Mångkulturen splittrade arbetarklassen

Så är det förstås. G.Zamani förväxlar industrialiseringen och byggandet av det moderna Sverige med den begränsade och i jämförelse med nutida mått obefintliga arbetskraftsinvandring som förekom under efterkrigsdecennierna, alltså i slutändan på den epok under vilken "Sverige byggdes".

Nej, det finns bara arbetarklassen, nationalstaten är en borgerlig kapitalistisk institution som inte har något alls med arbetarklassen att göra.

Du kan inte välja att inte ingå i någon klass, du lever under kapitalism och tvingas därför in i en klass beroende på om du äger och kontrollerar produktionsmedlen eller inte. Du förråder din egen klass om du inte organiserar dig utifrån din klasstillhörighet för din egen klass bästa intressen.

Du menar hans livs viktigaste gärning...? Att gå på bio utan livvakter. Det var det enda bra han gjorde i hela sitt liv ja.

Vem har monopol på arbetarklassen? Du har inte det. Jag känner inte lojalitet med andra från andra länder av anledningen att jag känner inte dessa. Jag känner mer lojalitet med arbetarklassare som är som jag, dvs Svensk! Därför finns det olika kulturella arbetarklassare och inte bara en mongokulturell som du hela tiden hävdar att vi alla är. Du tänker på inte på att det finns judar som inte vill bli stämplade som mångkulturell då mångkultur innebär stora delar av andra kulturer så som islamismen som finns i varje hörn nu.


Klart jag kan ingå i vilken klass jag vill. Enligt Karl Marx så är man kapitalist om man äger kapital. Jag äger kapital och jag jobbar också för att äga mer kapital. Karl Marx hittade ingen definition på mig när han levde så jag får hitta min egen klassdefinition på mig själv och nu säger jag kapitalist och arbetarklass, det är jag.

Du låter som ett CP-stört psykfall när du hävdar att en klass har ett intresse. Förklara för mig varför en viss klass där alla har ett gemensamt intresse, utan att lägga orden i munnen på folk? Klarar du av det utan att dra alla över en kam?

Ursäkta, jag menar förstås Clara Cetkin ("cetkin") i ovanstående, inte G.Zamani. Ber om ursäkt, herr Zamani.

Vänstern är ett borgarfenomen. Allt efter 68 handlar om identitetspolitik. Varför blir man vänster? För att man vill markera sin tillhörighet till en självutnämnt mer förnäm grupp människor som visar detta genom sin rabiata oförmåga att förstå klasserna som står under en och med extrem naivitet gå emot det allmännas egentliga behov och intressen. Det är ett ständigt jävla "men de kan väl äta bakelser" som pågår. Med andra ord handlar vänster om klassidentitet, om att identifiera sig själv som medelklass med för tiden föreskrivna medelklassvärderingar.

Vad i helvete har en arbetare att tjäna på att bli vänster? Att identifiera sig med dem som får sin identitet genom att trampa ner, hunsa, låta importerade orcher våldta och ta avstånd ifrån arbetarklassen och dess "heteronormativitet", invandringsmotstånd och "fördomar" m.m? För i helvete...

Fast vi har alltid haft mångkultur i Sverige och över hela världen. Det är en självklarhet i kapitalismen att det finns en allmogekultur och en överklasskultur. Kommer det människor som pratar annat språk så förändrar det egentligen ingenting på den punkten

Om du väljer att organisera utifrån den nationalstat som härskar över dig så är du en klassförrädare, nationalstaten är utformad för att hålla arbetarklassen splittrad och i förtryck. Du känner nationell lojalitet över lojalitet till arbetarklassen, arbetarklassen har ej någon nation.

Tänk, kapitalisterna skiter fullkomligt i sin nationella identitet men ändå försöker ni idioter få oss i arbetarklassen splittrade och att vi arbetare ska hata varandra beroende på vilken nationalitet vi har. Kapitalisterna som skiter i nationalitet skrattar åt er.




Nej, du kan inte ingå i vilken klass du vill. Du kan byta klass ifall att du lyckas utnyttja så mycket arbete att du kan leva på andras arbete. Men du tillhör en klass och det bestäms utifrån din materiella position.

