Citat:
Ursprungligen postat av
Intryck
Eller?
Är det, givet vilka som utgör rörelsen, en tillfällighet att det är just feminismen som har problem med begreppsförvirring och otydlig kommunikation?
en definition som jag kan digga är "sociala strukturer gynnar män i högre utsträckning än kvinnor, och det bör man ändra på". garanterat felciterat, men jag gillar ändå den definitionen. det kan nog de flesta skriva under på rent generellt. det blir en slags lågintensiv privat social reform, var jag som cisman försöker tänka till när jag pratar med det egendefinerade "underfolket". jag är dessutom vit, så jag är försiktig vrje gång jag pratar med någon medmänniska med minst en utsatthetsmarkör. behandlar de med silkesvantar typ, jag ser mig själv som likvärdig mina invandrade, homosexuella och kvinnliga bekanta, men de betraktar mig som en slags informell auktoritet och jag väger in det i min interaktion med nämnda grupper.
det egentliga problemet för tredjevågsfeminismen är ju avsaknaden av institutionellt förtryck. från början så krigade man för lika förutsättning, rösträtt, aborträtt osv. nu har man uppnått det och gått vidare till att kriga för lika utfall. väsentlig skillnad. fokuset är flyttat från arbete och inkomst till sociala interaktioner. om man tittar på de löjeväckande twitterkampanjerna "why we need feminism" så handlar varannan lapp om att kvinnor blir avbrutna oftare. vafan gör man åt det? män tar sig ton och tar plats, en ung kvinna som har fått för mkt feminism blir tyst och indignerad, och sätter sig själv i offerrollen.
hela rörelsen krisar dessutom verkar det som, vilket blir tydligt när man ser hur feministerna desperat försöker skaffa sig fortsatt existensberättigande genom att utvidga gruppen som man vurmar med lite alla möjliga utsatta, såsom hbtq, antirasism, antinazism, socialgrupp 3 osv.