Citat:
Ursprungligen postat av
T-80U
Bildade ryssar har alltid varit smarta, det ær inte dær skon klæmmer. Skon klæmmer i de system alla nu levande ryssar væxt upp och utbildats, arbetat och levt i. Skruvade saker, som vi hær i væst har mycket ringa førståelse før, upplevs ofta som helt normalt i Ryssland.
P.g.a. den totalitarism som i princip alltid rått i Ryssland/Sovjet så finns ingen tradition av att ifrågasætta och debattera.
Para detta med den enorma frustration som fanns bland nationalister och försvarsanställda under Rysslands förfall, när t.o.m. presidenten uppträdde berusat på TV och inte ens generalerna fick ut sina löner. Vanmakt, vanära, någonstans var det tvunget att få utlopp.
Det som nu händer är väl snarast att jämföra med när den tidigare utfryste och missförstådde får makt och resurser, nu ska hämnden komma, nu ska soldaten visa de där glasögonprydda intelektuella hur skör deras skyddade värld är.
Tråden handlar om rysslands militär och utrustning men i det sammanhanget måste förstås att de satsningar som görs på militären (och OS och VM) tas någon annnanstans ifrån. Problemet med detta är har man satsat så kraftigt på det militära skapas också ett tryck underifrån att använda sig av det.
Många av rysslands nya militära system kommer ut till förbanden nu under åren 2014-2018 och samtidigt isoleras landet inom övriga områden så vad finns kvar av Ryssland om ett par år annat än en till tänderna upprustad krigsmakt som till skillnad mot många andra länder heller inte anser sig sakna mål att attackera. Det finns alltså vilja, förmåga och casus belli sett ur rysk synvinkel.
Om Sverige beordrade allmän mobilisering och attack mot Danmark / Norge / Finland ja då skulle inte svenska folket sluta upp. Den attacken skulle få ställas in p.g.a. bristande intresse. I fallet Ryssland finns det betydligt fler som är beredd att gå ut i anfallskrig mot andra stater allra helst när landets propagandamaskineri biter på dem som det ska bita på, soldaterna, de fattiga, de outbildade.
Under Rysslands och Soviets tidigare storhetsperioder har det funnits mycket annat att vara stolt över, världsmästare i Schack, författare av världsklass, en nydanande arkitektur, en världsledande rymdindustri. Idag finns nästan bara det militär kvar. Schackmästarna är nu regimkritiker, andra länder har passerat vad gäller arkitekturen, det gemensamma har skövlats av oligarker som flytt landet och vräker sig på lyxyachter.
Här finns nog den viktigaste pusselbiten i Rysslands militär av idag och den bit som gör landet farligare idag än vad det var under 80-talet när militären jämförelsevis var betydligt starkare. Då fanns något att förlora. Finns det idag..?