Frågeställningen är relevant tycker jag!
jo visst så kan du ha lyckan att träffa en partner, kanske för en kortare period eller längre tid där ni bägge lever lyckliga, tyvärr är ju som sagt den tiden begränsad! Om vi nu inte pratar om de fåtal som lever som par hela livet, men inte ens dom paren tror jag är lyckliga hela tiden i förhållandet!
Så frågan är då varför ingår man i något som är destruktivt, där man ändra sig eller anpassar sig till en partner, rädsla att vara själv? Att inte bli socialt accepterad (fast den synen börjar kanske ändras!) sen det mest självklara att skaffa barn!
Du måste få något ut av det, det måste bli en win/win situation helt enkelt, annars finns det ingen anledning att leva ihop med någon! Just din anleding idag är sex imorgon kan det vara barn eller trygghet...detta gäller självklart din partner också.
Som du skriver får hon något ut av ert förhållandet men inte du? Det skapar 3 alternativ 1 du ""tvingar"" dig till dina behov, säger som det är helt enkelt 2 har tålamod att vänta tills något av dina behov uppfylls 3 gör slut.
Men frågeställning kvarstår varför? kanske för att vi lever i en utopi att vi tror på kärlek...glöm nu inte bort att det finns inget så jävla ont som kvinnor....när inte djävulen kunde skada honom så sände han kvinnan!