8-åriga Yara Alnajjar mördad i Karlskrona (2014-05-01)

. En förälder känner sitt barn! Och som jag tidigare sagt ett barn som har det bra , kommer alltid vilja komma hem till sin mamma! Och även gråta och tjata om det! Bara en idiot inser inte att ett barn som inte uttrycker det, är tystad att säga sanningen !

Jag säger inte att detta att skicka ett barn i förväg som "ankarbarn" är en bra grej. Men tror någon på allvar att föräldrarna bedömde att flickan skulle vara mindre säker i Sverige än på Gaza? Sverige är känt som ett extremt säkert och välordnat land och hon bodde hos nära släktingar. Förväntar någon att ens egen bror och svägerska ska misshandla, vanvårda och slutligen slå ihjäl deras barn? Jag säger inte att det var rätt att skicka iväg henne men man måste komma ihåg att föräldrarna knappast i sin vildaste fantasi skulle kunnat förutsäga något ens hälften så hemskt som det här.

Mer sannolikt är att de gjorde en avvägning där de tänkte att separationen kommer vara jobbig, men att flickan kommer vara mer säker i Sverige och att de gör detta för att hela familjen inklusive flickan ska få en bättre framtid. Att det kommer vara värt det i slutändan - även för flickan.

Nu blev det inte så, och jag kan tänka mig att många gör en felaktig bedömning i dessa fall. Att man undervärderar separationens betydelse och barnets utsatthet samt övervärderar hur bra det blir i Sverige. Men folk handlar utifrån den kunskap de har och den situation de befinner sig i.

Som exempel: De finska föräldrar som skickade sina barn till Sverige som krigsbarn gjorde det förstås av kärlek. Sedan har det visat sig att separationen hade ett högt pris för många barn och familjer.

Att pappan skulle klandra svenska samhället mer än han klandrar mördarna har vi inget belägg för. Men deras brott går under allmänt åtal. Man stämmer inte mördare för mord.

Man kan ju utgå från att människor fungerar som människor brukar fungera om inte motsatsen bevisas. Om man utgår från hur människans psyke fungerar så är de i akut chock och lider av outhärdliga skuldkänslor. Det måste vara en otrolig maktlöshet att sitta så långt bort. De har också fått rapporter om det som vi alla upprörts över - att polis och social fått flera anmälningar utan att göra något. Vi är upprörda som aldrig träffat flickan. Skulle man vara mindre upprörd om det är ens eget barn?

Man behöver inte utgå från värsta tänkbara tolkningen av vad en förälder som drabbats av det värsta tänkbara säger. Särskilt inte som det sker genom kvällstidningars filter. Inse att det är inte den intervjuade som skriver och väljer vinkeln på artikeln. Journalisten styr genom vilka frågor man ställer och vilken information man lägger fram för pappan. Sedan transkriberar man inte samtalet ordagrannt utan gör ett urval.

Föräldrarna borde gjort annorlunda, det förstår alla nu inklusive dem själva. De svek henne som inte bättre följde upp hur hon hade det, även om hon själv förklarade bort sina blåmärken. Många föräldrar har svikit sina barn då de inte "sett" att de blivit utsatta för övergrepp och incest. Att de misshandlats av den andra föräldern etc. Kanske beror på skygglappar, försvarsmekansimer, att de inte vill inse det värsta? Det är inte rätt eller bra men det förekommer bland människor (av olika nationalitet). De lär ångra sitt svek resten av livet. Att de inte tog sina onda aningar på större allvar. Men vi vet inte allt, tex om de konfronterat paret.

Nej, jag tycker inte föräldrarna är oskyldiga - de lämnade bort henne och hade för lite koll. Men att göra detta till någon SD-grej och vränga kvällstidningsartiklar till att pappan lägger större skuld på svenska samhället och lipa om det är både fjantigt och stötande.

Jag säger inte att detta att skicka ett barn i förväg som "ankarbarn" är en bra grej. Men tror någon på allvar att föräldrarna bedömde att flickan skulle vara mindre säker i Sverige än på Gaza? Sverige är känt som ett extremt säkert och välordnat land och hon bodde hos nära släktingar. Förväntar någon att ens egen bror och svägerska ska misshandla, vanvårda och slutligen slå ihjäl deras barn? Jag säger inte att det var rätt att skicka iväg henne men man måste komma ihåg att föräldrarna knappast i sin vildaste fantasi skulle kunnat förutsäga något ens hälften så hemskt som det här.

Mer sannolikt är att de gjorde en avvägning där de tänkte att separationen kommer vara jobbig, men att flickan kommer vara mer säker i Sverige och att de gör detta för att hela familjen inklusive flickan ska få en bättre framtid. Att det kommer vara värt det i slutändan - även för flickan.

