Citat:
Ursprungligen postat av
MrFold
Då ska jag svara dig vänligt: Huvudregeln är att vi som medborgare ska ha insyn i det offentliga: Vi ska kunna ta del av beslut och de utredningar de bygger på för att avgöra om offentliga institutioner sköter sina uppdrag.
Rättigheten är dock inte oinskränkt. Undantagen räknas upp i OSL (Offentlighets- och Sekretesslagen). T ex så väger omsorg om den personliga integriteten tyngre än vår insynsrätt i en rad olika ärenden som rör personliga förhållanden. Vi kan inte "granska" om kommunen betalar ut socialbidrag på vettiga grunder, för vi får inte se de enskilda besluten.
Ett annat undantag är den s.k. förundersökningssekretessen. Den är egentligen enligt min mening till stor del ett förtydligande av en generell princip: Arbetsmaterial i en pågående utredning är inte allmän handling. Så länge jag sitter och skriver på en utredning har du som medborgare inte den minsta rätt att titta på det jag håller på med.
Man kan ju tycka att lagen är fel och att vi visst borde få insyn i stora brottsutredningar. Men jag tycker inte det. Det finns inget legitimt skäl till att vi sitter här nån av oss - det är bara nyfikenhet. Att få ut viss information hjälper oss inte att kunna granska utredningen som sådan - det kan vi förstås bara göra om vi får tillgång till allt material. Något som av uppenbara skäl vore orimligt och vansinnigt. Vi får helt enkelt ge oss till tåls till det blir ett åtal och då utnyttja vår rätt och möjlighet att granska arbetet som gjorts och senare hur det hanteras av domstolen.
Möjligen kan man tycka att polisen av nån slags goodwillskäl kan släppa information man bedömer går att släppa utan att äventyra utredningen. Är sättet Lisa dog på en sån information? Det kan jag inte bedöma eftersom jag inte har insyn i utredningen. Det har inte du heller, så slutsatsen borde rimligen bli densamma för dig.
Jag tänker också att det kan finnas integritetsskäl (för Lisas anhöriga) till att hålla på denna information så länge det går (dvs tills det blir ett åtal). Det snaskas tillräckligt som det är redan i media.
Man måste skilja på vetgirighet och kontroll kontra nyfikenhet. Det är viktigt att allmänheten har insyn i, och kan kontrollera sina myndigheter. Härvidlag utgör inte polisen nåt undantag. Vi är
själva så dokumenterade, kartlagda och övervakade att det helt enkelt är en rättssäkerhetsfråga att vi också kan och skall kontrollera tillbaka.
Utan medborgarmakt löper polisen amok på det sätt jag försöker beskriva på sidan 2975 i denna tråd. Därför är det viktigt att vi som allmänhet behåller tummen i ögat på den myndighet som alltid blir frikänd vid anmälningar om brottslighet begången i tjänsten, och som har hela samhällets våldsmonopol samt alla de Bodströmska tvångslagarna till sitt förfogande.
Att visa en myndighet så stor flathet att man kväver sin egen kritik och skepsis är i a f mej helt främmande. Jag tycker det är mjäkigt att visa myndigheter för stor respekt genom att stå med mössan i hand och kröka rygg.
Gå bara tillbaks till Palmeutredningen. Tänk desinformation. Tänk mörkläggning. Tänk bedrägeri.
Tänk polisspåret. Utan jämförelser i övrigt tror jag det är viktigt för rättssäkerheten att vi alla är på alerten mot myndighetsmissbruk och andra avarter inom offentlig sektor som vi tycker oss se. Nog överlever både polisen, utredningen och Lisas föräldrar några raka frågor som, om utredningen blir framgångsrik, i a f kommer att få sina svar till slut.
I ett svar till Tingsnotarien i dag har jag redogjort för min syn på hur polisen kan smussla i skydd
av sekretessen och hänvisning till att bränna vittnen. I ett annat inlägg till densamme har jag gett min syn på hur man avvänder argumentet att "vittnen kan påverkas" för att dölja utredningsarbetet allt medan man släpper avsiktlig info som missgynnar de gripna, samtidigt som rasistsajterna och polisen själv, genom själva gripandet, påverkar vittnen.
I övrigt tror jag vi delar synen på att alla kort måste upp på bordet förr eller senare. Helst förr.
Tänk på att polisen är samhällets tjänare och egentligen bedriver utredningar ställföreträdande.
De är våra drängar om du så vill. De betalas av våra skattemedel och är alls inte sej själva nog.
Därför är det vår rätt, ja; vår plikt att granska deras arbete.
