Svenskt medborgarskap för EU medborgare?

Lagar lever, de ändras och justeras

Det TS Riitta87 drabbats av, det är den nuvarande lydelsen av Medborgarskapslagen som bara möjliggör svenskt medborgarskap när ansökan om sådant inkommer från utomnordiska vuxna personer som antingen är tredjelandsmedborgare med permanent uppehållstillstånd eller EES-medborgare med antingen permanent uppehållsrätt, PUR, alternativt permanent uppehållstillstånd, PUT. Permanent uppehållstillstånd kan man ibland få genast efter ansökan. Det vanliga är dock att Migrationsverket kräver två år i Sverige med tillfälligt uppehållstillstånd, TUT, innan ett permanent tillstånd beviljas. Denna ordning har inte befunnits vara tillfredsställande. Av den anledningen har regeringen bemyndigat juristen Gunnar Strömmer att göra en utredning med översyn av medborgarskapslagen och att komma med förslag på ändringar. Gunnar Strömmer var klar med sitt betänkande Det svenska medborgarskapet (SOU 2013:29) i april förra året 2013.

Under

9.3 Kravet på permanent uppehållstillstånd när det gäller medborgare i länder inom EES m.fl.
(sid 229 i betänkandet)

och

9.3.2 Överväganden och förslag
(sid 230 i betänkandet)

skriver utredaren:

Förslag: I fråga om medborgare i länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) – dock inte medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge – och i fråga om sådana familjemedlemmar som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska vid tillämpningen av MedbL uppehållsrätt likställas med ett permanent uppehållstillstånd.

Individer som kan få uppehållsrätt kan också ansöka om uppehållstillstånd och permanent uppehållstillstånd. På grund av möjligheten till uppehållsrätt har dock det stora flertalet av dessa personer inte någon nytta av ett uppehållstillstånd och få personer kan förväntas ansöka om ett sådant (jfr prop. 2005/06:77 s. 128). I praktiken innebär detta att EES-medborgare och familjemedlemmar i de flesta fall inte uppfyller de för medborgarskapsförvärv uppställda kraven på permanent uppehållstillstånd förrän de fått permanent uppehållsrätt, dvs. efter fem års vistelse i Sverige. I de flesta situationer saknar detta betydelse för vilken tid i Sverige som krävs för att EES-medborgare och familjemedlemmar ska kunna förvärva svenskt medborgarskap. Medborgarskapsförvärv blir oftast ändå inte aktuellt förrän efter fem års vistelse i Sverige. Exempelvis krävs som huvudregel för naturalisation att sökanden haft hemvist i Sverige i fem år (11 § 4 c MedbL). Det finns dock situationer då EES-medborgare eller familjemedlemmar skulle kunna förvärva svenskt medborgarskap tidigare än efter fem år i landet men förhindras att göra det på grund av att de inte haft skäl att ansöka om uppehållstillstånd och att de ännu inte har permanent uppehållsrätt. Så kan bl.a. vara fallet om sökanden är gift eller sambo med en svensk medborgare och därför har möjlighet att få dispens från hemvistkravet och därmed kan naturaliseras efter en kortare hemvisttid än fem år (12 §). Ett annat exempel, som kan vara aktuellt när det gäller familjemedlemmar, är att statslösa barn som uppfyller kravet på permanent uppehållstillstånd har rätt att bli svenska medborgare genom anmälan efter tre års hemvist (7 §). Utredningen har dessutom föreslagit att bestämmelsen ska ändras så att alla barn, under samma omständigheter i övrigt, ska kunna bli medborgare genom anmälan efter tre års hemvist. För statslösa barn ska två års hemvist räcka. (Se avsnitt 8.4.1.) Vidare innebär utredningens förslag om språkbonus att en sökande som har en viss nivå av kunskaper i det svenska språket i de flesta fall ska kunna bli svensk medborgare genom naturalisation även om han eller hon haft hemvist i Sverige ett år kortare än vad som annars hade krävts. De sökande som använder sig av språkbonusen kommer då som huvudregel att kunna naturaliseras efter tre eller fyra års hemvist i Sverige (se avsnitt 7.7.3).

