Orkar inte skolan, hoppa av/sjukskriva sig

Jag får intrycket att du har lätt för att bli stressad och är känslig som person, stämmer detta? Gymnasiet, högskolan och ännu längre upp i yrkeslivet och vuxenlivet kommer det ställas krav på en. Kraven ökar och ansvaret ökar. Detta är en naturlig utveckling som man förväntas anpassa sig till successivt. Det finns även mycket vackert i detta också nämligen att när man märker hur man lyckas hantera all press och förväntningar som läggs på ens axlar så växer man som människa och inser att man kan hantera utmaningar och besegra dem. Jag tycker inte heller att du bör fokusera så mycket på dina föräldrar och deras ingångspunkt i problemet eftersom de ser allting med helt andra glasögon. Kuratorer kan vara bra för att snacka med och dessa brukar vara bra på att lyssna, men de besitter inte samma kompetens som en psykolog.

Sedan bör det tilläggas att ibland bör man undvika att tala med dessa kuratorer, psykologer etc. då det bara blir en enda röra med att älta negativitet och problem istället för att blicka framåt och släppa allt skit som varit. Dessa brukar också tendera att vara oerhört daltande och många gånger vara extremt långrandiga i sina svar och ineffektiva i att slå fast med en läkares precision hur man skall agera. Jag tycker att meditation kan vara ett alternativ här.

Ska jag vara helt ärlig kan jag inte sätta fingret på det, det kom en söndagskväll för ett par månader sedan att jag inte orkade längre jag visste inte varför. Jag gick runt med ett fake leende och trodde jag skulle klara mig igenom det och att det bara skulle försvinna, men nu sitter jag här vet inte vad jag ska göra jag ser inget slut på detta jag har varit hemma 4 dagar nu från skolan och mår bara sämre och sämre om dagarna jag gråter hela tiden när min mamma och pappa inte är i närheten. Men jag tror inte det är lathet som gör att jag inte klarar av att gå i skolan. =(

Jag har pratat med skolkuratorn om hur jag kände och berättade om att jag ville läsa på distans, men han tog bara upp hela tiden att jag skulle ta en dag i taget och stanna kvar i skolan och lät nästan som han sa att jag skulle glömma det med distans psyk har jag också pratat med men deras metoder fungerar inte.

Ja jag är väldigt känslosam men gillar inte att visa det, jag vill bara hoppa av men jag vill inte slösa bort ett halvår av utbildning som jag måste göra om i såna fall

hehe nej tror nog inte detta handlar om lathet
Men har du kompisar i klassen? Brukar bli mycket bättre om man har 3-4 bra kompisar iaf! Kanske borde byta klass/skola där du har vänner?

Som sagt kuratorer saknar kompetens för att ge råd av dignitet och det där med att ta en dag i taget är ju en sliten klyscha som misshandlats utan och innan i minst två hundra år. Om du vill göra någonting mer än att bara få ett lyssnande öra, vilket kuratorer kan bidra med, bör du kontakta en riktig psykolog. Och då talar jag inte om någon självutnämnd specialcoach/terapeut med 60 högskolepoäng utan en riktig psykolog med 300 hp från t ex Karolinska Institutet.

Jag tror att mycket av detta är kopplat till biokemiska förändringar i kroppen parallellt med att du som person också har läggning för att vara stresskänslig. Detta bör kunna lösas med professionell hjälp från psykiatriker och psykologer.

Saken är vi har bokat in möte med en annan och hon sa att vi ska träffas i 5 veckor 1 gång i veckan, saken är bara att jag vet inte vad jag ska göra med skolan så länge jag klarar knappt av att tänka på skolan jag är konstant trött av all stress och nervositet. Som det är nu känner jag bara att hoppa av och söka in nästa år men jag kan inte jag är rädd för att jag vill inte min pappa ska sluta på sitt jobb, och han säger om jag hoppar av vill han veta vad jag ska göra under dess 6-8 veckorna jag inte har något att göra han tror bara jag kommer sitta framför datorn och inte göra något.

Se här min bror hamna i en tonårsdeprision när han var 16 år och skulle börja gymnasiet han hoppade av och har bara suttit på sitt rum i 3 år och främst nu börjat arbeta. Mina föräldrar aka min pappa vill inte att jag ska göra samma sak alltså hamna upp lika dant som min bror. Jag vet inte vad jag ska göra om jag hoppar av

Hoppar jag av är det inte säkert att jag kommer in på gymnasiet jag vill komma in på för distans, och stannar jag kvar blir allt bara värre och värre känns som jag inte klarar en dag till.

Jag skulle inte vela säga detta men jag ser inte väg ut ur detta elände.

Ok men ta och fundera över: hur har det fungerat för din Broder att lämna skolan? Inte så väl förmodar jag. När du dessutom har bevittnat så konkret effekterna av att lämna gymnasiet borde väl detta avskräcka dig? Mellan två dåliga alternativ handlar det om att välja det minst dåliga. Sedan vet jag inte om du har någon speciell talang, har en rik släkting som kan träna upp dig i företaget och ge dig en styrelsepost med en bra årslön, eller om du är elitidrottare som faktiskt har bättre chanser att nå framgångar utanför skolbänken, men för alla oss som inte föddes med en begåvning i programmering i likhet med Mark Zuckerberg, fotboll för Messi eller heter Wallenberg, Stenbeck eller Bonnier i efternamn är den bistra verkligheten att skolan är nästintill det enda alternativet. Framförallt grundexamen på gymnasienivå. Om man nu ska vara rättfram i sin kommunikation.

