Så trött på människor.

Jag kom också in i detta tillstånd efter några års jobbande inom service-yrken.
Senaste 15 åren har jag haft ett annat yrke där jag inte träffar kletig och petig dagligen, vilket har gjort mig bättre.

Vilken tur att du va så klok att du bytte yrke!! Det kan verkligen vara känslomässigt utarmande att jobba inom serviceyrken - även fysiskt tungt förstås.

Glad att du inte behöver va lika trött på människor längre - Grattis!

Vad blev droppen som fick bägaren att rinna över o gjorde att du tog ett definitivt byte av yrke?

Mitt service-yrke gav mig möjlighet att träffa allt från samhällets bottenskrap till finrummet.
Efter ett tag insåg jag att det fanns idioter inom alla samhällskategorier. Rik som fattig uppför sig illa mot service-personal.

Droppen var nog den attityd invandrare har och deras uppförande, det fick mig att må illa.
En jävla skit-attityd har dom mot andra människor.
Svenskar må vara rasister, men invandrare är 100 ggr värre.

Håller med till 100% procent.

/Greg <---Misantrop

Var inte ledsen då, så är halva problemet löst?

Människor ändrar sig inte och de allra flesta är miffon. Tråkigt men sant.

folk är fega,har låg integritet, korkade, själviska och irriterande för det mesta. Det som stör mig mest är bristen på själv-insikt och allt jävla hyckleri. Det är en sak att ha en uppblåst självbild men när man sedan uppmanar folk till att bitvis avslöja hur dem egentligen beter sig i verkligheten så träder deras rätta ansikten fram. Säg vad man vill om mig, men jag lever efter det jag lär iaf. Det är bra att man har en hobby, är också trött på alla fåniga spel som bara suger ut min energi.

Heej! Gud vad glad jag är att nån startade denna tråd! Exakt, jag är också supertrött på folk, det blir bara värre för varje dag o ju fler man träffar på... Avundsjuka människor, besserwissrar, "populära" o "upphöjda" divor, skräniga eller högt tjattrande i telefon, pengafixerade, snåla, otacksamma o egoistiska, klagande o missnöjda, ifrågasättande om privata ting o för nyfikna, folk som ständigt jämför sig med en, folk utan självdistans, självförhärligande o lögnaktiga, de som inte håller överenskommelser, de som hugger andra i ryggen... det slutar aldrig!

Jag är inte ens 30 och jag börjar på allvar undra hur man ska stå ut när man insett att de flesta man har omkring sig vill få en att känna sig dum/utnyttja en/vill höja sig på ens bekostnad/kommer svika en/pratar illa bakom ens rygg/vill bara att man ska stötta men ger inget igen/skiter i en egentligen....

Hur hanterar man det??? En krympande bekantskapskrets o ökad misstänksamhet är inte så kul, men är det som sker för mig... märker jag. Och att jag älskar min katt ännu mer.

Håller med. Visst är det väldigt ytligt överlag. Människor är rädda för äkthet och ärlighet o rättframhet. Det ska vara en viss slags jargong bryter man mot den blir man utstött elller iallfall inte populär. Är man annorlunda, dsv ser spelet (det gör inte alla) och dessutom tar sina känslor på allvar; detta ger mej inget. Då får man det jobbigare. Många människor har inte kontakt med sina känslor, även om de har det, tar de dem inte på allvar och kan då inte heller konstatera en sån sak. Många är omogna.

Jaa, precis så! Det här med att vara sig själv bland folk blir ju förödande direkt, man måste ju svassa med i mycket sociala spel för att inte ses som avvikande. Jag märker ofta efteråt hur jag (ofta i grupp med andra) känner att jag anpassar mitt beteende, språk, mina skämt, uttalande av åsikter, med mera efter sällskapet... och alla gör det ju! Det här sociala spelet gör mig trött o illamående, så pass att det känns som att det är slut med det nu för mig, det får gå som det går med kompisarna/släktingar. Att jag inte en gång till tänker skratta "vid rätt tillfälle", inte ge en enda överdrivet snäll kommentar om någons frisyr till eller gå på nån fest "för att man borde"... Då blir ju jag själv mer ärlig o mindre anpassad, men säkert inte helt uppskattad alla gånger. Hade varit så skönt om folk bara var så som de är hemma liksom. Sig själva, skulle bli så avspännt o uppriktigt i ens relationer.

Jag är tjej, och jag upplever trycket att vara så himla snäll o glad o gullig o söt o helt jävla änglalik som väldigt stort när jag är i grupp med mina (läkar)pluggkompisar. Den som ger den största komplimangen om någons ointressanta val av jacka vinner, eller den som har klappat flest barn i Afrika på huvudet innan sommaren är slut är mest lyckad... och ska självklart bejublas o beundras av alla i ett "ååååååh vad fint gjort, så varmhjärtade ni är". Skulle jag säga som jag tycker (att det inte är fel att tjäna pengar och hjälpa människor på hemmaplan heller och att jag tycker att man använder sig av bilder på utsatta barn för att höja sin egen godhet o få facebook-likes) så hade det varit min sista kopp te med det gänget...

Man kan ju vara social utan spela med för mycket. Hälsa, spela intresserad om man inte är det, skapa inga fiender och hjälp till när du kan. Svårare än så gör inte jag det iaf.

Man måste ju faktiskt inte följa varenda dum trend som kommer och sen behöver man ju inte själv tala illa om människor då man inte gillar när andra gör det. Viktigt att det inte blir en dubbelmoral.

Det handlar om att du manipuleras till ett destabiliserat sinne där slutprodukten är avsaknad av mänskliga relationer åt alla håll: jag menar relationen till sig själv och andra. Om du lever i ett "måste" och tillåter dig själv "att du måste" - beskriver egentligen inget annat än att någon annat styr dig mot en agenda. Det folk egentligen menar med att de är "trötta på människor" är att de saknar ett emotionellt djup och ett meningsfullare utbyte med andra människor.

Nu kan ni gissa vad som händer när trenden är att fler styrs in mot storstäderna där kulturen är "utbildning", ytligheter, bekvämligheter, mer ytligheter, "hippt och trendigt", solsemester osv. Resultaten är och kommer att bli MER KAOS! Och tro inte en sekund att invandringen* INTE är till för att ytterligare intensifiera destabiliseringen av det mänskliga psyket. Du ska alltså inte bara vara vilsen och kontrollerad, utan du ska börja bråka med "de olika" också. Det kommer att leda till att det blir lättare att träna dig än en hund.

Lösningen ligger i att (lära) känna sig själv. Då blir det omöjligt att vara ägd av någon annan. 90 % känner inte sig själva.

Ps. *För att slippa kommentarer; Nej, jag har inte bakat in en annorlunda vinkling för att främja sverigedemokraterna. Jag betraktar politik som religion och identififierar mig inte med någon sådan gruppering.

Här följer ett bevis som indikerar på det jag skrev. Ironiskt att det kom upp morgonen efter mitt inlägg

Det är en DESIGNAD trappa av ESKALATION! Det betyder att det är tänkt att gå den här vägen. Se länk nedan; nu räcker det alltså inte med ytliga ytligheter utan man måste kopiera någon annans ytlighet i tron om att den är bättre. Du leds in i externaliteter istället för att se in i dig själv. Precis som jag skrev, den enda lösningen ligger i att se in i sig själv om man vill ta sig ur situationen som TS beskriver.

http://www.di.se/artiklar/2014/8/5/stockholmarna-vill-vara-new-yorkbor/