Citat:
Ursprungligen postat av litteraturfantast
Tragiskt telegram var den förra jag läste, och den var hyggligt fin. Just nu läser jag Farlig fåfänga, och den verkar faktiskt än mer lättsam, så det kanske är en bättre bok att börja med. Ingen kan hejda döden är tydligen hans debutbok ( har dock ej läst, men har i hyllan ), men om man ska tro recensionerna på omslaget till boken, så verkar Trenter ha slagit igenomn med dunder och brak redan ifrån start, så debutböcker är ju i såfall alltid ett alternativ att börja med förstås.
Det är språket vettu som gör skillnaden. Trenter använder ett vida vackrare språk än mer modernt relaistiska författare som tex. Sjöwahl/ Wahlöö. Tycker egentligen att man kan ta Trenters böcker som annat än deckare också, det är bara en njutning att hänga med tiden som boken utspelas i, och känna av det både avslappnade ( absolut ej styltat ) och lite vackra språket på samma gång.
Intressant att se att du är intresserad av Stieg Trenter, vilken också är en av mina favoriter. Ja han slog igenom med dunder och brak mitt under brinnande krig.
Tycker också att man kan ta Trenters böcker som annat än deckare. Hans beskrivningar av den tidens Stockholm är mycket intressanta att läsa.
Stieg Trenter 1914-1967.
1. Ingen kan hejda döden, 1943. Debuten. Eva Lundh.
2. Som man ropar..., 1944. Gerhard Andersson.
3. Farlig Fåfänga, 1944. Första gången Harry Friberg dyker upp.
4. Idag röd..., 1945.
5. Lysande landning, 1946.
6. Tragiskt telegram, 1947.
7. Träff i helfigur, 1948.
8. Eld i håg, 1949.
9. Lek, lilla Louise!, 1950.
10. Ristat i sten, 1952.
11. Aldrig Näcken, 1953.
12. Roparen, 1954.
13. Tiga är silver, 1955.
14. Narr på nocken, 1956.
15. Kalla handen, 1957.
16. Springaren, 1958.
17. Dockan till Samarkand, 1959.
18. Skuggan, 1960.
19. Färjkarlen, 1961.
20. Flickan som snavade på guldet, 1962. Novellsamling.
21. Sturemordet, 1962.
22. Dvärgarna, 1963.
23. Guldgåsen, 1964.
24. Tolfte knappen, 1965.
25. Sjöjungfrun, 1966.
26. Rosenkavaljeren, 1967. Vid hans död sommaren 1967 förelåg boken oavslutad. Den färdigställdes av hans hustru Ulla Trenter.
De flesta, om inte alla, böckerna har också förekommit som följetånger i veckopressen. Stieg Trenter skrev även ett filmmanus. Detta var till filmen
Det kom en gäst, 1947.
Alla hans böcker är väl värda att läsa.
