Citat:
Ursprungligen postat av
morrhugg
Det är här jag vänder som mest emot feminismen. Även om det gamla systemet inte var perfekt, så ska man akta sig jävligt nog med att försöka ändra på det utan att man tänkt på det länge. Chansen är att man gör sönder det hela och i slutändan får vi ett system som många anser vara fullkomligt trasigt och rent ut sagt destruktivt. Jag tror att många män håller med mig här, jag såg nyligen att män som kallar sig för feminister har halverats på bara 4 år. Hoppsan.
vilket jag i många fall upplever feminismen som. Det är sällan jag har kunnat hålla en saklig diskussion om feminism. Så fort man börjar kritisera den sakligt så blir någon upprörd och sen flyger okvädesorden och det blir direkt otrevligt. Jag drar mig för att ens säga något om feminism i sällskap längre, det är ett så minerat ämne.
EDIT: Nu var det många år sen som vi pratade om det, han och jag. Jag vill minnas att det var enkla saker, som att hon ansåg att "sånt där gör inte män" och prompt så gjorde hon det istället. Nu kommer jag inte ihåg vad det var tyvärr. Men jag minns att hon var mycket mån om att ta hand om honom och uppskatta honom för hur han var som man.
Citat:
Det du säger om genusfanatiker tycker jag är roligt. Men de har väl intalat sig själva att de är lyckliga - men frågan är hur många av dessa som kommer att bli barnlösa och istället ha en massa katter hemma. Då, när det är försent, kommer de att inse (förhoppningsvis) vad som faktiskt saknats i deras liv under alla dessa år. Maskulinitet.
De jag syftar på som genusfanatiker är inte radikalfeminister aka "kattanter". Dessa är på sätt och vis tysta samhällsinfiltratörer, kan mycket väl vara feminina och attraktiva kvinnor, gärna från hyfsat god ekonomisk bakgrund, som går all in på att "flickor ska inte leka med detta och pojkar inte med detta", "vi måste bekämpa patriarkatet", "föräldradagar ska fördelas exakt lika" e.t.c. Som gärna ska ha sina män till att agera husslavar samtidigt som de gör karriär, samtidigt som de berättar för sina män hur viktigt det är att behandla barnet si eller så, samtidigt som de själva agerar huschef, perfekta "housewifeyn" den tid de hinner efter jobb, och stressar upp alla omkring sig. Sedan behöver de gå till psykolog och i terapi för att livet med barn är så svårt.
De slår knut på sig själva för "godhetsprincipen" och försöker gärna dra med sig så många andra i fallet som möjligt.
Citat:
Håller inte med att hon skulle hamna i beroendeställning. Du menar genom att vara traditionell hemmafru då eller?
Kanske klumpigt uttryckt av mig, men jag ser det inte som du säger där. När jag tar mig en kvinna är det för att jag anser att hon är en värdig, god kvinna med moral och förståelse för vad som gör mig lycklig. Givetvis anser jag mig själv ha moral, och en vilja att göra henne lycklig samtidigt. Vi är menade att vara med varanda, lyfta upp varann. Inte jobba emot varann,
Nejnej, jag menade inte beroendeställning på grund av att hon är hemmafru. Vem vill inte vara det om möjlighet ges menar jag?

Eller jobba typ deltid kanske.
Jag menade mer själva situationen, att kvinnan följer med en man hon kanske inte känner jätteväl till ett främmande land. Hon lämnar sin släkt och familj. Hon känner antagligen inte så många i det nya landet. Till råga på allt är hon beroende av mannens pengar där och därmed hans välvilja.
Allt detta beror såklart på hur man lägger upp det. Är man gifta och delar ekonomi så är det ju inga konstigheter, sålänge ekonomin ses som bådas i lika hög utsträckning. Det ska ju inte vara att hon behöver "fråga" sin man om pengar. Då blir det som en slags beroendeställning.
Men om man som du beskriver ovan, tycker om kvinnan i fråga på riktigt och ser det som ett
gemensamt liv med gemensamma tillgångar och skyldigheter, där man respekterar varandra och ser varandra som kompletterande i varandras liv, så behöver det inte vara en beroendeställning. Alltihopa hänger på vad parterna i fråga har för värderingar och syn på det hela.
Det får ju inte bli en fråga om att hon "passar upp" på sin man som om hon vore hans betjänt (tolka nu inte det som att jag menar att man inte ska ta hand om varandra, hjälpa varandra och bry sig om varandra, eller att hushållssysslor måste fördelas exakt lika osv).