Hej tänkte göra en ny tråd här, för jag såg att det inte fanns en sån här.
jag tänkte att vi skulle dela våra roligaste skämten vi antinge gjort för nån eller blivit prankade själva. känns lite laidback tråd. men kul om andra får vara med,
Ett av dom roligaste jag dragit var på en tjejkompis som var hemma hos mig.
Jag har ett litet konstigt intresse då jag samlar på militära prylar från svenska, tyska och amerikanska försvaret.
och av någon andledning så låg det en replika på en handgranat framme, väldigt verklig, all mekaniskt fungerar. Som hon såg. Och jag tog den där granaten i handen och berätta en massa för henne om den, hur den fungerar osv, malde på en massa i 5 minuter så jag fick henne intresserad
Så jag drog sprinten på den och sa att nu är den het, släpper jag handtaget så sprängs den.
hon blev så klart rädd och osäker och bad mig sätta tillbaka sprinten, som jag berättat att man kan..
Men istället så lossades jag snubbla, och började bolla med granaten och hon fick den i knät..
har aldrig i mitt liv sett nån skrika i panik som hon gjorde... väldigt elakt jag vet, men var inte meningen från början att det skulle hända, idén kom bara..
Hade varit roligt om de blev filmat i smyg hahha
Frågan är om det var ett prank, eller psykologisk misshandel? Elakare än ett vanligt prank var det.
Nej, faktiskt inte. Det var en rejäl snackis på jobbet efteråt, men ingen erkände någonsin. Många ogillade honom så kan egentligen ha varit vem som helst.
Nej, faktiskt inte. Det var en rejäl snackis på jobbet efteråt, men ingen erkände någonsin. Många ogillade honom så kan egentligen ha varit vem som helst.
Min kompis mamma dog när vi gick i gymnasiet.
Hade känt honom och hans mamma sedan jag var typ 10.
Vi brukade driva med varandra som vissa kompisar gör så jag kom på den geniala iden att pranka honom lite.
Jag skrev ett brev där det stod typ: " Älskade barbro, tack för alla nätter och din underbara kärlek. Har haft sådan skuld att jag lämnade dig och din (min) son men jag har sett att ni haft det bra även utan mig
och jörgen verkar ha varit en bra pappa till honom.
Älskar dig för evigt. / Lars". Sen la jag det i ett kuvert och skickade några blommor till min kompis familj.
Dagen efter kom jag dit på fika och då hade dom öppnat alla brev och hälsningar dom fått, inklusive mitt.
Stämningen var rätt dålig om jag säger så och min kompis farsa kom sen ut från toan och sa
"Okej, jag är inte din riktiga pappa, men vem i helvette är lars då?
Jag vet vem din riktiga pappa är och han heter ju erik".
Min kompis pappa, den han hade växt upp med, var alltså inte hans riktiga pappa, och den mannen visste om det.
Men samtidigt trodde han att den riktiga pappan hette erik, vilket ju var sant, men nu när jag hade skrivit dedär brevet så började han fundera på vem fan lars var som säger sig vara min kompis riktiga pappa.
Jag ser ingen anledning idag att avslöja detta för min kompis då han faktiskt fick reda på att han hade en annan pappa, och om den pappan heter lars,mohamed, eller erik spelar för mig ingen roll.
Vi skiljdes åt efter gymnasiet och flyttade till olika städer så jag vet inte om han tog kontakt med den där erik som var hans riktiga pappa.
Prank gone right säger jag och lite stolt faktiskt.
När jag var runt 20 så lurade vi i en kompis att det uttalades "orkester-sås" då det var så de sade i England. Han gick runt och kallade det orkester-sås i närmare ett år innan någon annan påpekade att det var fel.
?