Alla i arbetarklassen har samma intresse i att frigöra sig från dagens produktionsförhållande där en liten majoritet lagt beslag på alla produktionsmedel genom att använda våld och hot mot alla oss i arbetarklassen. Vi i arbetarklassen har ett gemensamt intresse i att upphäva detta våld och göra produktionsmedlen gemensamt ägda och demokratiskt kontrollerade så att vi får större makt över våra egna liv och över vårt eget arbete och vad vi ska ägna våra liv åt att producera.
Det är precis samma situation som där slavarna hade ett intresse i att frigöra sig från slaveriet så har vi i arbetarklassen ett intresse att frigöra oss från lönearbetet och kapitalisternas kontroll över produktionsmedlen och vår arbetskraft.

I det mångkulturella samhället skapas oerhörda slitningar mellan folken. Förutom att även den mångfald av rasliga, folkliga och kulturella egenskaper går förlorade så är det "mångkulturella" (antikulturella) samhället även källan till rashat och konflikter mellan de olika folken. Det är med andra ord mångkulturen som föder hat och splittring, ni kan inte bara peka på klass och tro att det är allt som kategoriserar människor.

Till skillnad från klasser så är folket inte en social konstruktion, den folkliga gemenskapen har växt fram genom generationerna och återspeglas i en ödesgemenskap - man föds in i gemenskapen, klasserna å andra sidan är högst ytliga och materiella, klasserna är något som snarare karaktäriserar människans maktbegär och begär efter materiella ting (vilket skapar makt), än karaktäriserar en grupp som skulle ha något högre gemensamt än att de råkar tillhöra samma materiella klass.

Kommunismen är somsagt en utopi, den är förryckt på såvis att den motsäger de biologiska fundament vi vilar på. De värsta formerna av exploatering mellan klasser uppkommer i det mångkulturella, mångetniska samhället - för där finns inget som binder klasserna samman överhuvudtaget, där finns inte någon högre gemenskap.


Att en individ kan gå från olika klasser bevisar hur ytlig klassgemenskapen är, i förhållande till den folkliga. Med det sagt så säger jag inte att ni inte har era poänger, att olika yrkesgrupper exploaterar varandra på varandras bekostnad är ett faktum, och det är inget som är önskvärt.

Det man ska göra är givetvis att motverka denna exploatering genom att istället lyfta fram den högre gemenskapen, den ödesdigra gemenskapen. Att främja mångkultur i en naiv tro att "arbetarklassen" kommer ena sig gynnar bara i slutändan de det internationella kapitalets intressen som vill bana sin väg genom att splittra den potential som finns i det folkliga.

Kommunism som utopi kommer aldrig bli verklighet, kommunism som statsskick i form av en stark storebrors stat och människor som undersåtar hjärntvättade av egalitarism är däremot möjligt, och det är även det judiska kapitalets slutfas. Tänk dig det scenariot, en kapitalistisk världselit som satt alla folkslag och deras produktionsmedel i järnhårda bojor, en storebrorsstat som övervakar dom och hjärntvättat dom med att "alla är lika", så de hålls på mattan. Värden får bara återfinnas i det materiella, och de gör sitt yttersta för att allt annat av värde ska berövas individen. Där de olika folken är sargade av inre stridigheter och det inte längre finns någon fristad som kan utgöra en motpol till detta slaveri.

Givetvis så används kommunismens utopi för att få folket att inte göra motstånd.

Internationalismen är en given del av arbetarrörelsen:


Det är svårt att se någon splittring då etnisk, religiös och/eller könstillhörighet saknar betydelse. Ännu ett tafatt försök av aphögern att skriva om historien.

Saknar betydelse för dig kanske, men inte för majoriteten av människorna.

Mångkulturen skapar splittring mellan folken - det är ett faktum. Mångkulturen är den absoluta källan till rasism och rashat.

Kommunismen har aldrig och kommer aldrig att fungera, den är likt övrig kosmopolitism bara ett verktyg för det sionistiska kapitalet att få makt över folken.

Varje försök som gjorts av kommunismen har lett till ett inskränkande av individen och folkens friheter, samt ett kapital som koncentreras och blir än mer mäktigt och kan styra massorna med järnhand.
Det är med andra ord en slags slutfas i det kapitalistiska samhället.
Undersåtarna, arbetarna, folken utan något alls och översåtarna, kapitalet, "staten" med allt.

Mångkulturen eller valfriheten att välja livsstil är inget problem, arbetare oavsett bakgrund har samma fiende. Vad fascister på 2000-talet har att tillägga är ett mysterium, de kanske hoppas på nationalsocialism?

Kärlek förenar, det finns inga gränser egentligen, väljer två människor leva med varandra, då har etnicitet, religiös bakgrund eller hudfärg ingen betydelse.