det var där
jag blev lämnad, välkomnad, beprövad och accepterad
där ingen interaktion var maskinell - utan genuin, utan formaliteter
vart jag än blickade fanns anleten med leende på läpparna
även hos dem, vars nuna blivit förvridet av agitation
mitt bland denna massa, förvittrades det som varit och blev
tills dess, att endast kärlek återstod
det var även då som jag insåg, förstod
att hierarki är ofrånkomligt, att status är något vitt skiljt
å du, som visat mig vägen
varför har du lämnat mig här
och vart har du tagit vägen?
