Kvinnor som byter sina -son namn till -dotter

En ny fluga i feminismens Sverige är att byta efternamn från ett patriarkalt könsmaktsordningsfrämjande förtryckarnamn som slutar på -son till ett mer passande -dotter. Vad jag inte begriper är varför dessa människor uteslutande, trots att man gör sig mödan att byta efternamn, ändå behåller mansnamnet, såsom Larsdotter, Bengtsdotter, Eriksdotter och så vidare. Varför byter inte dessa människor namn till "kvinnonamn-dotter"?

Ny? fluga??

OK det har väl funnits ett tag, men svara gärna på frågeställningen istället för att märka ord

Så gjorde man förr i tiden. PÅ Island är det fortfarande vanligt men här har vi i princip övergett det.

Dottern blev dotter/dottir och son ja son

Har inget emot det, tycker det är för mycket -son och är bara roligt om det blir mer -dotter, som föregående talare sa så är det väldigt vanligt på Island.

Av gammal tradition förmodligen, då man oftast tar faders efternamn (dller i alla fall gjordek). Och eftersom dom ju faktiskt är "mansnamn"-dotter och inte son så är det väl inga konstigheter med det?

På Island är det en del av det samhällets självklarheter, i Sverige är det inte det, och anledningen till min trådstart är att jag är av uppfattningen att eftersom de personer i Sverige, till skillnad från de på Island, gjort ett aktivt ställningstagande och själva initierat ett namnbyte, tycks ha en läggning åt den feministiska sidan. Därför frågeställningen varför dessa personer inte eliminerar mansnamnet i sina efternamn.

Är du på g nu igen. http://www.hitta.se/evasdotter/företag_och_personer

Det var som fan. Men ändå kvarstår frågan varför det är en enorm överrepresentation av "mansnamn-dotter" gentemot exempelvis "evasdotter", när det till syvense och sist rör sig om det faktum att de människor i det här landet som har ett -dotter namn själva aktivt ändrat sitt namn till detta. Dessa nämnda människor har vid namnbytestillfället alla möjligheter att välja mellan "mansnamn-dotter" och "kvinnonamn-dotter", och ändå finns en extrem överrepresentation av mansnamn-dotter. Det är detta jag ställer mig frågande till.

Den stora massan av dem som gör namnbytet kanske inte faller in under gruppen "feminister"..?

Om man är flicka/kvinna är man ju någons dotter. Såväl en mans som en kvinnas.

Jag tycker att det är pinsamt att byta sitt efternamn. Jag kan förstå kvinnor som inte vill ta sin mans efternamn.