Citat:
Ursprungligen postat av
Redoxreaktion
Fast CaptHaddock förstår nog inte att "normal" bara betyder "enligt normen", alltså det vanligaste. Det har ingen som helst metafysisk eller liknande betydelse utan betyder bara att man är som majoriteten. "Onormalt" i hårddragen mening är allt som <50% av alla människor inte är eller sysslar med.
Ja och nej, då "normal" också är ett begrepp med normativa konnotationer. Dvs, så som människor
bör vara.
Det intressanta med "normal" som statistiskt begrepp är att alla människor blir normala och avvikande på samma gång. Jag är exempelvis vit, vilket gör mig normal i Sverige, men jag har också sålt sex vilket gör mig rätt onormal och så kan jag fortsätta i evigheter om vad som gör mig normal/onormal. Det intressanta är således vilka "normaliteter", eller vad man ska kalla dem, och vilka avvikelser som får större betydelse än andra, vilka det är som det talas mycket om och vilka problem de anses ha och varför just sådana diskurser (som just skapar hierarkier i denna fråga) uppkommer. I 1700-talets Sverige så tyckte man uppenbarligen att det var helt ointressant att sätta värde på homosexualitet eller sex mellan människor av samma kön, man pratade knappt om det öht och ansåg att sådant tillhörde det privata mellan de som utförde sådana handlingar. 100 år senare var det helt plötsligt en statlig angelägenhet och människor skulle spärras in, straffas och möjligtvis behandla för att passa in i "den sunda sexualiteten" som vetenskapen propagerade för.
Huruvida någonting är en psykisk störning eller ej är ju en social konstruktion: dvs, det är enbart omgivningen som kan avgöra om ett fenomen, vare sig det är att höra röster eller känna attraktion för människor av samma kön, är en psykisk störning. I ett samhälle där ett sådant fenomen inte skapar någon friktion mot hur människor förstår och upplever världen så är givetvis det heller ingen störning.