Varför Kriget mot narkotika är ett misslyckande+Fördelar med legalisering+källor

Du får gärna berätta vilka kriterier du anser behöver uppfyllas för att något ska klassificeras som kulturmarxism. Den gängse definitionen är väl, mig veterligen, applikationen av marxistisk dialektik på kulturella snarare än ekonomiska förhållanden?

Man kan faktiskt komma till samma slutsats, även på andra ideologiska grunder.

Du försöker undvika huvudämnet.

Här finns en definition av kulturmarxism:

http://www.frihetssmedjan.se/2012/05/det-dar-om-kulturmarxism-nazism-och-frankfurtskolan/

Du kan ju uppenbarligen inte mena någonting annat med ordet än att det är någon sorts etikett att klistra på vänstern. Således, om inte ordet skall bli helt urvattnat, måste rimligtvis det etiketten klistras på vara vänster.

Men du menar att narkotikapolitiken i grunden är ett vänsterideologiskt påfund, vilket inte stämmer väl ihop med dess förespråkare som mestadels verkar tillhöra högern, eller dess motståndare vilka mest ser ut att vara vänstern.

Kriget mot narkotika är misslyckat för att det egentligen är ett krig mot Människans begär.
Under hela vår tid som människor(och även en hel del djur) har vi berusat oss på olika sätt, det finns i princip med i alla kulturer över hela jorden.

Att ta substanser då och då är det som gör oss mänskliga!
Inte fan vill man leva i något 1984-samhälle där allt är ordnat åt dig,
ej heller ett där en pengamaskin driver runt hela industrin mot droger(e.x läkemedels och oljeindustrin)

Nää människan kommer ALLTID att vilja att berusa sig oavsett vad.
Huvudsaken är om man gör det på ett positivt sätt eller negativt.

Nej jag försöker inte undvika huvudämnet. Definitionen var ju inte helt olik så som jag mindes den: en utvidgning av den marxistiska ekonomiska teorin om makten över produktionsmedlen till ett allmängiltigt sätt att betrakta samhälleliga maktstrukturer utifrån ras, etnicitet, kön osv
Jag menar egentligen inget annat än att kulturmarxism är vad som definieras ovan. Att förminska begreppet till en etikett att klistra på vänstern med hänvisning till att ordet annars riskerar bli urvattnat är för mig inte rimligt. Poängen är just att saker och ting inte alltid är vad de verkar. Jag trodde också att dessa förespråkare tillhörde högern innan jag tog reda på hur det faktiskt förhåller sig. Vill man själv läsa vad Bejerot skriver om detta så finns hans böcker att ladda ned på nätet.

Rent ideologiskt är det svårt att direkt jämföra Sverige med USA. Där är det mer utpräglade ekonomiska intressen som främjat det så kallade kriget mot knarket. När det gäller den politiska aspekten tjänar Reaganadministrationen som ett bra exempel. Här lät man frugan gå ut med stora moralkampanjen mot knarket i samband med Iran-Contras affären, i vilket gerillan efter etablerad modell finansierades med knarkpengar. Allt med resultatet att landet översvämmades med billigt crack och det dödliga våldet i samhället ökade lavinartat. Personligen tycker jag det beskrivs bäst som enormt oansvarigt snarare än konservativt.

Konservatism är såvitt jag förstått inte entydigt med bevarandet av en gemensam värdegrund. På vilket sätt menar du det är ett uttryck för konservatism att bedriva kamp mot knarket i syfte att skapa ett narkotikafritt samhälle? Är det inte precis sådana utopiska projekt som konservatismen tar principiellt avstånd ifrån? Blir det mer konservativt av att man parallellt med denna kamp understödjer organiserad brottslighet, narkotikasmuggling och epidemisk våldsökning i samhället?

Vad är det för droger vi snackar om? Att säga att ditt och datt kommer hända om man legaliserar "droger" är ju inte speciellt precist.


Jag har väldigt svårt att tro att våldet minskar om man skulle legalisera till exempel steroider. Visst, några skulle säkert kunna hantera det snyggt men vissa blir riktigt dumma i huvudet på AAS. Man brukar säga att en idiot blir en större idiot på steroider.

Och om man ser till väldigt dyra droger, som HGH i muskelbyggarvärlden, eller heroin, så känns det mycket trovärdigt att folk kommer ha ont om pengar. En hel del droger kan också släppa på barriärer på vad man är beredd att göra för att få sin vilja genom.

Påståendena kan dock säkert stämma på cannabis, eller annat liknande.

"Roid rage" är mycket ovanligt.

Heroin och HGH är dyra eftersom att de är illegala (för nästan alla) att skaffa, och knarkbaroner tjänar storkovan på det faktumet.

Är man för en kriminalisering så stöder man narkoterrorister och ett meningslöst slöseri av skattepengar i kampen mot dem ad infinitum.

Roid rage är ovanligt på många steroider, men ett fåtal substanser triggar väldigt oönskade personlighetsförändringar. Jag talar av egen erfarenhet, och har sett hur andra förändrats också. En kontrollerad legalisering av testosteron skulle jag kunna se i en framtid, men andra steroider, speciellt några specifika, önskar jag aldrig blir legalt.