Det framstår som otillfredsställande att en individ som utnyttjat den på unionsrätten grundade rättigheten att vistas i Sverige utan uppehållstillstånd i praktiken till följd av detta hamnar i ett sämre läge när det gäller medborgarskapsförvärv än om han eller hon i stället hade sökt uppehållstillstånd. Detta gäller särskilt i förhållande till barn som växer upp i Sverige och som skulle haft möjlighet till medborgarskap efter kortare tid än fem år. Situationen är också problematisk i förhållande till utredningens förslag om språkbonus, som har till syfte att främja integrationen. Den nu gällande regleringen i 20 § andra stycket innebär att de flesta EES-medborgare och familjemedlemmar i praktiken inte kommer att kunna använda sig av språkbonusen. Med hänsyn till dessa förhållanden är det angeläget att möjliggöra för EES-medborgare och familjemedlemmar att förvärva svenskt medborgarskap även innan de kan få permanent uppehållsrätt. Ett lämpligt sätt att åstadkomma det är att ändra 20 § andra stycket så att vid tillämpningen av MedbL uppehållsrätt – i stället för permanent uppehållsrätt – likställs med ett permanent uppehållstillstånd. Som framgått av redovisningen ovan har en person uppehållsrätt endast så länge villkoren för uppehållsrätten är uppfyllda. Den omständigheten att en person har uppehållsrätt vid ett visst tillfälle garanterar alltså inte att han eller hon också haft det vid en annan tidpunkt. I det sammanhanget bör dock framhållas att utredningens förslag i nu aktuell del inte innebär någon förändring av övriga krav för medborgarskapsförvärv, t.ex. när det gäller hemvist. För att uppfylla hemvistkravet måste sökandens vistelse i Sverige bl.a. ha varit laglig under hemvisttiden.

Utredningen föreslår mot denna bakgrund att 20 § andra stycket ändras på så sätt att, när det gäller de EES-medborgare och familjemedlemmar som avses i bestämmelsen, ska uppehållsrätt likställas med ett permanent uppehållstillstånd vid tillämpningen av MedbL. Som framgått ovan är bestämmelsen i 20 § andra stycket inte tillämplig på medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.


Utrednings förslag att vid ansökan om medborgarskap i de beskrivna fallen jämställa uppehållsrätt med permanent medborgarskap har vunnit bifall. I maj 2014 beslutade riksdagen om ändringarna i medborgarskapslagen, MedbL. Den 1 april 2015 träder ändringarna i lagen i kraft.

Utan bifall från riksdagen blev utredningens förslag om språkbonus. Denna föreslagna bonus skulle ha inneburit möjlighet att söka svenskt medborgarskap ett år tidigare för utomnordiska personer som uppfyllt kraven för nivå D i Svenska för invandrare.


Från om med 1 april 2015 lyder 20 § i MedbL som följer:

20 §/Träder i kraft I:2015-04-01/ Det som föreskrivs i denna lag om krav på permanent uppehållstillstånd gäller inte för den som är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge.

I fråga om medborgare i övriga länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och sådana familjemedlemmar som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) ska vid tillämpningen av denna lag uppehållsrätt likställas med ett permanent uppehållstillstånd. Lag (2014:481).


20 § i MedbL är alltså ändrad på så sätt att man från den 1 april nästa år bara kräver uppehållsrätt och inte längre permanent uppehållsrätt av de EES-medborgare som också i övrigt uppfyller de krav som ställs när man före fem år i Sverige ansöker om medborgarskap.



Ny avgift ofrånkomlig vid ny ansökan

Lagändringen innebär att Riitta87 från 1 april nästa år uppfyller kraven på svenskt medborgarskap - även utan permanent uppehållstillstånd. Från den dagen blir det i hennes fall tillräckligt att hon har uppehållsrätt i Sverige, en rätt hon besuttit sedan sommaren 2010. Men naturligtvis måste hon betala avgift en gång till, skulle hon besluta sig för att ansöka en andra gång.


