Syndikalism likheter med fascism

Så här har disussionen sett ut:
Urverksapelsin: Mitt argument: SACs anställda var anställda och inte "förtroendevalda". De blev avskedade mot lagen.
Detta är mina källor att även SAC erkände dem som anställda, ty SAC använder ordet i beskrivningen av deras arbetssituation:
http://www.pilum.nu/wp-content/uploa.../2006-3-15.pdf
http://www.pilum.nu/wp-content/uploa.../2006-4-16.pdf

.
Urverksapelsin: Vad saken gällde är vad som gällde DÅ. Du påstod de VAR inte anställda. Medger du att du hade fel? Källorna, SACs eget material, stödjer mig. Eller hur?


Urverksapelsin: men det står ju i källorna att jag har rätt! SAC kallar dem ju "anställda". Läser du inte förstahandsmaterialet jag gav dig?

Du kan ju inte bara upprepa som ett barn "Ingenting stödjer dig". Du måste ju läsa och ta till dig materialet. Hur uppfattar du det som står i SACs egen medlemstidning? Att SAC faktiskt kallar dem "anställda".

Nej. Scrolla till "skrattreatnde"

Syndikalismen delar historiska rötter med italiensk fascism och spansk falangism och i någon mån med tysk nationalsocialism. Detta hindrar emellertid inte att mellankrigstidens och nutidens syndikalistiska rörelser - inte minst svenska SAC - konsekvent varit utomordentligt starkt antifascistiskt orienterade.

Syndikalismen liksom senare fascismen dyker historiskt sett upp före det stora, parlamentarisk/demokratiska genombrottet. På den tiden rönte korporativismen stor uppmärksamhet. Syndikalister och även anarkister drömde om en statslös, socialistisk världsordning, där arbetarklassen tagit makten över produktionsmedlen framförallt genom facklig kamp.
Borgerligt konservativa ideologer försökte vid samma tid utforma en ideologi, där arbetsgivare och arbetstagare i samförstånd och inom nationalstatens ram under en stark statsledning svarade för politiken. Denna ideologi kallas korporativism och ibland även för "nationalsyndikalism" och har oftast hävdats som ett alternativ till den liberala demokratin.
Detta var brännande frågor under 1900-talets tre första decennier. Fd socialdemokraten Benito Mussolini lyckades med sin korporativa fascism attrahera såväl nationalistiska borgerliga kretsar som åtskilliga vänsterkrafter. I Spanien kallade general Franco sitt korporativa system för "nationalsyndikalism".
Idéhistoriskt går såväl korporativism som syndikalism tillbaka till det gamla skråsystemet, där mästare och gesäller hävdade sina intressen via olika yrkesgillen.
Den socialistiska syndikalismen är en antistatlig, aningen udda och mycket utopisk vänsterrörelse. Det är djupt både orättvist och missvisande att jämställa den med fascism. Syndikalister och fascister har praktiskt tagit alltid uppträtt som varandras fiender, även om fascismen emellanåt lånat en del gillessocialistiska och syndikalistiska begrepp från syndikalismen, vilket under mellankrigstiden kunde vara ett mycket effektivt propagandagrepp i kampen om italienska, spanska och tyska arbetarröster.

Grunden till kopplingen mellan fascism och syndikalism är ett enkelt faktum: Italien är en ung nation. Den skapades senare hälften av 1800-talet. Det innebar att de reaktionära kfrafterna, kyrkan, godsägare med flera var MOT nationalismen i Italien. De ville ha Status Quo, ingen förändring. Den katolska högern var pacifister och mot nationalstaten. Istället kopplades den nya förändringen till radikalism, med läror som liberalism och socialism.
När sedan Gabriel d'Annuzio skapade sin spökrepublik infördes mängder med tankar som vi idag uppfattar som radikala, men vanligtvis inte återfinns hos ”extremhöger”. Allt detta återfinns i Göran Häggs bok om just d'Annuzio. Hans låtsasland hade tolerans för homosexulla, kvinnlig rösträtt (vilket typ fyra-fem länder hade), total yttrandefrihet – till skillnad från katolska kyrkan och deras förhatliga index över godkända böcker.(16f)

I övrigt tar Hägg upp resten av de traditionella likheterna mellan fascism och syndikalism: de ”hyllade våldet och kriget som enande blodsdop”.

Har just laddat upp Herbert Tingstens kommentar i frågan från 1938: http://www.pilum.nu/wp-content/uploa...gsten-1938.pdf

Inte nådigt med förvanskning i den här tråden där liberaler tydligen i sedvanlig ordning ska försöka kleta brunstämpel på vänstern och rödstämpel på fascister. Men vi kan ju börja med nedanstående.

”Fasces (English: /ˈfæsiːz/, Latin:*[ˈfa.skeːs]; a plurale tantum, from the Latin word fascis, meaning "bundle";[1] Italian: fascio littorio) is a bound bundle of wooden rods, sometimes including an axe with its blade emerging. The fasces had its origin in the Etruscan civilization and was passed on to ancient Rome, where it symbolized a magistrate's power and jurisdiction. The axe originally associated with the symbol, the Labrys (Greek: λάβρυς, lábrys) the double-bitted axe, originally from Crete, is one of the oldest symbols of Greek civilization. To the Romans, it was known as a bipennis.[2] Commonly, the symbol was associated with female deities, from prehistoric through historic times.[citation needed]

The image has survived in the modern world as a representation of magisterial or collective power, law and governance. The fasces frequently occurs as a charge in heraldry: it is present on the reverse of the U.S. Mercury dime coin and behind the podium in the United States House of Representatives; and it was the origin of the name of the National Fascist Party in Italy (from which the term fascism is derived).”

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Fasces

Ny pod om anarkismen; mycket riktigt tar de upp en väsentlig likhet mellan anarkismen/syndikalismen och fascismen: direkt aktion. 15:06 i sändningen: https://anarkism.info/2018/11/16/07-...VVNiEpPR9pGRJw

Så symbolen fasces har urgammalt ursprung. Vari består brunkletningen? Säger väl varken för eller mot.

Implikationen blir ju den jag skrev när man blandar ihop syndikalism med fascism. Det är ju bara den fascistiska korporatismen som kan stödja sig på historiska förebilder. Inte bara symbolen ”fasces” utan främst medeltidens skrå-och gillesväsende. Det enda syndikalister gjorde var att använda vissa snarlika former för att attrahera arbetare. Men ideologiskt finns inga beröringspunkter alls.

Alltså: först kom syndikalismen, sedan fascismen. Skråtänk och korporativism togs upp av syndikalister. Sedan tog fascisterna över och i annan form. För övrigt kan du bemöta frågan om direkta aktion från podden.

Eh...nej. Först kom gilles-och skrå väsendet. Väldigt långt innan dessutom. Korporatismen är i princip identisk med det. Medan syndikalismen är en förvriden avart. Ideologiskt är syndikalism bara en variant på röd socialism. Syndikatens syfte är att kontrollera företagen och därmed produktionsmedlen. Korporatismen är däremot traditionalistisk och icke-egalitär där företagen på sedvanligt vis kontrolleras av ägarna. Poddar lyssnar jag aldrig på förövrigt.

För övrigt lyssnar jag inte på konceptualister.