En idé större än Grand Canyon

Vilken idé skulle du säga är den som inspirerar och driver dig mest?

Alltså på ett personligt plan. Skriv gärna din första spontana tänke, helst inte något kalkylerat och avancerat svar alltså. En idé som har betytt något för din personliga utveckling eller som du återkommer till i ditt liv. Det kan vara en psykologisk, religiös, politisk, filosofisk, vetenskaplig idé eller något helt annat.

Droppa bomben!

En idé som uppkom under en större dos LSD när jag kände att allting inkl. mig själv och allt levande liv var ett med universum. Att vi enbart existerar för att universum skall uppleva sig själv och fortsätta utvecklas med vår hjälp.

Känslan inom kroppen att allting var ett med universum går inte att beskriva med ett mänskligt språk, det var den mest intensiva stunden i mitt liv och tårar rann likt vattenfall i flera minuter av lycka, jag har aldrig känt mig så komplett och jag har aldrig skådat en mer renare lycka än jag gjorde under den stunden. Det har sedan dess präglat hela mitt liv eftersom att jag aldrig riktigt har varit en bra medmänniska, snarare en bitter ond djävel som mer än gärna manipulerat, stulit m.m för min egen vinst. Efter denna kväll accepterar jag allt som det är, började meditera, fick uppleva empatiska känslor för första gången i nyktert tillstånd, kan nu mera sympatisera med andra levande varelser och har funnit ett enormt still av frid i mitt liv som gör att jag inte längre kan oroa mig över händelser som sker.

https://www.youtube.com/watch?v=pIJHJzDQcRM Kanske kan ge dig ett någorlunda svar, och ja det är mänskligt språk ;D

Jag har kikat på den tidigare.
Men upplevelsen och den intensiva känslan som överväldigar en går inte att beskriva med ett mänskligt språk, det är långt bortom vår nivå av medvetande att kunna uppleva en sådan känsla utan att nå en mycket högre nivå av medvetande antingen genom större dos psykedelisk drog eller exceptionell mångårig träning av meditation - om det ens räcker...

Idén är den samma, men upplevelsen som överröstar allt du trodde var möjligt är omöjlig att beskriva även för någon som har upplevt det. Filmen beskriver enbart vad upplevelsen visar dig, men känslan..... nä, nu drömmer jag mig bort och försöker beskriva känslan för mig själv vilket aldrig kommer till att fungera.

Tanken om att jag/allt som utgör mig är falskheter som kan genomskådas. Jag är inte speciellt driven eller inspirerad å ena sidan, å andra sidan vet jag att jag följer en väg som jag aldrig kommer lämna eller byta riktning från. Så det är väl någon slags form av driv, fast jag skulle nog kalla det ett flöde istället.