(sd), signalröstarna och den önskvärda vidgningen av åsiktskorridoren.

Howdy!
I stormen av åsikter och förklaringsmodeller som följt på Sverigedemokraternas framgångar i riksdagsvalet så levererar jag nu denna solida analys av det politiska läget i Sverige inför den kommande mandatperioden. Min förhoppning är att dessa ovedersägliga fakta och de påföljande slutsatserna kan ligga till grund för en diskussion om hur det politiska landskapet kommer att utveckla sig inför nästa riksdagsval. Jag vill också passa på att ställa några frågor som jag hoppas att företrädare för ”de åttiosju procenten” skulle vilja svara på. Dessa hittar ni längst ner om ni inte vill plöja genom all brödtext!

Med varma önskningar om en städad och vänlig diskussion utan tillmälen!
Aretha

1. Bakgrund
Sverige har under lång tid fört en mycket liberal asylinvandringspolitik, under 2013 delade vi förstaplatsen - i absoluta tal räknat - med Tyskland. När det gäller asylmottagandet per capita är det inget land som kommer i närheten av Sverige [1]. Södertälje tog under en period emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans [2].
Under 2014 briserade så nyheten att Migrationsverket flaggar för kraftigt höjt asylmottagande och att man för att klara detta måste begära ytterligare nära femtio miljarder kronor ur statskassan. För att sätta denna siffra i perspektiv så kan nämnas att den motsvarar årslönekostnaden för i storleksordningen 100,000 sjuksköterskor.

2. Politisk situation
Av Sveriges åtta riksdagspartier förespråkar endast ett, Sverigedemokraterna, sänkt asylmottagande till förmån för andra satsningar. Övriga sju partier står enade i övertygelsen att det, sett i relation till europeiska nivåer, exceptionella asylmottagandet måste fortgå och att alternativet är oacceptabelt och ett tecken på främlingsfientlighet och rasism. I övriga frågor, vinst i välfärden, rot och rut, försvaret osv finns ett brett spektrum av åsikter representerade och här har väljaren möjlighet att se och värdera de olika partiernas ståndpunkter. Så är inte fallet när det gäller asylinvandring. Här ges endast ett rumsrent alternativ – bibehållen eller ökad asylinvandring med de kostnader och sociala problem med utanförskap, gettofiering osv som det medför. Den politiska likriktningen saknar motsvarighet i Europa. Enstaka politiker vågar lyfta frågan, KDU:s Sara Skyttedal är ett exempel [3], men de möts av stort motstånd från de egna leden.

3. Media och det sk kulturetablissemanget
Sverigedemokraternas framgångar i valet 2006 har diskuterats och analyserats till leda av krönikörer, kulturarbetare, mediapersonligheter och ledarskribenter. Den gängse uppfattningen är att Sverigedemokraternas väljare kan delas upp i två grupper, de främlingsfientliga och de etablissemangsfientliga. Den sistnämnda gruppen ser man på med viss förståelse och sympati; det handlar om socialt utsatta och marginaliserade, om outbildade socialfall på landsbygden som tillbringar all sin vakna tid på bänken utanför den nerlagda Konsumbutiken. Ibland urartar det dock till ett urbaniserat klasshat som när Alexander Bard på twitter skriver att 150 år av inflyttning till städerna har resulterat i att endast imbecilla idioter bor kvar på landsbygden, och att det är dessa som utgör Sverigedemokraternas väljare [4].

4. Den Antirasistiska folkrörelsen
Valrörelsen har präglats av den Antirasistiska rörelsens högljudda protester mot Sverigedemokraterna. Vuvuzelor, ägg, tårtor, saxofoner och fulfinger utgör exempel ur den arsenal av verktyg som står till hands i syfte att störa partiets valmöten. På sociala plattformar som facebook och twitter flödar förenklade analyser av Sverigedemokraternas väljare som rasister och främlingsfientliga. Det hela når hysteriska nivåer efter valet 2014 då SVT Debatt tar upp trenden att frysa ut de som röstat på (sd) ur den digitala bekantskapskretsen [5]. Skådespelerskan Paloma W är en av de många som på grund av oro för en pågående ”fascistisk orkan” rättfärdigar stigmatiseringen på internet av de Sverigedemokratiska väljarna. ”Tankesmeden” Lisa Pelling bidrar till debatten genom att kasta psykdiagnoser på meningsmotståndarna i studion.

