Citat:
Ursprungligen postat av
Kool Moe Dean
... Jag har funderat på om det finns något sätt att beteckna fenomenet när vetenskapliga begrepp används helt utanför sitt sammanhang. Ofta av personer som inte förstår ordens egentliga betydelse. Mina exempel handlar oftast om naturvetenskapliga termer som används tokigt.
Exempelvis används inom healing ofta ordet "energi" på ett väldigt vagt sätt. En annan klassiker är "frekvens" som dyker upp bland häxor och kristaller.
På senare tid har man snappat upp begreppet "olinjär" inom både konst och humaniora. Ofta hade "slumpartad" eller "kaotisk" varit mera riktigt. ...
Talaren skruvar upp märkvärdighetskoefficienten. Talaren klär sig i lånta fjädrar.¹ Språkliga skrytfenor (efter bilmode ca 1955). Språkliga påfågelfjädrar.
Lika väl som lånord från främmande språk ofta förväntas ha statushöjande effekt, kan lånord från andra domäner med hög status förväntas ha statushöjande effekt.
De olika exemplen förekommer mer eller mindre i allmänspråket. Termen »frekvens« ‘grad av vanlighet’ är väldefinierad, om man anser att tiden är väldefinierad.
Termen »energi« har varit hyggligt väldefinierad, men nu har vetenskapen gått batik- och kristallhäxor till mötes genom att kalla en expansionsdrivande företeelse för »mörk energi«. Inte heller är ordbokens definition av klassisk energi särskilt kristallklar: en företeelse med vissa effekter.
Termen »linjär« är logiskt väldefinierad när én beroende variabel varierar linjärt med én oberoende variabel. Efter regeln att inga träd växer upp i himlen finns det förstås inga obegränsat linjära förlopp. Olinjära förlopp är regeln, inte undantag.
¹ Fotnot: Povel Ramel i sången
Trubaduren (Eller Käleken Ti Männsliheten, Åmma Säjer) Pressen blandar sina groggar uppå onda ting och goda
Och dom onda e’ som whiskey och dom goda e’ som soda
Men med tusen lånta fjädrar, våran språkdräkt e’ uppblannad
Man går hem och slår i lexikon, först sen blir man förbannad