Dan Andersson

Väldigt gripande.

Jag är spelman, jag skall spela på gravöl och på dans,
i sol och när skyar skymma månens skära glans.
Jag vill aldrig höra råd och jag vill spela som jag vill,
jag spelar för att glömma att jag själv finnes till.

Jag vill inte tröska råg och jag vill inte repa lin,
ty den hand som stråken skälver i skall hållas vek och fin.
Ni får inte ge min bannor eller kalla mig för lat,
fast jag stundom hellre hungrar än spelar för mat.

Jag vill inte gräva jorden, jag vill inte hugga ved,
jag vill drömma under häggarna till solen hon gått ned.
Och i kvällens röda brand ska jag stå upp med min fiol
och spela tills ert öga lyser hett som kvällens sol.

Jag ska spela när ni gräva era kära ned i jord,
jag ska spela hela sorgen i en visa utan ord.
Och det svarta som var döden och som hälsat vid er säng,
det skall forsa som en strömmande sorg från min sträng.

Jag ska följa genom dalarna i höstens höga natt,
och i rök från hundra milor ska jag sjunga som besatt.
Och när natten böljar becksvart över skogstjärnens skum,
mina basar skola ropa djupt ur mänskosjälens rum.

Tre sorgens strängar har jag – den fjärde har gått av,
den brast i en skälvning på den bästa vännens grav.
Men ända in i döden vill jag följa er med sång –
och jag vill dö och jag vill spela till uppståndelse en gång.

Thorsten Flink , Kebnekajse & Thåström har väl spelat in Dan Andersson dikter om jag minns rätt.

Staffan Hellstrand har gjort en väldigt bra inspelning av den här låten.

Det finns många duktiga Dan Anderssontolkare. Min favorit är Jarl Kulle som gjorde två LP-skivor med musik från filmen En Drömmares Vandring på 50-talet. Helt suveräna, jag har bägge. Det mesta finns på YouTube.

Jag läste just novellen Evighetsmaskinen av Dan Andersson.

En väldigt fin gripande novell med överraskande slut. Man kan se den som en julsaga.

Här finns den som pdf:

https://litteraturbanken.se/skolan/wp-content/uploads/2019/09/AnderssonEvighetsmaskinen.pdf


Detta var min första läsning av Dan Andersson. Vad föreslår ni härnäst? Gärna en novell om han skrivit fler bra.

Perssons packs Brooklandsvägen har länge varit en stor favorit. Just igår upptäckte jag först en tv-version på Youtube / Rosa mannen.
I nästa stund blir jag smått euforisk över Magnus Lindbergs och Basse Vickmans version (2010)...

Som många andra konstaterat: Staffan Hellstrands skiva med Dan Anderssontolkningar,"Hemlös", är fullkomligt lysande från början till slut.

Avskedssång till finnmarksskalden broder joachim är favoriten. Men blir inte klar alls av vad den handlar om ? Handlar det om att han ska emigrera till Amerika? Tullen, finns den kvar? Kankse på någon av Långgatorna?

Nä, Joachim ska bara åka hem till finnmarken i Dalarna, som är bägge deras gemensamma hem. Dan A. (eller vem det nu är som för ordet i dikten) längtar tillbaka till skogarna och vildmarken där, men är tvungen att gå kvar och harva för brödfödan i trängseln i det dammiga Göteborg.

Huset som en gång rymde Tullen hyser tydligen numera Bishops Arms vid Järntorget, så man kan åtminstone sitta i rätt lokal och drömma vid sitt mörka öl. (Och det finns en staty av Dan Andersson alldeles intill.)

(Den är absolut en favorit. Framför allt i Thorstein Bergmans inspelning:
https://www.youtube.com/watch?v=gEzh1Uf7fb4&list=RDgEzh1Uf7fb4&start_radio =1)