5. Historiskt perspektiv
Sverigedemokraterna som parti är inte sprunget ur någon god mylla, mycket har sagts om detta och jag går inte in mer i detalj kring partiets högerextrema bakgrund i åttiotalets vit makt-miljöer. Det kan dock nämnas att samtidigt som dåtidens Sverigedemokrater gick omkring i uniform och koppel och heilade på torgen så fraterniserade vänsterpartiet med det sena nittonhundratalets värsta diktaturer och mången partimedlem drömde förmodligen om att få släpa ut Kungen ur slottet och hänga honom i närmaste lyktstolpe. Med andra ord finns det exempel på starkt olämpligt bagage också hos andra riksdagspartier, även om det i de flesta fall har gått längre tid sedan synderna begicks. Sverigedemokraterna arbetar uppenbarligen hårt för att städa framför den egna dörren och det har också varit en förutsättning för de stora framgångarna i valen 2010 och 2014. Idag förespråkar (sd) en asylinvandringspolitik baserad på FN:s flyktingkonvention, vilket knappast kan utgöra en stabil och trovärdig grund för de många beskyllningar om fascism som partiet får utstå [6]. Dessutom blir den ofrånkomliga slutsatsen av sådana beskyllningar att det sena åttiotalets socialdemokratiska regering under dåvarande statsministern Ingvar Carlsson var fascistisk.
Det är fullständigt orimligt.

6. Analys av Sverigedemokraternas framgångar i riksdagsvalet 2014
Undertecknad vill bredda den gängse analysen av Sverigedemokraternas väljare och lägga till ”signalväljarna”. Här handlar det om en grupp människor som inte nödvändigtvis delar Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning i alla avseenden, kanske inte ens när det gäller invandringspolitiken, men som röstar på partiet därför att de upplever att den förda enkelriktade samhällsdebatten är farlig på lång sikt. I ett friskt debattklimat kan också invandringspolitiken debatteras utan att människor ska behöva beskyllas för fascism och rasism. I Sverige har det dessutom uppstått en mycket märklig negativ återkoppling mellan det ökade stödet för Sverigedemokraterna och landets asylpolitik, i det att regeringen slutit en uppgörelse med miljöpartiet om invandringen i uttalat syfte att straffa Sverigedemokraterna [7]. En sådan ickelinjär effekt av den ökande invandringskritiska opinionen är förvisso formellt demokratisk men knappast önskvärd. Följden blir att väljare som är liberalt sinnade när det gäller invandring ändå kan sympatirösta på Sverigedemokraterna för att slå vakt om något som de anser vara fundamentalt viktigare – en debatt fri från likriktning och pekpinnar, och en politisk miljö där väljaren kan ta ställning till olika alternativ även inom invandringspolitiken. Det handlar alltså inte nödvändigtvis om att lägga sin röst på det parti man önskar se styra Sverige, utan att skicka en tydlig uppmaning till de övriga riksdagspartierna om att bredda åsiktskorridoren. Detta kan åstadkommas genom en ”signalröst” på (sd).

7. Frågor till de 87 procenten

• Sverige tar emot exceptionellt många asylsökande. Asylinvandringen är de facto behäftad med ekonomiska och sociala problem. Ska man kunna debattera nivåer på asylinvandring eller är detta ofrånkomligen ett tecken på främlingsfientlighet och fascism?
• Följdfråga. Blir inte den ofrånkomliga slutsatsen av kopplingen mellan krav på sänkt asylmottagande och fascism att Sverige i slutet av åttiotalet var ett fascistisk land, och att den socialdemokratiska regeringen under Ingvar Carlsson var fascistisk?
• Sverigedemokraterna har mer än dubblat sitt väljarstöd fem riksdagsval i rad. Tror du att Sverigedemokraternas framgångar kommer att fortsätta om den politiska likriktningen kvarstår även under denna mandatperiod? Hur ska i så fall en sådan utveckling hanteras?
• Är stigmatiseringen av de sverigedemokratiska väljarna en framkomlig och önskvärd väg? Finns det inte faror med denna polarisering?