Det svenska medborgarskapet, SOU 2013:29
http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/215710
Regeringskansliet

Ändringar i medborgarskapslagen 2015
http://www.regeringen.se/sb/d/18540/a/235887
Regeringskansliet

Svenskt medborgarskap
http://www.regeringen.se/sb/d/18540/a/235866
Regeringskansliet

Lag (2001:82) om svenskt medborgarskap
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-200182-om-svenskt-medbo_sfs-2001-82/?bet=2001:82
Sveriges Riksdag

Normalkraven för svenskt medborgarskap

Normalkravet för vuxen person som utan nordisk bakgrund ansöker om svenskt medborgarskap är, vad gäller vistelsetid, fem års legalt boende i Sverige med godkänd uppehållsrättslig status. Den som sedan minst två år i Sverige sammanlever med svensk livspartner, det vill säga make/maka, sambo eller registrerad partner, kan få dispens från hemvistkravet. Praxis är att dispens i sådana fall ges efter tre år med hemvist i Sverige.

Sökanden måste också kunna styrka din identitet, ha fyllt 18 år, ha levt ett skötsamt liv i Sverige och ha permanent uppehållstillstånd (PUT) eller permanent uppehållsrätt [PUR]. Se här!

Permanent uppehållstillstånd ges efter en process som inleds med ansökan om uppehållstillstånd. Även EU-medborgare får ansöka om uppehållstillstånd i Sverige.





Före fem år i Sverige har en EU-medborgare möjlighet att kvalificera sig för förtida permanent uppehållsrätt

Den EU-medborgare som ansöker om svenskt medborgarskap före tre år i Sverige har kanske missat att ansöka om uppehållstillstånd i tillräckligt god tid för att ett permanent uppehållstillstånd skall hinna bli klart innan beslut om hans/hennes ansökan om medborgarskap blir taget. Då är alternativet att i stället försöka ordna förtida permanent uppehållsrätt.

Rätt till en förtida permanent uppehållsrätt har, för att ge ett exempel, den EU-medborgare som efter tre år i Sverige tar anställning i annat EU-land, till exempel på Åland eller hos ett utländskt rederi. Det kan exempelvis vara ett rederi som under flagg från ett EU-land bedriver färjetrafik mellan Sverige och Estland. Förutom anställningen i det andra EU-landet eller på fartyg från annat EU-land krävs också att den som ansöker om förtida permanent uppehållsrätt inte samtidigt behåller eller börjar någon anställning i Sverige, men att vederbörande har kvar sin bostad i Sverige dit han/hon återvänder minst en gång i veckan.

Jag hinner inte just nu lägga in några rättskällor som visar på hur förtida permanent uppehållsrätt förvärvas. Jag ber att få återkomma med sådana. Men de hittas i Utlänningsförordningen, UtlF, för den som vill söka själv. Läs där under 3 a kap. Uppehållsrätt, rubriken
Att få permanent uppehållsrätt i vissa fall, 5 § första stycket 4.

Korrigering

Jag skrev:

” Förutom anställningen i det andra EU-landet eller på fartyg från annat EU-land krävs också att den som ansöker om förtida permanent uppehållsrätt inte samtidigt behåller eller börjar någon anställning i Sverige.”

Det var fel formulerat av mig. Du ansöker inte om förtida permanent uppehållsrätt. Jag borde i stället ha skrivit:

”Förutom anställningen i det andra EU-landet eller på fartyg från annat EU-land krävs också att den som önskar förtida permanent uppehållsrätt inte samtidigt behåller eller börjar någon anställning i Sverige, men att vederbörande har kvar sin bostad i Sverige dit han/hon återvänder minst en gång i veckan.”


Den förtida permanenta uppehållsrätten gäller från den tidpunkt som de för den permanenta uppehållsrätten relevanta faktiska omständigheterna föreligger. Du ansöker alltså inte om förtida permanent uppehållsrätt. Det finns således ingen väntetid innan en PUR är klar. Du har PUR så snart och samtidigt med att du uppfyller förutsättningarna. Och när dessa förutsättningar är uppfyllda, då är det läge för Riitta87 att inlämna ny ansökan om medborgarskap.