Den olösbara gåtan

För att jag måste försvara mig. Separationen skapar rädsla och osäkerhet mellan det som (jag tror) är jag och det som inte är jag. Kolla hur det ser ut i världen, folk försvarar sina åsikter och tankar för att de tror att de är sina åsikter och de blir rädda för att ha fel för det skulle betyda att det är fel på dem själva. Åsikter, ideer, religion, politik, allt måste försvaras mot de som tänker annorlunda.
Till slut går det till handgripligheter, man försvarar sina tankar med våld oavsett om det är ISIS eller AIK som måste försvaras.

Genom att göra bra saker. Finns miljontals att välja ifrån, vissa mer pressande än andra.

Eller genom att luta sig tillbaka och vänta ett par hundra år eller så tills det har löst sig självt. Fast, vid det laget så är det nog inte -ett mänskligt- problem längre, eftersom vi troligtvis vid det laget heter typ "Homo Eradiculus 2k" och vår tillvaro är nåt helt annat.

Edit: Fast "att luta sig tillbaka" är iofs ytterst bra medicin mot 'det mänskliga problemet'.

Klockrena inlägg. Tog orden ur munnen på mig... typ (och så kan man se på mitt namn och min avatar att jag är en gnagare minsann).

Detta är ingen universallösning.

Vi mänskor, och jag utgår från mig själv, har egoistiska, narcissistiska och rentav sadistiska drag i vår natur. Jag tror att även om jag kom till den insikt du beskriver så skulle jag ändå ha dessa drag kvar och jag vore tvungen hantera detta på något sätt. Det vanligaste är väl att man börjar blunda för sin natur och då märker man inte ens av hur egoistisk, narcissistisk och sadistisk man är i vardagen. Man förnekar det fast det pyser ut ändå. Jag tycker att till exempel kristendomen är ett system som beaktar hela mänskan, även de dåliga och onda sidorna, och kristendomen ger svar på hur man ska agera trots bristerna i den egna mänskliga naturen.

Jo.


Det är egot som är egoistiskt, narcissistiskt och rentav sadistiskt. Inte du. Vi är inte våra egon, vi har dem. Stor skillnad.


Korrekt. Men om du kommer till den insikt jag beskriver är inte dessa drag ett problem längre.
De finns kvar i egot men de är egentligen bara skuggor, illusioner, whatever. Människor som insett egots illusion lyder inte det och agerar inte narcissistiskt eller sadistiskt.

Det är kanske det vanligaste. Men du talar nu om människor som inte realiserat självet, alltså insett sin sanna natur bakom egot.

Jag tycker att kristendomen är skit. Av många olika anledningar, en av de största är att den för bort människan från henne själv. Att söka gud är att lämna sig själv. Gud kanske finns eller inte finns, ingen vet. Det handlar bara om tro och när den blir tillräckligt stark, självbedrägeri.
Däremot kan alla vara 100% säkra på att de själva finns. Varför då inte istället söka sig själv?
Vad är vi? Gå inåt istället för utåt. Gud är ett koncept, en berättelse i en bok. Om ingen hade talat om kristendomen för dig hade du aldrig kommit på iden själv. Däremot kan ingen tala om för dig att du inte finns.
Gud är en flykt, den feges utväg bort från sig själv.

[quote=proconsul|50851968]



Jag tror vi har skilda uppfattningar om vad ego är. Jag är ingen psykolog, men... Egot är en medlare mellan Överjaget, Id och omgivningen. Det är i överjaget och i id, eller i det undermedvetna som de värsta dragen finns. Enligt hur jag förstår begreppet ego så är det svårt att se hur jag skulle kunna fungera utan ett.




Kanske sant till viss del.


Okej. Vill du beskriva medvetandets struktur i andra termer än Freud? Kan psyket delas upp i fler delar än överjag, ego och id?


I mångt och mycket är det sant det du skriver tror jag.

Fast jag hinner inte utforska mig själv tillräckligt djupt på egen hand. Bibeln och församlingar är till stor hjälp att snabba upp mitt utforskande.

En stor skillnad mellan dig och många kristna är att de ställer frågan:

Varför då inte söka i sig själv?
istället för frågan, varför inte söka sig själv?

Kristna är mycket intresserade av det andliga, det som vi kristna inte tror att är vi, och vår natur. Helig ande är superviktig, andegåvor är viktiga o s v. En ateist intresserar sig knappast speciellt mycket för det andliga, han blir då tvungen i något skede att omvärdera sin ståndpunkt. Ifrågasätta sig själv och sin sans bör alla dock göra, troende som icketroende.

[quote][quote=FridjolfDjaert|50852243]
Jag talar om hela egot, persona, den bild vi skapar av oss själva. Rösten i huvudet som pratar med oss. Det är omöjligt att fungera socialt utan det eftersom alla värderingar och åsikter ryms där.
Men egot är inte vad vi är i grunden. Människor som realiserat självet vet detta. Egot är illusoriskt, vi tror vi är en person men det är vi inte. Vi är rent opersonligt medvetande, observatörer av egot.



Hinner?
Om du har tid att läsa bibeln eller vara i en församling har du tid att vara själv. Det enda du behöver göra är att stanna i upplevelsen av att vara, förhåll dig som observatör till dina tankar och känslor.
Stay in the "I Am".

För att söka i sig själv måste man hitta sig själv först. Och om man letar ärligt kommer man fram till att det finns ingen där.


Ateister kan också vara intresserade av andlighet. Ateism betyder bara att man inte tror på en gud.
Man kan vara övertygad om en andlig värld utan att vara religiös.