8. Referenser
[1] http://www.europaportalen.se/2014/06/sverige-gav-flest-flyktingar-asyl
[2] http://www.commondreams.org/news/2008/06/19/little-baghdad-thrives-sweden
[3] http://www.dn.se/debatt/vi-maste-borja-diskutera-grans-for-antalet-flyktingar/
[4] https://twitter.com/Bardissimo/status/511656741768294400
[5] SVT Debatt, Avsnitt 1: 18/9 22.00.
[6] http://www.dn.se/debatt/sverigedemokraterna-ar-ett-fascistiskt-parti/
[7] http://www.svd.se/nyheter/inrikes/historisk-enighet-om-migration_5980675.svd

Jag röstade inte emot några Sverigedemokrater men jag röstade heller inte för dem. Jag är således en del av det som media nu väljer att kalla de 87%, även om jag ogärna vill vara med där. Skulle vi ha ett val där man bara kunde rösta om invandringspolitik så hade de där 87% legat någonstans kring 50%, helt allvarligt talat så är det bara trams de medierna och alla andra som hetsar mot Sverigedemokraterna. Sverige har problem, och den kraftiga asylinvandringen är självklart något som drar ner Sverige som helhet, de som säger annorlunda ljuger. Men kommer Sveriges alla problem lösas av att vi kraftigt drar ner på asylinvandringen, nej! En del problem skulle lösas och jag kan ärligt i öppen diskussion säga att invandring är ett problem som Sverige förr eller senare måste ta itu med. Det är bara en tidsfråga (inom 10 år tror jag) innan de andra partier ställer sig på SDs sida, åtminstone mer. Jag tror att de flesta i Sverige vet att SD inte är fascister utan det är bara något media och människor vill måla upp. SD kommer fortsätta öka så länge invandringen ökar och sjuklövern gullar sig med frågan och varenda gång frågan tas upp på bordet i debatter så kommer de andra partierna med varsitt extremfall där en flicka blivit våldtagen, misshandlad, halshuggen, fått en bomb på sig och drunknat i medelhavet. Det är självklart mycket synd om de människor som råkar illa ut och jag själv är så långt ifrån rasist man kan komma, de flesta av mina nära vänner är andra generationens invandrare och två av dem röstar faktiskt på SD för de tycker precis som många andra att det är bättre att hand om dem som redan är här innan man öppnar slussarna för fler. Frågan måste tas på allvar. är det värt för Sverige att hjälpa en sådan liten del av flyktingarna runt om i världen för att vårt land ska dra på oss de stora problem som invandring medför, jag tror inte det och omvärlden vet redan att Sverige är en humanitär stat och om vi skulle dra ner på invandringen så hade INGEN i världen kollat snett på Sverige. Dra ner på invandring i samband med att meddela omvärlden och främst EU att ta sitt ansvar också så att inte bara ETT land ska dra den stora lassen, det här måste samtliga länder med möjligheter att ta emot folk dela på och prata om.

Media, etablerade politiska partier (aka "sjuklövern") och en inte försumbar del av valmanskåren får stack overflow när det handlar om diskussion om asylinvandring. Sverige vill som påpekats av andra vara den Moraliska Stormakten. Dåligt samvete härrörande från eftergiftspolitiken mot Hitler månne?

Idag har Sverigedemokraterna riksdagen by the balls. I september 2018 kan de ta ett strypgrepp. Man undrar hur Löfven et al tänker?

Jag gillar utvecklade argument, men du gör det lätt för dig.
Frågorna ställs också enligt mönstret "har du slutat slå din fru". Det gör enkla svar omöjliga. Men jag adresserar två av dem:

Det finns många som anser att SD bör granskas och att kryptonazister och anonyma hatare är dåligt OCH samtidigt anser att alla medel inte är tillåtna i den kampen. Detta är inte en binär fråga.

