Fantastiskt inlägg. Perfekt skrifrtspråk och väldoserad ironi.
Citat:
Ur ett rent matematisk perspektiv, där man förlitar sig helt och hållet på sannolikhetslära så är det förstås rimligt att anta att så är fallet. Detta eftersom det helt enkelt är en försvinnande liten del av befolkningen som är diagnostiserad med Downs Syndrom.
Man ska dock inte underskatta den mänskliga intuitionen och vilka slutsatser det ändå går att dra utifrån endast ett mindre tvärsnitt av en människa - i detta fall just den karaktäristiska nacken. Vissa människor tycks besitta något av ett sjätte sinne när det kommer till den biten, och jag vill göra gällande att jag tillhör den kategorin. Det tycks nämligen vara något av en spetskompetens i mitt fall.
Vad baserar jag detta på? Kanske du undrar. Jo, låt mig svara på den frågan genom att backa bandet till sent nittiotal då Erik Blix och Joakim Geigert uppträdde med en revy ute i Göteborgs norra skärgård. Ett (mycket populärt) inslag i denna var just en quiz som gick ut på att bevisa eller dementera Joakims tes att alla ”mongos”, som han uttryckte det, såg likadana ut bakifrån. Betänk att det ju var andra tider då och woke-begreppet låg ännu i sin linda.
Long story short så var jag en av de slumpvis utvalda deltagarna från publiken som lyckades identifiera inte mindre än 26 av de 30 med kromosomavvikelser som stod vända med ryggarna mot publiken på scenen. Till saken hör att jag inte ens var bäst, utan vann gjorde en storväxt kvinna i övre medelåldern som satte 29 av 30. Jag misstänker dock att det rörde sig om fusk och orent spel. Då hon lär har varit i maskopi med produktionen för att de därmed skulle slippa att dela ut förstapriset - en värdecheck på 5 000 kr. Vilket ju var en smärre förmögenhet för en ung grabb som jag, med den tidens mått mätt.
Man ska dock inte underskatta den mänskliga intuitionen och vilka slutsatser det ändå går att dra utifrån endast ett mindre tvärsnitt av en människa - i detta fall just den karaktäristiska nacken. Vissa människor tycks besitta något av ett sjätte sinne när det kommer till den biten, och jag vill göra gällande att jag tillhör den kategorin. Det tycks nämligen vara något av en spetskompetens i mitt fall.
Vad baserar jag detta på? Kanske du undrar. Jo, låt mig svara på den frågan genom att backa bandet till sent nittiotal då Erik Blix och Joakim Geigert uppträdde med en revy ute i Göteborgs norra skärgård. Ett (mycket populärt) inslag i denna var just en quiz som gick ut på att bevisa eller dementera Joakims tes att alla ”mongos”, som han uttryckte det, såg likadana ut bakifrån. Betänk att det ju var andra tider då och woke-begreppet låg ännu i sin linda.
Long story short så var jag en av de slumpvis utvalda deltagarna från publiken som lyckades identifiera inte mindre än 26 av de 30 med kromosomavvikelser som stod vända med ryggarna mot publiken på scenen. Till saken hör att jag inte ens var bäst, utan vann gjorde en storväxt kvinna i övre medelåldern som satte 29 av 30. Jag misstänker dock att det rörde sig om fusk och orent spel. Då hon lär har varit i maskopi med produktionen för att de därmed skulle slippa att dela ut förstapriset - en värdecheck på 5 000 kr. Vilket ju var en smärre förmögenhet för en ung grabb som jag, med den tidens mått mätt.