Citat:
Ursprungligen postat av JoeL431
Haha, fina köp.
House of Clocks alltså. Borde ge den en värdig andra chans. Har för mig att StefPhoenix stod upp för den på ett intellektuellt vis
Så värst cerebralt resonemang tyckte jag inte det var... jag har bara konstaterat att filmen framhåller tiden som en perpetuell och orubblig entitet. Tiden har alltid diskuterats hett inom ontologin bland både moderna såväl som urmodiga filosofer. Ironiskt nog har debatten om tiden blivit ett tidlöst ämne.
I princip övervägande del av Fulcis filmer innehåller mycket symbolik såväl som starka inslag av psykologi, filosofi och metafysik. Jag skulle dock påstå att Door to Silence, A Lizard in a Woman's Skin och Touch of Death är det mest konsekventa (inte handlingsvis) och därmed det mest komplexa han gjort. Medan resterande alster brukar mer vara en samling av kommentarer, budskap och konstateranden. Det mest kohesiva av dessa måste väl vara antingen The Beyond eller Beatrice Cenci eftersom det är så många olika lager under samma tak som på något underligt vis bildar en enhet. Hans andra filmer brukar ägna sig mer åt ett solotema eller massa olika teman som nödvändigtvis inte behöver ha med varandra att göra. Don't Torture a Duckling handlar om bigotteri och antifundamentalism, Devil's Honey om mänsklig irrationalitet, House by the Cemetery om
post-mortem och trångsynthet ur en fatalistisk anda etc, etc,.
Filmer som Daemonia, Aenigma, Sodoma's Ghost, Manhattan Baby, City of the Living Dead är nog (eller åtminstone de bästa exemplen) på filmer som inte har så mycket av dessa karakteristik utöver några separata indicier. Voices from Beyond och Sweet House of Horrors är från ett relativitetsperspektiv ungefär det samma. Intressant nog så är det många av dessa filmer som jag såväl som många andra anser vara de sämsta. Konstigt egentligen med tanke på att dessa filmer är allt bra mycket sleazigare och blodigare än många andra hyllade filmer av vår käre Godfather of Gore.
Kanske dags att börja uppskatta Fulci på andra sätt än som en kung av sleaze och splatter?
Bland dessa sistnämnda filmer så hatar jag Aenigma och Sodoma's Ghost som pesten. Daemonia är lika kass, men den har ju Brett Halsey!
City of the Living Dead och Voices from Beyond gillar jag starkt, i synnerhet Fulcis "cameo" i den sistnämnda. Manhattan Baby har vissa fina kameragångar såväl som underbar musik av Fabio Frizzi. The Black Cat är grymt underskattad, lite slö kanske men mycket mer Poe-aktig än Argentos version.
