Citat:
Jag saknar struten Alexandra. Tjatade till mig den en gång på Björkö (Birka) 1988 eller -89 och kommer ihåg farsans belåtna min när han fick äta upp den efter att jag som knatte mäktat med att äta 2 cm ungefär.
https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1298968/images/2009/pic_nostalgi_glasskarta_1988_large_56343601.jpg
Jag saknar struten Alexandra. Tjatade till mig den en gång på Björkö (Birka) 1988 eller -89 och kommer ihåg farsans belåtna min när han fick äta upp den efter att jag som knatte mäktat med att äta 2 cm ungefär.
https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-2/1298968/images/2009/pic_nostalgi_glasskarta_1988_large_56343601.jpg
Citat:
Alexandra är nog mytomspunnen bland oss som är födda i 80-talets början. Det var toppmodellen. Flaggskeppet i utbudet. Värstingen. Det var såklart helt otänkbart att man skulle få den av föräldrarna. Som barn fick man ju ofta glass tex när man var & badade. Det blev väl ofta Puckstång för de små barnen. När man blev ett lite större barn & fick börja med strut så blev det Tophat. En klassiker som var den verkliga instegsmodellen bland strutarna. Måste ha varit en storsäljare. Lågprisstruten. Far i huset kan jag tänka mig ofta tog Cornetto. En av storfräsarna i utbudet. Men att bränna av med Alexandra för 12.50, en rent hisnande summa, kom ju inte på fråga.
Kan tänka mig att väldigt många föräldrar valde just Cornetto för att det skulle bli ett jävla liv på barnen om pappa tog den dyraste av dem alla. Det blir nog en lagom kompromiss då att pappa tar en större glass än barnen men inte den absoluta värstingen som ju var lite av en mytomspunnen dröm. Kanske därför drömmen om Alexandra lever vidare i minnet. För jag vet inte om jag någonsin såg en Alexandra i verkligheten. Man visste att den låg där någonstans nere i frysen bakom disken. På den tiden var det ju ofta i kiosk man handlade så biträdet tog upp glassarna åt en.