Heroin kanske du har rätt i, är inte så påläst där. Dock så är det konstigt att HGH inte går att få billigt, trots efterfrågan från folket. Man brukar säga att om det är billigt är det alltid fake, och jag har svårt att tro att det inte finns en enda leverantör i landet som vill ha mindre marginaler i utbyte mot att vara billigast i branschen.

Ja, kampen mot droger kostar såklart. Men vissa substanser ska helt enkelt inte finnas för allas bästa. Jag skulle gärna vilja se en legalisering av till exempel testosteron eller cannabis, men att vara drogliberal när det gäller heroin eller trenbolone så tar det emot. Det skulle vara kontraproduktivt till tusen, när det gäller folkhälsa och välfärd.

Sådant önsketänkande har knappast gynnat någon annan än den som gjort karriär inom byråkratin. Måste säga att jag tycker det över huvud taget tar emot att vara drogliberal. Vi har faktiskt bra regelverk att luta oss mot när det gäller marknadsregleringar för narkotikaklassade droger. Samtidigt är legalisering ett vidlyftigt begrepp som egentligen inte säger särskilt mycket. Tror därför det är dags att lämna det begreppet och istället föra en mer konkret diskussion kring hur marknaden kan regleras på bästa sätt.

Du lyfter upp ett väldigt intressant perspektiv. För att ta ditt resonemang kring testosteron och trenbolone så föreställer i varje fall jag mig att en generell marknadsreglering bör ställa högre krav på restriktioner för substanser som förutsätter en högre risk för användaren. Handeln med syntetiska droger tycker jag bör regleras via förskrivningsrätten vilket skulle innebära att den som önskar ta steroider kan göra det i samråd med sin läkare.

När det gäller heroin tycker jag att missbruk ska vara ett krav för att få det förskrivet. Med det sagt bör opiaterna generellt också behandlas efter den princip som fastställs ovan. Det är likaså rimligt att göra en distinktion mellan syntetiska droger och rena naturprodukter som cannabis, koka och opium. En grupp droger som jag tycker hamnar lite mitt emellan dessa är de psykedeliska drogerna.

De nya RC-drogerna bör förläggas till en särskild klass för utredning. Att de säljs helt fritt idag är framstår för mig som helt omvänt mot hur en ansvarsfull drogpolitik bör se ut.

Nu vet jag inte om man kalla AAS för en drog, doping kan vi gå med på.
Det är vissa som tar AAS som har en del psykiska saker som inte är så bra för dom.
Och de inbillar sig blir jag stor och stark, så blir allt bra.
Sen blir de stora och starka och inser att ingenting ändrade sig.
Och tar sin aggressivitet ut på andra.
Jag upplever inte AAS som nått som ger "roid rage".
Men har visat sig bland de som begår brott, använder ibland AAS.
Men även rohypnol, som gör dom våldsamma då impulskontroll försvinner.
Så AAS har fått dåligt rykte till att vara nått som gör en våldsam.
Men att det är i verkligheten flera andra komponenter som gör de våldsamma.

Vad är det får påståenden om cannabis, du tänker på som kan stämma?

De fetstilta raderna håller jag inte med om alls, och att ingenting ändrade sig är bara fel. Man växer mer av AAS, man blir starkare och effekterna är permanenta, även om man får vissa förluster efteråt. Däremot beror humöret 100% på vilka steroider som används. De som gör endast testosteron kan jag lova har noll problem med humöret, jämfört med innan då, men de som kör trenbolone till exempel får personlighetsförändring, man får ett annat tänk, prioriterar och reagerar annorlunda i olika situationer. Att de skulle bero på frustration för att man inte får gains på gymmet är faktiskt riktigt skitsnack. De flesta är dessutom medvetna vad bieffekterna är (hoppas jag) men värderar det ändå värd att använda. Vissa kan hantera det, andra inte. Väldigt många kan hantera de hårdaste steroiderna, vilket också är eftertraktade såklart.

Sambandet med brott och AAS har nog inget direkt samband, utan snarare till en personlighetstyp som tar lätt på lagen, med en attityd "jag-gör-som-jag-vill". Jag trodde AAS hade fått dåligt rykte från ingenting för ett tag sedan när jag själv brukade testosteron, men efter att jag testat trenbolone en gång så förstod jag var ifrån alla rykten kommit. Trenbolone är verkligen stereotypsteroiden för rykten, det kanske inte appliceras på alla, men många. Effekterna är större än vad man tror.

Det jag menade om cannabis, var att påståendena i förstaposten i tråden kan stämma, men inte för hårdare droger/steroider.

Nu menar jag inte att alla är såna.
Men däremot så tycker jag de som är våldsamma haft genomgående psykiska besvär.
Dock är det bara en personlig erfarenhet, och inget som jag säger att så är det och med källor.

När det gäller brott, så är det nog medias fel att man har denna uppfattningen.
Dock så är ju rohypnol som är grejen där, men där har man gärna påpekat att det är AAS med i bilden också.
Varför vet jag inte, sen har det varit tunt med detta i media rätt länge.
Kanske de har insett att det är inte viktigt längre att skriva om.