Citat:
Ursprungligen postat av
klokastiklassen
Varför skulle din tarm läcka för att du har en skada 2 cm in? Vart skulle vätskan komma ifrån då menar du? Tänk logiskt...
Om nånting rinner ur tarmen så är det inte vätska utan "tarmmaterial/bajs/"
Tarmarna producerar ju hela tiden muköst slem för att minska friktionen när avföringen transporteras genom tarmarna. Jag vet att det kan rinna ut sådant vid t.ex. förstoppning. Sedan kan det vara tämligen luktlöst eller vara mindre klart och lukta, beroende på om avföring och annan vätska följer med (vilket kan t.ex. orsakas av förstoppning).
Både utifrån beskrivning och med tanke på statistisk sannolikhet, så förefaller hemorrojder vara avsevärt troligare förklaring än prolaps/framfall. Möjligtvis skulle det kunna vara någon könssjukdom, men hemorrojder är så extremt vanligare. När det gäller kissandet, så kan det bero på förstorad prostata, vilket är vanligt bland män när de blir äldre. I förbigående har jag liknande symptom, men i mitt fall är det biverkning av mediciner jag äter. Beskrivningen av avföringen i början av tråden behöver ju inte vara annat än lös mage, vilket kan orsakas av flera saker (t.ex. förstoppning).
Jag ska sticka ut hakan lite och hävda att det med sannolikt inte rör sig om något farligt (det
kan ju vara det, så klart, precis som att man kanske likaväl redan lider av något farligt som man inte ens har märkt av), samt att tillståndet svårligen kan anses vara akut och kräva en liggplats på sjukhuset inom den redan hårt ansatta svenska sjukvården. Sedan vore det så klart rimligt att samma eller nästa dag erhålla tid för rektoskopi, röntgen och andra behövliga undersökningar vid icke-akuta problem, men nu fungerar den svenska sjukvården inte som i normala industriländer och det brukar i regel inte ens gå att få tillgång till sådant under första veckan vid icke-akuta fall. Det gäller dock för alla stackars svenskar som har besvär eller blir sjuka, inte enbart för TS. Tänk istället på t.ex. alla svenska cancerpatienter som behöver ett kirurgiskt ingrepp, men istället för att bli opererade de närmaste dagarna, så får de vänta på en tid i många månader och därmed även vänta på svaret om det gick att operera bort cancern...
Nu lär det här vara en känslig fråga, men TS: är det möjligtvis så att du är lite känlig och har en tendens att oroa dig? Händer det ofta när du påtalar hälsoproblem att folk säger till dig att det inte är något värt att bry sig om eller att du inbillar dig? Jag får lite vagt intrycket att du kanske är lite hypokondrisk eller är mer medveten om förändringar i kroppen än genomsnittet. Jag vet att många inte vill höra det, även när det är så, men samtidigt kan medvetenheten om att man har en tendens att oroa sig i onödan faktiskt minska oron och stressen. Sedan lär det du upplever vara exakt det du upplever, vilket givetvis inte är inbillning, frågan är mer hur du tolkar det du upplever.
I vilket fall rekommenderar jag TS att han vid nästa kontakt med sjukvården enbart förklarar de exakta problem han upplever, medan han struntar i att framföra sina egna teorier och diagnoser. Om det läkaren sedan säger känns oklart, så skulle jag be om att få det skriftligt för att kunna ta in det hemma i lugnans ro.