Citat:
Ursprungligen postat av
hipp-hipp
Låt oss tänka lite logiskt här, för de som har svårt att acceptera religiösa bud.
Kristna tror, åtminstone de ortodoxa kristna, att Kristus-Gud är den som visade hur man ska leva vårt liv på jorden.
Folk brukar säga "Jag är människa, därför syndar jag". Kristus-Gud visade, som född i vårt mänskliga kött, att det är fullständigt möjligt. Det är helt möjligt att leva ett liv, inte bara enligt Guds bud, utan också enligt den naturliga lagen.
Å andra sidan måste en ren-ateist, genom att använda strikt spekulativa logiska principer, sätta ihop egen moralisk lag från noll. Men är det möjligt att skapa en moralisk lag från ingenting? Hur kan någon bevisa att just denna moraliska lagen, som är inbäddad i social- och statsrätten, är den rätta? Just svaret på denna fråga avslöjar all svaghet inom ateistiska samhället när det gäller morallagar.
Nazi-hatlagen mot judar är det perfekta exemplet på moralisk manipulation.
Detsamma gäller, förstås, för vilken kristen som helst som dödar under vilka som helst omständigheter.
Vad är fel med Kristus-lära, enligt din åsikt?
Även för er, som inte är religiösa, vilket fel gjorde Kristus, vad är det som är fel i hans lära, rent moralsikt; och vad är det i hans liv, enligt skrifter, som ni inte kan acceptera som moraliska grundlagen?
Nu var min huvudpoäng att “X är gott för att gud säger så” är ett dåligt skäl för att X är moraliskt gott. Om etik endast är beroende av att en hypotetisk gud säger att någonting är etiskt gott/ont, är etik godtycklig, och knappast en god grund för en icke godtycklig universell etik som är oberoende av kultur, tycke och smak. Och mina argument för denna tes kan du läsa i mitt tidigare inlägg som du kommenterade: se
(FB) Vad är synd? Vem är den äkta syndaren?. Så jag anser inte att gudstroende har någon bättre grund än icke gudstroende för sin etik.
Nu några kommentarer till några specifika påståenden i ovanstående inlägg:
Citat:
Å andra sidan måste en ren-ateist, genom att använda strikt spekulativa logiska principer, sätta ihop egen moralisk lag från noll. Men är det möjligt att skapa en moralisk lag från ingenting? Hur kan någon bevisa att just denna moraliska lagen, som är inbäddad i social- och statsrätten, är den rätta? Just svaret på denna fråga avslöjar all svaghet inom ateistiska samhället när det gäller morallagar.
Frågan är felställd. Det handlar inte om att endast välja mellan att utgå från en hypotetisk gud eller ingenting för att kunna ha en icke godtycklig etik som är oberoende av kultur, tycke och smak. Ett sådant påstående vore en falsk dikotomi. Man kan utgå från någonting annat än en hypotetisk gud, och ett exempel kan du se i mitt inlägg som du kommenterade: se
(FB) Vad är synd? Vem är den äkta syndaren?.
Citat:
[/b]Nazi-hatlagen mot judar är det perfekta exemplet på moralisk manipulation.
Detsamma gäller, förstås, för vilken kristen som helst som dödar under vilka som helst omständigheter.
Ytterst sett måste vi grunda vår världsbild i några intuitiva filosofiska antaganden om vi vill förstå, värdera och förhålla oss till vår värld.* Om man inte delar vissa grundläggande premisser, kan man aldrig övertyga en annan individ att denne har fel. Om någon t.ex. inte accepterar logik som en metod att utvärdera matematiska satser och påstår att 1+1=3 enligt Peanos aritmetik, kan jag inte använda logik för att övertyga denne individ att hen har fel. Och förmodligen kan vi inte kommunicera med varandra på ett meningsfullt sätt. Samma sak med etiska frågeställningar.
Nu tror jag inte att du övertygar en nazist att det är fel att förfölja judar med argumentet att “gud säger att det är fel”, eller att en specifik tolkning av en religiös text säger att det är fel. En nazist kan mycket väl komma att plocka ut vissa texter ur bibeln som ett argument för sin antisemitism. Förmodligen skulle nog en vettig kristen anse att nazisten gör en felaktig tolkning av bibeln. Men min poäng är att gudstroende har ingen fördel i jämförelse med icke gudstroende med att övertyga en nazist att denne agerar oetiskt om hen förföljer judar. Delar man inte vissa grundläggande premisser, kan man aldrig övertyga en annan individ oavsett om det gäller etiska frågeställningar, hur världen är beskaffad eller matematiska satser.
---------------
*T.ex. så grundar jag min epistemologi och etik i följande intuitiva filosofiska premisser:
(1) Jag upplever någonting, alltså existerar subjektiva upplevelser.
(2) Den sämsta möjliga världen är den där alla tänkande och kännande varelser upplever maximalt lidande.
(3) Ett entydligt väldefinierat påstående och dess negation kan inte båda samtidigt vara sanna (principen om logisk koherens).
(4) Det existerar en upplevd värld som tycks följa underliggande mönster/symmetrier och som kan påverkas genom kausal interaktion.
Jag kan inte med hjälp av logik och vetenskap argumentera för någon av dessa premisser, utan kan bara argumentera för dess rimlighet baserat på intuition och hur man upplever världen. Men utan några intuitiva premisser att utgå ifrån skulle jag inte kunna förstå, värdera och förhålla mig till världen på ett meningsfullt sätt, och inte kunna använda mig av t.ex. logik, vetenskap och etik.
Citat:
Vad är fel med Kristus-lära, enligt din åsikt?
Även för er, som inte är religiösa, vilket fel gjorde Kristus, vad är det som är fel i hans lära, rent moralsikt; och vad är det i hans liv, enligt skrifter, som ni inte kan acceptera som moraliska grundlagen?
Jag anser att evangeliernas Jesus är en moralisk förbättring i jämförelse med GT-guden’s påstådda illdåd i GT (om man nu bortser från de verser i evangelierna som beskriver helvetet och evigt straff för finita brott). Jag sympatiserar med Jesu påstådda lära så länge den främjar tänkande och kännande varelsers välbefinnande och respekterar individens frihet att få leva det liv såsom man själv vill leva, så länge man inte skadar andra eller begränsar andras frihet. Men inte för att en hypotetisk gud säger att det är etiskt, eftersom om detta vore det enda skälet är etik godtyckligt, se (1).
