Vad är synd? Vem är den äkta syndaren?

Bra poäng.


Ja, jag håller med.

Nu är det ju ingen som har monopol på ordet "synd"s betydelse, så underlaget för en diskussion om synd måste nödvändigvis vara vilken definition nån väljar att utgå från.

Och jag förmodar att definitionen som användas på denna tråd är baserad på GTs metafysik. Och som jag tidigare har påpekat (t.ex. på teodicé-tråden), så är denna GT-"synd" en fråga om olydnad mot en postulerad auktoritet ... som i detta fall är 'guden' i GT.

Så den egentliga fråga blir hurvida denna olydnad är legitim eller inte, och detta kan bäst besvaras genom att i sin tur att granska GT-gudens legitimitet: Har han dessa egenskaper som påstås i GT, egenskapar såsom omni-science och omni-potens, som skulle kunne ge honom auktoritet.

Och mitt svar är: Nej ... baserat på att bibelns verklighets-beskrivande inte är korrekt.

Men det är en diskussion jag föredrar att ta på tråden "Är bibeln sann".

Nej, du svarar ju inte på frågan. Vad använder du för metod för att avgöra vad som är figurativt och vad som inte är det? Stämmer din metod med vad andra kommit fram till? Hur vet du vad som är rätt och vad som bara är ditt eget påhitt? Låter det inte rätt imperfekt att man måste gissa sig till vad saker betyder, om man måste läsa mellan raderna för att förstå allting?

Igen svarar du inte på frågan. Är alla impulser och behov från djuret dåliga?
Kan du definiera vad som kommer från djuret och vad som inte gör det?

Och som du säger själv är de främsta experterna också oense, så då är det fritt för tolkning och man kan utläsa vad man vill från det. Det låter ju inte speciellt praktiskt.

Den äkta syndaren är gud.

Jobbat hårt på att förlåta han men det är svårt.

Måste dock göra det för min egen skuld

Tyvärr så har du helt rätt. Gud är den äkta syndaren. Han som kan göra allt och även sätta naturlagarna ur spel skulle kunna göra så mycket gott. Hur använder han då sina gåvor och vad gör han? Inte ett skit. Han bryr sig inte.

Det finns inga syndare. Bara ett påhitt som används för att förtrycka sina underlydiga stackare.

Om nån anser synda-konceptet vara legitimt och anser sig vara syndare bryr jag mig inte om. Det får dom avgöra själv ... på trosplanhalvan.

Bara dom inte försöker stoppa det ner i halsen på mig.

Dem har lite svårt att undvika när det kommer till att hålla sånt inom sig själva. Mycket egendomliga personer. Bästa man kan säga, är att man själv väljer sin umgängeskrets. Och pratar med dem som man pratar med förskolebarn Då blir dem lite sura och försöker på annat håll. Lika roligt vare gång Dem kanske tror att man är en av dem som skapar sk demoner.

Det är vad jag kallar safety-in-numbers-snuttefiltism (jag förtydligar gärna på begäran).

Det får inte finns tvivel om "syndans" allmängiltighet för den pådyvlande kristna.

(Notera att jag inte har några nämnvärde problem med kristna som inte är pådyvlande).

Jag har hört att det grekiska ordet för synd, som användes i den grekiska versionen av NT, betyder något i stil med att missa målet. Om målet är Gud så är det nog ganska lätt att definiera synd.

Därför oroar det mig också när kristna vill undvika begreppet, för om vi inte siktar mot Gud, vad siktar vi mot då?

Kanske borde "kristna", i sina 34.000 mer eller mindre olika versioner, i första hand sträva efter komme överens om VAD det är dom "siktar på" ... före nån av dom försöker stoppa det ner i halsen på oss andra.