Citat:
Men R verkar också ha varit rädd för M; kanske t.o.m. så rädd att M kunde provocera fram att även han utdelade slag mot Y, eller annat han ansåg sig kunna blidka M med? En granne har berättat om att han ofta gick ned och satte sig i sin bil tillsammans med äldste sonen eller bägge sönerna (FUP, s. 171), och det är inte uteslutet att han gjorde det för att M skulle få vara i fred med att "uppfostra" Y.Just det med att få Yara att "slippa lida" verkar inte riktigt vara Ramis grej. Tänker på cigaretter och slå hårdast igen. Yara verkar vara lika rädd för båda med viss betoning på Rami. Jag tycker mordet och misshandeln talar för ett samspel mellan två mycket störda individer. Ingen ensam GM.
Om man ska tro på vad en annan granne berättat så har M i vart fall kunnat ge Y en lavett utan att R sagt något (s. 144), och det finns också en del som tyder på att inte ens de egna barnen undgick M:s vrede; den äldre pojken ska t.ex. ha haft rivmärken på halsen (s. 169). Detta hindrar dock inte att även R kunde vara aggressiv; säkert var - eller blev - han det också, och eftersom han varit mån om att hålla sig väl med M bör detta ha inneburit att han även gett sig på Y. - Sedan har jag svårt att tro att Y skulle ljuga för sina skolkamrater om R:s roll, dvs att han var den som slog hårdast. - Och vid närmare eftertanke: Hur kan man under många månader åse det som M utsatte Y för om man inte egentligen är av samma skrot och korn? M har ju faktiskt bokstavligen slagit ihjäl hans systerdotter så att blodet skvätt medan han lugnt suttit och chattat med en nyvunnen bekantskap.
Det tar månader innan de agerar oberoende av hur allvarliga fallen än är. Varför prioriterar de inte ärenden med barnen?