Nu blev det inte så, och jag kan tänka mig att många gör en felaktig bedömning i dessa fall. Att man undervärderar separationens betydelse och barnets utsatthet samt övervärderar hur bra det blir i Sverige. Men folk handlar utifrån den kunskap de har och den situation de befinner sig i.

Som exempel: De finska föräldrar som skickade sina barn till Sverige som krigsbarn gjorde det förstås av kärlek. Sedan har det visat sig att separationen hade ett högt pris för många barn och familjer.

Att pappan skulle klandra svenska samhället mer än han klandrar mördarna har vi inget belägg för. Men deras brott går under allmänt åtal. Man stämmer inte mördare för mord.

Man kan ju utgå från att människor fungerar som människor brukar fungera om inte motsatsen bevisas. Om man utgår från hur människans psyke fungerar så är de i akut chock och lider av outhärdliga skuldkänslor. Det måste vara en otrolig maktlöshet att sitta så långt bort. De har också fått rapporter om det som vi alla upprörts över - att polis och social fått flera anmälningar utan att göra något. Vi är upprörda som aldrig träffat flickan. Skulle man vara mindre upprörd om det är ens eget barn?

Man behöver inte utgå från värsta tänkbara tolkningen av vad en förälder som drabbats av det värsta tänkbara säger. Särskilt inte som det sker genom kvällstidningars filter. Inse att det är inte den intervjuade som skriver och väljer vinkeln på artikeln. Journalisten styr genom vilka frågor man ställer och vilken information man lägger fram för pappan. Sedan transkriberar man inte samtalet ordagrannt utan gör ett urval.

Föräldrarna borde gjort annorlunda, det förstår alla nu inklusive dem själva. De svek henne som inte bättre följde upp hur hon hade det, även om hon själv förklarade bort sina blåmärken. Många föräldrar har svikit sina barn då de inte "sett" att de blivit utsatta för övergrepp och incest. Att de misshandlats av den andra föräldern etc. Kanske beror på skygglappar, försvarsmekansimer, att de inte vill inse det värsta? Det är inte rätt eller bra men det förekommer bland människor (av olika nationalitet). De lär ångra sitt svek resten av livet. Att de inte tog sina onda aningar på större allvar. Men vi vet inte allt, tex om de konfronterat paret.

Nej, jag tycker inte föräldrarna är oskyldiga - de lämnade bort henne och hade för lite koll. Men att göra detta till någon SD-grej och vränga kvällstidningsartiklar till att pappan lägger större skuld på svenska samhället och lipa om det är både fjantigt och stötande.

Nej, vi vet inte, lär nog dröja tills något läcker ut eller när FUP eller domen kommer.

Min personliga idé om vad som hänt är att den kvinnliga GM är den som har hatat lilla Y, varit svartsjuk när hennes man kramat henne eller ens tilltalat henne. Han i sin tur har varit flat och försökt släta över allt, tills en dag då frun slår Y till döds.

Bara en magkänsla, kan ha fel, det får framtiden utvisa.

Jag undrar en sak, när det där PM:et som faxades var så viktigt, VARFÖR såg inte den till som skickade det till socialen till att någon verkligen tog emot det? Ett fax kan hamna helt fel, det kan vara något fel på mottagarens fax också. Det är väl inte bara att skicka ett så viktigt fax och skita i det.

Jag undrar en sak, när det där PM:et som faxades var så viktigt, VARFÖR såg inte den till som skickade det till socialen till att någon verkligen tog emot det? Ett fax kan hamna helt fel, det kan vara något fel på mottagarens fax också. Det är väl inte bara att skicka ett så viktigt fax och skita i det.

Det är ju "husfrun" som forna tiders tjänsteflickor och nya tiders slavflickor ska hjälpa.
Det är också hon som bestraffar dem för lathet eller dåligt utfört arbete.
Ve den "husbonde" som visar medlidande eller nån form av vänlighet mot den lilla.
Då råkar flickan ännu värre ut. Säkert också "husbonden" i många fall.
En kvinna som tar med ett litet barn som hjälp på sina stöldraider har visat att hon inte är mänsklig.
Jag delar därför din magkänsla.

Med facit i hand vet vi alla att faxet var viktigt. Då och där handlade det om en orosanmälan som inte bedömdes som så akut att det krävdes polisiär insats utan skickades vidare till sociala myndigheter. Hur ofta blir 8-åringar ihjälslagna av sina vårdnadshavare? Kunde någon förutse hur det skulle sluta helt oavsett vad som hände med faxet?

Jag undrar en sak, när det där PM:et som faxades var så viktigt, VARFÖR såg inte den till som skickade det till socialen till att någon verkligen tog emot det? Ett fax kan hamna helt fel, det kan vara något fel på mottagarens fax också. Det är väl inte bara att skicka ett så viktigt fax och skita i det.