Hej, jag vet inte om jag skriver där jag ska skriva men jag lägger ändå ut detta här och jag vet att jag inte är 18 år men jag har inte hittat ett bra forum som kan svara på detta jag behöver hjälp snälla!


Jag går i ettan på gymnasiet just nu och jag har haft denna känslan väldigt länge nu, jag har en klump imagen mina hände är kalla och jag kallsvettas ur dem och mår illa av denna klump i magen så fort jag tänker på skolan.


Allt detta började ca 2 månader efter att jag hade börjat gymnasiet, fram tills dess så kändes allting bra skolan gick bra vänner gick bra livet fungerade. Men sen kom den dagen när jag satt en Söndagskväll och kände jag orkar inte mer jag klarar inte detta, det var då jag fick ont i magen oro för skolan ångest kände mig stressad började kallsvettas bara av att jag tänkte på skolan som jag skulle till dagen efter. (så fort jag var hemma efter skolan så försvann denna känslan och jag kunde slappna av fram tills 18:00/19:00 tiden på kvällen sen kom oron igen)


Jag brukade vara denna killen som alltid vad glad och inte visade mig ledsen osv, så det kom som en chock för mina föräldrar och min mentor när jag berättade vad som stod på. Jag kände att jag inte skulle klara av skolan.


Jag sa till min mamma och pappa att jag tror jag skulle klara av studierna om jag kunde läsa dem på distans på något sätt, så vi tog oss tiden och sökte in till den ända skolan med distansutbildning i Sverige och tyvärr så var det fullt hos dem, jag väntar till att söka in på mina skolbetyg jag hade i 9:an och ser om jag kommer in till skolan nu till Sommaren.


Problem är att jag inte klarar av att gå till skolan de sista 6 månaderna som är kvar till Sommarlovet, det är klasskompisarna som jag inte klarar av och själva situationen att gå upp kl 07:00 på morgonen och ha dessa hjärtklappningarna jag har p.g.a skolan.


Så nu har jag satt mig i en svår sits, eftersom jag har gått ett halvår i skolan första terminen och känner nu att jag inte klarar av skolan och vill hoppa av och söka in nästa år så har jag slösat bort ett halv år i skolan och måste börja om från början om jag inte kommer in på denna skolan jag vill till Sommaren, och gå till skolan klarar jag inte av. Jag vill ju plugga men jag klarar inte av att vara i skolan jag kan ju klara dem om jag är hemma men inte när jag väl är där jag kan inte koncentrera mig p.g.a mitt problem. Jag vet inte om jag skall hoppa av eller inte jag ser ingen utväg av detta jag har satt mig i.


Mina föräldrar försöker hjälpa mig att stanna kvar i skolan men jag klarar det helt enkelt inte jag gråter om nätterna och mornarna och det känns som en ända ond cirkel. Jag har pratat med Kuratorn på skolan men han sa bara "ta en dag i taget och stressa inte upp dig" när jag redan är stressad och stressad över om jag kommer klara dessa 6 månaderna eller inte och om jag kommer in på den skolan jag vill. Jag har pratar med psyk men det hjälpte inte, vad borde jag göra. Man kan inte sjukskriva sig och jobba hemma säger dem och jag vill inte hoppa av, allting känns meningslöst och ibland vet jag inte varför jag ens är här (nästan meningslös just nu att leva känns det som) finns det någon annan där ute som har det som mig och vet vad man kan göra, för jag vet inte vad jag borde göra och det gör mig bara mer stressad. Mycket tacksam för svar <3

och om man sjukskriver sig kan man vara hemma 100% av tiden och göra saker/skolarbete hemma? eller det fungerar inte.

Saken är ju att jag vill plugga, men jag klarar inte av att vara i skolan. Så som jag har det nu kan jag inte koncentrera mig i skolan p.g.a mitt problem det är därför jag vill hoppa av och söka in till distansutbildningen. Men jag sitter i en svår sits just nu.... och jag kan inte välja jag har beslut ångest

Jobbig sits.
Känner verkligen med dig. Kan du inte byta klass? Har du försökt berätta för läraren att du inte trivs i klassen och inte orkar gå kvar i skolan?

Men hur du än känner så kan det faktiskt bara bli bättre. Jag lovar dig att du kommer känna så här om något annat i livet. Ibland måste man helt enkelt bara bita ihop. Iallfall fram till sommarlovet? Då kan du ju byta skola utan att ha slösat ett halvår. För du verkar ändå vilja studera?

Bit ihop är bästa tipset jag kan ge. Även om du inte vill höra det. 5 månader kvar sen kan du vila ut och tänka i lung och ro!! Hoppas det löser sig!

En akut lösning blir väl då att ta hem dina skolböcker och nöta hemifrån. Internet, Khan Academy osv. får bli din lärare. Sedan kan du dyka upp i slutet av terminen för att skriva Nationella proven. Detta upplägg kan du beviljas av rektor/biträdande rektor om du frågar de och tydligt motiverar varför. De lär själva vilja ha ett mindre möte med dig först för att se till att de inte gör något fel som skolinspektionen kan klaga på.

Bara synd att det är skolan som bestämmer det, dem sa att om man inte kommer till skolan inom 5 veckor blir det svårt att sätta betyg på en.