Det finns acceptabla och oacceptabla (ur en moralisk/etisk synvinkel) anledningar att minska invandringen. Om någon argumenterar med "dåliga" argument (negrer har låg IQ, muslimer är naturligt onda, bara vita pursvenskar är värda något, resten är pack) kommer man att klandras, ganska berättigat.

Sakfrågan om invandring tror jag kan besvaras pragmatiskt:

Asylsökanden måste Sverige ta emot och pröva (om man inte inser detta, en följd av FN-konventioner och Schengenavtalet, så får man läsa på).

Genom att inte kvalificera frågan till "när skall omedelbart avslag meddelas och skall vi ha en närmast tokgenerös prövningsmodell med överklagande tills vuxit fast i landet?" visar du att du heller inte riktigt förstår mekanismerna.

Asylskäl definieras för tillfället av tjänstemännen på Migrationsverket och är inte en politisk fråga. Samtidigt finns det realpolitiker som förstår att de allmänna medlen måste upprätthålla en fungerande samhällsstruktur över tid, annars kommer möjligheterna för Sverige att vara generösa att utarmas.

Det borde det kanske vara. Vad säger du om det?

Alltså, delfrågan bör kanske omformuleras till att handla om

1 "Vad är politiskt acceptabla asylskäl?" och sedan
2. "När detta har etablerats, hur skall mottagningen finansieras och genomföras så att de som får lov och väljer att stanna kan integreras och bli nyttiga samhällsmedborgare?".

Det räcker att stanna där. Resten är väl advokatyr, egentligen.

Den typen av frågor blir bara problematiska om de enda svarsmöjligheterna är "ja" eller "nej". Här är alla välkomna att skriva så mycket det vill i sina svar. Man kan t ex skriva, "Nej, Ingvar Carlsson var inte fascist, jämförelsen med situationen i slutet av åttiotalet haltar därför att.."


Självklart. Fast i Sverige är situationen omvänd, problemet är att antingen är man för exceptionell asylinvandring oavsett kostnaderna och problemen, eller också är man fascist.


Också självklart, men tyvärr räcker det med att över huvud taget vilja lyfta frågan för att stöta på patrull. Fråga Sara Skyttedal. En av hennes partikamrater i riksdagen, Désirée Pethrus, skrev i en kommentar på twitter att Skyttedals fråga gjort henne illamående. Det är talande för debattklimatet i Sverige.


Det är få som motsätter sig detta.


Åjo, mekanismerna förstår nog de flesta. 1) Vi har ett patologiskt godhetskomplex i Sverige, 2) detta yttrar sig i form av ett asylmottagande utan motsvarighet i västvärlden. Vi är så progressiva att "prövningsmodellen" i vissa fall t o m saknas helt, som när MigV för ett år sedan beslutade att alla syriska flyktingar ska få PUT. Rätt eller fel? Tillåt i alla fall debatten.


MigV hänvisar till "flyktingkonventionen, svensk lag och EU:s regler" när det gäller asylregler. Det är inte tjänstemän som utformar dessa utan politiker.

En alldeles förträfflig sammanfattning av det politiska läget i Sverige med tillhörande psykologiska reaktioner från olika falanger. Jag skulle nästan vilja betrakta det som ett kortfattat "referensverk".

Frågorna du ställer kring de komplexa ämnena är dock ganska retoriska, och i ett fall (Skofejset) ganska raljerande.

Det jag skulle vilja kommentera är volymdiskussionen. Nej, att diskutera volym är självklart inte "fascistiskt" (eller något annat ord som används av åsiktseliten). Tyvärr kommer man alltid till frågan om marginalflyktingen, just den lilla pojken eller flickan som fått sin pappa halshuggen av IS. Om vi ska ta emot 50.000 och sedan sätta stopp för nr 50.001 så är det alltid det argumentet som förs fram.

Diskuteras istället någon inrikes politisk volymfråga så är det aldrig tal om individualisering; säg att något taskigt arbetsmarknadsprogram bara gett 1000 nya jobb, man tycker det är fiasko och det ska tas bort. Inte tar man då upp att några bland de 1000 kanske förbättrade sin situation?

