Citat:
Ursprungligen postat av
Skogsvatte
Kvinnan definieras utifrån sin förmåga att bära och föda barn. Ändå har västerländska kvinnor i allmänhet och svenska kvinnor i synnerhet själviskt underlåtit att utnyttja denna gåva till fördel för att låtsas vara män, till alla andras förtret. Socialdemokratin och kulturmarxismen måste ju rimligen anses medskyldiga i att avfeminisera kvinnan, men att kvinnor faktiskt tillåter sig själv att utnyttjas i feminismens krig mot kvinnan är anmärkningsvärt.
Mer eller mindre alla studier som någonsin gjorts på ämnet visar att kvinnor i allmänhet är lyckligare än män, och de lyckligaste kvinnorna är de som gifter sig och skaffar barn unga. Korrelationen mellan depression och självmord bland kvinnor, och utbildningsnivå, är tydlig, och det råder en kraftig negativ korrelation mellan utbildningsnivå och fertilitet.
Konsekvenserna av högintelligenta kvinnors inträde på arbetsmarknaden och i utbildningsväsendet har varit katastrofala. Istället för att föda friska och intelligenta barn så läser unga kvinnor värdelösa utbildningar och tar värdelösa examina på universitet. I kombination med invandring av lågintelligenta apmänniskor har feminismen slagit stenhårt mot vår kollektiva intelligensnivå. Svensk IQ har rasat de senaste decennierna, och kvinnor är till stor del ansvariga. Lågintelligenta kvinnor föder barn, och högintelligenta kvinnor strosar runt på kontor och förstör arbetsmiljön för män. Kvinnors yrkesmässiga oförmåga och politiskt motiverade inkvotering på arbetsmarknaden och i viktiga nyckelroller i samhället har vidare bidragit till den gradvisa samhällskollapsen. Intelligenta kvinnor vars arbetsuppgifter annars hade kunnat uppfyllas bättre av svenska män, har tillåtits styra över myndigheter och kontorslandskap istället för att vara hemma och föda svenska barn och ta hand om hemmet, som både naturen och Bibeln avkräver.
Förstår svenska kvinnor att deras rådande ställning i samhället är nästan helt och hållet artificiell, att den vid minsta civilisationsrubbande händelse kommer att rämna? Att samhället inte har något behov av era värdelösa åsikter och värdelösa utbildningar och värdelösa examina? Att vi inte har något behov av kostymbeklädda ursäkter till kvinnor som spenderar sina dagar på kontor och hivar ur sig sin konstlade auktoritet och inkompetens?
Jag har varit gift större delen av mitt liv, och visst var kvinnan på väg utför även på vår tid, men det absoluta mardrömsscenario som unga män idag står inför, i sken av den svenska kvinnans nuvarande tillstånd, är civilisationshämmande.
Med facit i hand, såhär 60-70 år senare i tiden, måste det ju erkännas att feminismens inverkan på mänsklig civilisation varit rent ut sagt djävulsk. För de av oss som faktiskt värnar om liv, glädje, frihet och Gud, kan inte feminismens framfart ses som något annat än avgrundsdjup, människohatande ondska.
Klockren analys! Och det säger jag som själv är kvinna. Kvinnor, och män, vill egentligen ha barn unga, dvs så fort sexualiteten utvecklas. Det är därför vi har sex utan skydd utan att bry oss om konsekvenserna, eftersom vi människor är så starkt förprogrammerade att göra barn.
Den neo-marxistiska ideologin feminismen, har lurat framförallt unga kvinnor till att hela ungdomen upp till 30-35-års ålder ska spenderas med att resa, upptäcka sin sexualitet (dvs ha sex med så många man kan) samt plugga till en värdelös utbildning och göra karriär. Sedan kan man skaffa barn förutsatt att mannen är hemma och tar sitt ansvar. All forskning visar att kvinnor inte är lyckliga av det.
De är när man är ung som man har störst chans att hitta någon att skaffa barn med. Kvinnor är vackrast och sötast mellan 16-25 år. Det är också i den åldern som kvinnan är som mest fertil. Utseendet är viktigt för reproduktiviteten. Många kvinnor får svårt att bli gravida redan vid 30, och efter 35 är det närapå omöjligt för majoriteten. Risken är också stor att det blir missfall eller utvecklingsstörning på barnet.
Kvinnor blir nu för tiden också intalade att de ska leva ihop med en man under massa år för att se om de passar ihop med honom. Det är ju ren bullshit. Om man lever ihop med någon under flera år så kommer slitningar uppstå i vilket förhållande som helst. Har man då inga barn så finns inget incitament att stanna kvar i förhållandet. Man måste då försöka hitta någon ny att trivas ihop med för att sen skaffa barn. Hur fan går det till om man fyllt 30 år? Den biologiska klockan tickar och många får då panik när de inser att de är lurade. En del kvinnor väljer då i stället i panik att skaffa barn med någon, medan andra ställer in sig på ett liv utan barn. De resignerar och blir olyckliga hund- och kattägare återstoden av sina miserabla liv.
Det är sorgligt att se alla dessa ensamstående katt- och hundägande kvinnor i 20-40-års åldern. Deras husdjur är bara ett sämre substitut för barn och en tröst mot ensamheten.
https://www.dailymail.co.uk/femail/article-1189894/Women-happy-years-ago-.html
https://www.youtube.com/watch?v=feYivX8li68
