naturlig död i djurvärlden är ju sällan särskilt trevlig och jag slår vad om att det hade varit dålig reklam för safariturerna om Cecil fått sitt liv avslutat av ett gäng hyenor som sliter itu honom levande.
*Vem fan åker till Zimbabwe?
Min personliga tanke som inte varit med i debatten.
Jag kan inte mer om landet än att de har en diktator vid styret, att de har lynchat vita, har en enorm inflation och jag har fått för mig att de backat rejält i utvecklingen.
Vågar man verkligen åka dit efter lynchningarna som pågått där?
Kan den här jägaren få en rättvis prövning i domstol öht? Kommer han ha sämre odds att klara sig om han är vit?
*Alla de som gnäller.
Om alla i lynchmobben hade bidragit med 20 spänn en gång i månaden till hotade arter så hade det här aldrig hänt öht. Istället trycker de "like", skriver "vilket jävla svin" och känner sig delaktiga som fan. Hycklare säger jag!
//Slutcitat.
Tja, vad säger ni?