Mellan skål och vägg är jag övertygad om att invandringens volymer och nödvändiga resurser diskuteras. Men man är livrädd för att föra ut det så att media börjar ställa dom jobbiga frågorna. Det finns också rädslan att det då påstås att man stöder SD:s politik. Det handlar alltså om prestige.

I något läge under den här mandatperioden kommer mittpartierna att stoppa nuvarande massinvandring (utan föregående offentlig debatt). Man kommer att hänvisa just till resursbrist och att man vill "värna integrationen", "stoppa mörka rasistiska krafter" och "stärka UNHCR:s möjligheter att hjälpa på plats".

När sedan svekdebatten dras igång av media så kommer man att lansera olika meningslösa punktprogram för att ge sken av att man satsar på integrationen, typ friskattezoner i utanförskapsområden, integrationsombudsman, och dylikt menlöst.

För att sammanfatta: politik är det möjligas konst, och för politikern gäller det att tillskansa sig makten. Att avstå från att diskutera invandringsvolym handlar inte om att man tycker att det är fascistiskt, utan för att det är den rakaste vägen till makten.

Jag håller med dig!





Intressant. Vi får se om du får rätt. Undrar i så fall vem/vilka som kommer att bryta konsensus? Skyttedal? Den/de kommer att få ta en del FLAK, det är en sak som är säker. Twitterstormarna kommer att avlösa varandra..

Det är självfallet en spekulation bland många andra. Men det viktigaste för partipolitikern är makten. Inom ganska vida ideologiska ramar finns det gott om utrymme att ändra åsikter när barometern visar på omslag. Helt klart sitter många politiker och diskuterar invandringsvolymer, det är inga dumskallar vi pratar om.

En gissning är att man nu kör igång en regering med MP och försöker hålla igång korthuset ett år. Löfven lägger avsiktligt lite underfinansiering på asylbudgeten så att SD avstår från att fälla regeringen. Sedan kör man på tills "ämnet SD" börjar försvinna från media. Asylpengarna börjar självklart ta slut, medan opinionen blir alltmer kritisk mot massinvandringen.

I det läget klipper mittenpartierna till med ett luciabeslut motiverat på det sätt jag beskrev tidigare. Troligen innebär det slutet för den rödgröna regeringen, men öppnar för ett mittensamarbete S+allians.

Det underlättas av att många gamla Allahiansare har försvunnit till reträttposter. Landbygdsfalangerna ökar sin makt på bekostnad av Timbronyliberaler och Stureplanscenter. Vem vet, Skyttedalskan kanske blir tongivande också!

Ska man spekulera lite ytterligare så tror jag att allianspartierna fusionerar till ett enda. Antingen sker det kontrollerat, eller också lämnar man sitt borttynande parti och hoppar på det starkaste och försöker förändra det inifrån.

Det enda möjliga scenariot för att "isolera" SD är att helt enkelt närma sig deras politik.

Skulle ovanstående spela ut så innebär det trots allt ganska kraftiga seismiska rörelser i det politiska landskapet, och media kommer att ha en field day att kommentera skeendet och referera till olika svekdebattörer.

Kanske har du rätt, men det finns också en möjlighet att du överskattar våra kära folkvalda. Kanske kör man genom mandatperioden i gamla hjulspår och fortsätter rakt in i kaklet i september 2018. Jag må ha "signalröstat" på (sd) den här gången men jag vill inte att de ska ha över tjugo procent om fyra år. Helst skulle övriga partier sansa sig och sedan kunde (sd) göra sorti, gärna tillsammans med (mp) och (v) men det är väl blott en önskedröm att värma ett reaktionärt hjärta..

Tack oavsett för en intressant och intelligent analys av läget.

Staffan Danielsson, "riksdagsledamot emeritus" för (c), skriver i SvD om signalröstare och nödvändigheten av att anpassa asylreglerna. Han får direkt svar på tal av Veronica Palm, (s)-märkt godhetsapostel: