Varför är det viktigt att jobba?

Varför skulle man behöva ändra sin personlighet på jobbet? Är man tillräckligt säker i sig själv så behöver man inte ändra på något alls utan blir alltid uppskattad och respekterad för den man är. Man ska inte bry sig så jävla mycket om vad andra kan tycka.

Sedan inser du väl att du inte kan "leva på bidrag" bara sådär, och om du jobbar halvtid kan du inte direkt bara lyfta "bidrag" (vilket bidrag?) för att täcka upp resten av arbetstiden? Du inser väl att när du väl flyttar hemifrån (du är 26, det är god tid...) så kommer dina utgifter att öka, och det rejält? Jag förstår hur folk som lever på sina föräldrar och aldrig behöver pengar till annat än lyxutgifter kan tro att man kan leva gott på "bidrag" (återigen, vilket bidrag?), men det är en villfarelse som man snart blir varse. Saker kostar betydligt mycket mer än vad man tror när man inte har någon översyn över sitt hushålls ekonomi.

Om du vill sitta i ett tält i skogen med tofflor så är det frivilligt att göra så. Själv så trivs jag med min platt-tv och andra bekvämligheter.

En sak som jag undrar när jag läser ditt inlägg är om du alltid sitter och pluggar för dig själv nu när du går din utbildning, eller om du i alla fall någon gång ibland pluggar tillsammans med andra som läser samma kurser? Om du ibland pluggar tillsammans med andra, tycker du då att du behöver förändra din personlighet för att fungera i de situationerna?

Med en utbildning i matematik och programmering så är det hyfsat sannolikt att du kan få arbeten där kollegorna sett till personlighet är ganska jämförbara med de som i dagsläget läser samma kurser som du, så om du kan komma bra överens med i alla fall några av dina kurskamrater i dagsläget så ser jag ingen anledning att tro att du inte skulle kunna komma ungefär lika bra överens med åtminstone några framtida kollegor.

Typiska arbeten för matematiker/programmerare är inte alls jämförbara med arbete på t.ex. restaurang eller i mataffär. Man har naturligtvis mer kvalificerade uppgifter, och så länge som man tänker snabbt och koncentrerat så kan man enligt min erfarenhet ofta klara av sina uppgifter på mindre tid än vad som egentligen förväntas, vilket naturligtvis ger utrymme att tänka på annat (exempelvis egna projekt) mellan varven.

De flesta människor brukar gilla att ha andra att prata med emellanåt, och då fungerar kollegor i grunden lika bra som studiekamrater så länge som man har någorlunda gemensamma intressen. Det är inte alls omöjligt att få kollegor som ägnar sig åt programmeringsprojekt som hobby om du nu gillar sådant, och då finns ju i princip utrymme att byta tips och idéer med varandra.

Om du verkligen trivs i den akademiska miljön finns ju också alltid alternativet att doktorera och kanske därefter sikta på att få en plats på en lämplig institution någonstans.

Förutom pengar så behöver folk saker att göra på dagarna och känna sig meningsfulla. De flesta anser inte det är så kul att sitta och räkna saker eller programmera nonsens endast för en själv dagarna ut i ända.

Kanske de flesta av människor, däremot de flesta av personer som faktiskt kan( och vill) räkna och programmera har inget emot att göra det på sin fritid för "öppen sås" istället för att fixa hemsida och algoritmer till den senaste webshop/onlinecasino som är ju så meningsfullt.

Utan dessa avundsjuka jävlar hade samhället stått still och du hade inte kunnat ha the time of your life glidandes på bidrag. Men hur gör du när du vill resa utomlands, någonstans exotiskt och hyra en bil för att uppleva en annan vardag och natur? Ja just det, de blir inte så enkelt sittandes på bidrag. Att jobba ger en fördelar tillsett tiden man förlorar, i form av mer pengar än bidragstagare och en säkrare utsikt på framtiden.

Kan bara gratulera TS att du börjat fundera på dessa saker, räkna med att bli idiotförklarad av de flesta.

Att jobba på det sättet som vi blivit indoktrinerade i samhället ("göra rätt för sig") för att spendera på onödiga saker ger ingen mening i livet. Jag jobbar själv 9-5 på kontor, och sparar för att köpa mig det som jag gillar mest, tid. Snart är jag ute ur ekorrhjulet, och de som säger att de blir uttråkade av att inte jobba.. tycker jag uppriktigt synd om.

Lästips till ts: http://www.mrmoneymustache.com/2015/03/12/when-ridiculousness-is-ubiquitious/

Tycker du lyfter en viktig fråga. Ganska ofta känner vi oss något 'lost' i våra handlingar. Vi kan göra det ena eller det - vi har många alternativ, men ingen av dem verkar helt nödvändiga. Vår frihet är en börda - vad gör vi i dag? Vart går vi? Våra dagliga mönster och rutiner hjälper oss att undvika känslan av riktning, men det finns alltid baktanken att vi skulle kunna åstadkomma så mycket mer.

Vi slösar så mycket tid. Vid tillfällen har vi alla känt en känsla av brådska. Oftast kommer det utifrån: vi hamnar på efterkälken i vårt arbete, vi tar(oavsiktligt) på oss mer jobb än vi kan hantera, ansvaret för något stort vilar i våra händer etc. Nu är allt förändrat; ingen mer frihet. Vi måste göra detta, vi måste fixa det. Överraskningen är alltid hur mycket piggare och mer levande det här gör att vi känner oss; nu verkar allt vi gör nödvändigt. Men till slut går vi tillbaka till våra normala mönster. Och när brådskar övergår, vet vi egentligen inte hur man får tillbaka det.